Jag minns att jag verkligen reagerade på den händelsen som du beskriver ovan, tror att det var den sista boken i serien jag läste faktiskt, även om det fanns fler skäl än ett till det.

För övrigt: söker man pÃ¥ saker som Mat Tylin rape Jordan ”Wheel of Time”, ”Tylin raped Mat” ”Wheel of Time eller ”Mat was raped” Tylin ”Wheel of Time” sÃ¥ fÃ¥r man upp ett litet gäng sidor som pÃ¥pekar det, men ocksÃ¥ träffar pÃ¥ diskussioner där folk inte alls hÃ¥ller med när nÃ¥gon har hävdat det. Suck.

Alla karaktärer har nästan exakt samma personlighet, allt upprepar sig gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng ungefär som tidens hjul, och till sist verkar varje bok bara bestÃ¥ av evighetslÃ¥nga transportsträckor med beskrivningar av folks blickar, kroppsprÃ¥k, etc, etc… Kvinnoporträtten (dödsföraktande att kalla dem sÃ¥) är mycket underliga.

A.R. Yngve: så illa tycker jag nu inte att det är. Jordan är inte en bra författare, men stilistiskt oläsligt skulle jag inte kalla det, och då brukar jag ändå vara någorlunda känslig för sådant.

För att inte tala om att man är van vid bilden av att män alltid vill ha sex – och därför inte kan utsättas för övergrepp.

Idag läste jag en artikel om sexualundervisningen i skolan. En av de intervjuade eleverna sade att killarna i klassen uppmanades att vara försiktiga med sina tjejer, medan tjejerna uppmanades att säga nej om de inte vill. Situationen där kvinnan vill och inte mannen verkar i den allmänna bilden av sex inte existera annat än som skämt.

mentasm: nej, fantasygenren är oftast inte direkt den skarpaste utmanaren av bilden av hur vi är, även om det definitivt finns ganska många exempel på att den kan göra det också och att allt inte är grått och trist. När det gäller pseudomedeltida fantasy som den typ Jordan skriver spelar det säkerligen in att de ofta på ett eller annat sätt försöker balansera teknikutvecklingen med inslag av hur de föreställer sig människorna under europeisk medeltid, även om det nästan alltid innebär moderna människor med lite historiskt smink och inte mycket mer. Men det hjälper definitivt inte till att till exempel lyfta könsroller.

Arina: Johan Anglemark berättade hur han, när Robert Jordan var hedersgäst pÃ¥ fantasykongressen Östan om Sol 1995, frÃ¥gade hur det kom sig att kvinnor och män aldrig kunde kommunicera med varandra i The Wheel of Time, varpÃ¥ Jordan förvÃ¥nat sÃ¥g pÃ¥ honom och sade ”men det är ju sÃ¥ det är”. Även om det inte är direkt relaterat till din kommentar, sÃ¥ tycker jag att det är symptomatiskt.

Linnéa Anglemarks ”Robert Jordan and face strategies” kan ocksÃ¥ vara värd att läsa.