Äntligen en antologi som fokuserar på ungdomars läsning! Här presenteras texterna i olika populära genrer som fantasy, skräck, deckare och spänning, samt kärlek och relationer. Till varje text finns författarpresentation och uppgifter i direkt anslutning till texten. Texterna lockar till vidare läsning och uppgifterna inspirerar till fortsatta diskussioner och fördjupning.

De texter som har valts ut för att representera fantasygenren:

J.R.R. Tolkien – De två tornen
Ursula K. Le Guin – Gåvor
Jorun Modén – Samael
Lian Hearn – Över näktergalens golv
Neil Gaiman – Amerikanska gudar
Philip Reeve – De vandrande städerna
Mikael Niemi – Blodsugarna

En del av de nämnda titlarna är ungdomsböcker, en del är det inte. Andra exempel på texter som representeras är Jan Guillous Ondskan, Dan Browns Änglar och demoner, Jonas Hassan Khemiris Montecore och John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, och det finns ingenting som säger att böcker som många ungdomar läser per definition är ungdomslitteratur, men så egentigen finns det väl ingen nämnvärd anledning att tycka någonting annat än att det är kul med ett hyggligt vettigt urval fantasytexter i grundskoleundervisningen. Frågan är väl i vilken utsträckning det handlar om en sund insikt i att i den åldersgrupp som antologin riktar sig mot (som om det på något sätt skulle vara möjligt att få till en litteraturundervisning som är lämplig för en klass, bara för att de råkar vara ungefär lika gamla, när vissa av tonåringarna hade läst mycket mer i åttaårsåldern än andra i klassen har gjort i nian) finns det läsare av allt från rena barn- eller ungdomsböcker till sådana som huvudsakligen läser litteratur skriven för vuxna och att man, om man skall använda ett och samma läromedel för hela klassen, måste representera allt det, och i vilken utsträckning det handlar om att till exempel fantasy och skräck mest ses som läsning som egentligen är för ungdomar, även om en del vuxna kanske också kan läsa den.

(* Inte för att de är ”smartare” p.g.a. den högre utbildningen; jag säger ”högutbildade” för att personer med intellekt över snittet tenderar att utbilda sig mer, och utbildning är lättare att mäta statistiskt än intellekt.)

I vissa fall? I vilka fall då? Hur kul är det att skicka in noveller till en tidskrift som betalar vissa novellister men inte dig? Då skickar jag hellre till en tidskrift som inte betalar någon, men iallafall behandlar alla likadant.

Den engelskspråkiga marknaden är en marknad och inte ett kotteri där alla inblandade redan känner varandra vid namn och delar en gemensam historia.

I sammanhanget tycker jag att Is There Nepotism in Science Fiction? är en artikel värd att nämna.

Making business decisions while trying to navigate the query-infested waters of personal relationships is not a problem, according to David Hartwell, but it certainly is a concern. The senior editor at Tor books says, ”There is a lot of ethical questioning that has to go on internally in the science fiction field precisely because everybody knows everybody.”