Jag tror den här frågeställningen är en produkt av den dramatiska tillbakagången för genren i sverige. Hade den varit lika stor som fantasygenren hade den här diskussionen knappast kommit upp. Nu lever sf en tynande tillvaro här, och då kan man nog t o m hävda att det skulle gå lika bra utan någon genrebeteckning alls. Som på Wells tid skulle sf mycket väl kunna införas i mainstreamfåran utan att någon större skada vore skedd. Men för min del så kommer det aldrig att råda några tvivel om vad som är sf och vad som inte är det. Personligen kommer jag alltid att se sf som en genre även om alla författare och förlag slutar använda beteckningen.

Jag är osäker på om jag håller med Holmberg, men han har definitivt en poäng nånstans där.

Jag känner inte riktigt att jag har tänkt igenom detta tillräckligt för att ha en slutgiltig åsikt i frågan, men intuitivt tycker jag att hans resonemang känns vettigt.

John Clute och Peter Nicholls definierar i The Encyclopedia of Science Fiction begreppet som litteratur som antingen bär etiketten “sf” eller omedelbart känns igen som det av sina läsare.

Jag vet inte vem det var som sade det, men det finns en alternativ version av den första halvan av den där definitionen som säger att sf är alla böcker som på omslaget hävdar att de är sf och alla böcker som på omslaget hävdar att de inte är sf. Den varianten har onekligen en poäng.