Andersson tenderar nämligen, tycker jag, att komma lite för billigt undan i de flesta såna här diskussioner, då det helt enkelt är mycket roligare att diskutera det goda och onda i Ohlmarks alla utsvävningar. Men även Andersson har, vill jag påstå, presterat en översättning som inte håller måttet, trots att han i övrigt framstår närmast som Ohlmarks raka motsats på alla områden. Närmare bestämt säger jag i min text att:

Det sammanlagda resultatet av allt detta är att Anderssons nyöversättning nästan framstÃ¥r som ett avsiktligt försök att bringa Tolkien i vanrykte hos svenska läsare: det ser ut som Tolkiens original, avvikelserna är för smÃ¥ för att uppfattas av den genomsnittlige läsaren, men ändÃ¥ är hela sagoskimret borta, han har ”grÃ¥nat ner” texten sÃ¥ att Tolkien för en intet ont anande svensk förstagÃ¥ngsläsare helt enkelt framstÃ¥r som … ja, trÃ¥kig.
Om Erik Anderssons Tolkien-översättning

På svenska finns han också, två böcker har kommit ut i år, på olika förlag. För en sång och hundra sånger är en skildring av fängelsetiden där Liao beskriver hur han och hans medfångar bryts ned. I Gud är röd har han samlat berättelser från kristna som han intervjuat när han reste runt i bergstrakterna i sydvästra delen av Kina. Tyvärr har översättningarna till svenska gjorts via engelskan, vilket känns omotiverat och lite fattigt.

Läser man ändå på språket det översatts via så känns det hugget som stucket, för min del, och tämligen osannolikt att jag skulle läsa någon av dem. Antingen läser jag en översättning till ett språk som inte är mitt modersmål, och kombinerar översättningens problematik med vad det innebär att läsa på ett andraspråk, eller så läser jag en översättning det översättaren inte ens har haft tillgång till källtexten. På sätt och vis känns det närmast orimligt att tala om en översättning av originalverket i det läget. Snarare har man översatt den första översättningen.

Naturligtvis finns det situationer där jag föredrar det framför att inte ha texten tillgänglig över huvud taget, men för nöjesläsning? Det finns fler bra böcker i världen än jag kommer hinna läsa ändå. Hellre läser jag då de romaner eller noveller som är skrivna på ett språk jag förstår – eller åtminstone på ett språk som den svenska översättaren kan läsa.

För runt ett halvdussin år sedan var jag på en utställning på Hamburger Bahnhof i Berlin där en konstnär hade tagit en mening på tyska, låtit en professionell översättare översätta den till engelska, gått till en ny översättare och fått den översatt tillbaka till tyska, gått till en tredje översättare och fått den översatt till engelska igen och så vidare i en lång kedja. De flesta enstaka översättningar var helt rimliga, utan att man kunde peka på några särskilda misstag i det enskilda fallet, men likväl försvann någonting för varje hopp, lite suddades ut utan att översättaren därmed kunde beskyllas för att ha gjort någonting annat än sitt bästa i det omöjliga uppdrag som är att översätta. Efter något dussin gånger (eller hur många de än kan ha varit) hade alla nyanser försvunnit, och meningen hade inte bara fått en ny ton utan en helt ny betydelse. En så god illustration om problemet med att översätta en översättning som jag någonsin har sett.

Jag läste en intervju i vilken Cheryl Morgan pratar om engelskans förmåga att vara en brygga mellan olika översättningar, men, tja, många av oss är ju ärligt talat inte särskilt intresserade av den bryggan.

Likväl: i vårt närområde finns det väl allt som oftast inte någon större tvekan om vilket språk man skall använda när man vill nå ut till fler människor. Jag har till exempel såväl ett engelskspråkigt specialnummer av finska Kosmoskynä (Cosmos Pen) som en antologi (illa) översatt rumänsk science fiction, som båda är ansträngningar från den egna gruppen (finländare respektive rumäner) att nå ut till omvärlden. Det är ju den privilegierade position som de engelskspråkiga har, precis som i fallet med de författare som väljer att skriva på engelska istället för på sitt modersmål – de behöver inte ens själva ta initiativet till en översättning, översättningarna kommer till dem. Om man satt i den situationen ändå.

Det är inte något man kan göra något åt, tror jag, utan lösningen ligger nog snarare i nyare mer sofistikerade format för online-lexikon, och då tänker jag framförallt på Scholarpedia.