Ett problemet jag ser i HP-böckerna är att trollkarlsvärlden och mugglarvärlden inte korresponderar bättre än de gör. Verkligheterna berör aldrig varandra: trollkarlsministern och den andre ministern sitter i samma rum men befinner sig ändÃ¥ i helt olika universa. SÃ¥som upplägget nu är konstruerat hade det funkat berättartekniskt bättre om trollkarlsvärlden hade varit ett helt avskilt universum – som Narnia.

Jag har tidigare bloggat om detta:

http://amarotumlibrary.blogspot.com/2007/08/vad-r-det-fr-fel-p-harry-potter.html

Harrys problem med att bli trodd är för övrigt en av mina större invändningar mot de första böckernas intrig. De verkar hänga pÃ¥ en upprepning av cirkeln ”kommer till skolan, nÃ¥gonting händer, allt färre tror pÃ¥ honom, Harry & Co. saves the day, allt är frid och fröjd, sommarlov, upprepa”. Det förlorar sin trovärdighet i längden.

Jag ser det som att Rowland precis som Astrid Lindgren på ett bra sätt berättar om samhällsproblem på ett sätt som gör att även barn kan förstå t.ex att inte alla har samma möjligheter till att köpa nya skoluniformer, böcker eller trollstavar. Eller för den sakens skull att det kan vara jävligt svårt att leva utan föräldrar, som ju både pippi och harry gör. Eller när typ ens kompisar dör.

Både Mio min Mio och Harry verkar också ha lite problem med subjektiva uppfattningar om verkligheten. Eller snarare med att bli trodda på när de berättar om dem.

Men jag tror inte att Rowling är en tillräckligt bra författare att göra övergången. För jag antar att det känns som om att vissa personer bara blivit utbytta mot andra med samma namn.

Visst, men det följer ett större mönster i böckerna, tycker jag, där de allra flesta homogent följer rådande åsikter. Se bara hur Harry Potter gång på gång under terminens gång kan misstänkas för det ena eller det andra, mot slutet få sin upprättelse och sedan råka ut för samma process igen i nästa bok.

För övrigt har bristen på vanlig, vettig analyserande kritik mot ministeriet och pressen alltid både stört och fascinerat mig i HP-böckerna. Okej att det är barnböcker, och vuxna brukar ha en tendens att framstå som lite extra korkade i barnböcker, men hela trolldomsvärlden framstår som skrämmande naiv när alla bara sväljer allt utan att ifrågasätta det minsta.