AngÃ¥ende personporträtten. När jag läste ”Stories of Your Life and Others” tidigare i Ã¥r reagerade jag lite pÃ¥ just detta. En novell kan vara bra utan att för den sakens skull ha bra personporträtt (eller nÃ¥gra personporträtt överhuvudtaget). Problemet med vissa av Chiangs noveller är att han har strukturerat dem pÃ¥ ett sätt som placerar personen eller personerna i eller nära fokus. När han sedan inte klarar av att ge en bra bild av dessa människor (eller övermänniskor) sÃ¥ nÃ¥r novellen inte ända fram för mig (även om den nÃ¥r lÃ¥ngt), trots att idén är bra.

Intressant text, förövrigt. Alltid roligt att läsa en essä som behandlar något jag har erfarenhet av. :)

Oavsett sÃ¥ tycker jag att det har varit en intressant diskussion, som pÃ¥ sätt och vis belyser det jag ville säga angÃ¥ende till exempel ”Understand” – essäns poäng var ju inte att det är en dÃ¥lig novell, utan att det är en novell där personteckning och sprÃ¥k fÃ¥r stÃ¥ tillbaka för presentationen av idén. Jag vet inte om jag tolkar er argumentation helt rätt, eftersom jag är osäker pÃ¥ om poängen är att en fullödig porträttering hade inneburit att novellens idé inte hade gÃ¥tt att genomföra eller om den är att ”Understand” är ett bra personporträtt eftersom varje försök att göra mer hade varit misslyckat (eller bÃ¥de och). Ã…tminstone det förstnämnda skulle väl annars ligga helt i linje med vad jag ville säga, men ni fÃ¥r protestera om det är en felaktig tolkning baserat pÃ¥ nÃ¥got undermedvetet försök att banka in i era kommentarer i en form som passar min tes. Agnes kommentar till texten pÃ¥ Orange är väl annars ocksÃ¥ värd att läsa, som en personlig reflektion över hur man kan läsa science ficiton:

När jag läser det som Johan skrivit inser jag att flera av de saker han kritiserar hos Chiang helt gick mig förbi. Idéerna bakom historierna fÃ¥ngade mig helt, eller sÃ¥ gjorde de det inte, men det var inte i t.ex. personbeskrivningarna som det brast. Snarare var det sÃ¥ att idéerna i historierna var ofullständigt förklarade eller helt enkelt ointressanta för min del. Jag tänkte inte ens pÃ¥ personporträtten Hmm, jag undrar vad det säger om mig som science fiction-läsare …

Förmodligen säger det att jag inte bryr mig om människorna i berättelserna, det är idéerna jag vill åt. Alltså ser jag inga problem i att människorna endast används som pjäser för att utforska ett fenomen.

Det skulle vara kul att höra om någon hade några kommentarer kring huvudtesen, det vill säga att Ted Chiang inte hade kunnat lyckas så väl som han har gjort om han hade skrivit någonting annat än science fiction.

John-Henri: den förhoppningsvis inte alldeles för avlägsna dag då jag har läst mer Thomas M. Disch än den begränsade mängd jag har läst nu lovar jag att återkomma.

Men diskussionen är intressant. Och jag hoppas en eller annan dag få veta vad Johan tycker om Thomas M. Disch, som jag starkt misstänker är en författare mycket i hans smak.

Jag hade samma problem med ”Story of Your Life” som du hade med ”Understand”, men där jag kunde ursäkta ”Understands” bristande personbeskrivningar med att det hade varit en nog hade varit en dÃ¥lig idé att ens försöka sÃ¥ kunde jag inte göra det med ”Story of Your Life” eftersom den fokuserade pÃ¥ pÃ¥ personerna och erbjöd lite annat av intresse.

Det som annars var bra med ”Understand” var annars att han använde sig av en klassisk science fiction-idé och tog den nÃ¥gonstans som jag inte hade förutsett och detta gjorde han inte bara genom noga genomarbetade idéer (vilket utmärker alla hans noveller) utan även genom skickligt hanterad dramaturgi (vilket resten av hans noveller till viss del saknar).

Problemet med “Understand” är att den tillhör de av Chiangs noveller som pekar på hans svagheter vad det gäller personteckning och kanske framför allt språk. Jag håller inte med om att det här är ett skickligt porträtt av en övermänniska, eftersom hans inte ens inledningsvis lyckas få sin huvudperson att kännas som någonting levande. Kanske är det för att den tillhör hans tidigaste noveller (även om jag tycker att “Tower of Babylon” hanterar de här bitarna bättre), för “Story of Your Life” (”Berättelsen om ditt liv”, översättning Johan Anglemark) som trycktes i det femte numret av Nova har inte alls de här problemen.

Jag tycker att hela poängen med att gestalta en person och hans förhÃ¥llande till världen – och det viktiga i ”Understand” är ju just hur de bÃ¥da personerna betraktar sin omgivning, inte hur de rÃ¥kar bli ”övermänniskor” – faller om man inte gör personen trovärdig. Hade det varit en idé som inte hade handlat just om att porträttera en människa, fine. Jag kan till exempel tycka att ”Nightfall” är en bra novell, trots att den är skriven av Asimov och allt vad det innebär när det gäller personporträtt och förmÃ¥gan att pÃ¥ ett snyggt sätt hantera mänsklighetens skräck inför det som händer. Men idén i ”Understand” är sÃ¥ intimt knuten till porträtteringen av huvudpersonen att jag tycker att novellen haltar när den senare inte riktigt fungerar.

Jag var dock inte särskilt förtjust i “Story of Your Life” när jag läste den. Främst pÃ¥ grund av att jag helt enkelt inte kunde köpa den drivande idén med det utomjordiska sprÃ¥ket och hur den pÃ¥verkade huvudpersonen, men ocksÃ¥ för att jag fortfarande tyckte att personbeskrivningen till viss del brast, även om ambitionen här var större än tidigare. Istället skulle jag nog välja ut ”Understand” som en favorit, dÃ¥ det är en berättelse där idéinnehÃ¥llet och berättandet fungerar mer enhetligt. Visserligen är gestaltningen av huvudpersonen inte lika ambitiös, men ersätts som sagt istället av en riktigt skicklig presentation av idéerna. ”Understand” är ocksÃ¥ den enda berättelsen i Stories of Your Life and Others där Chiang fÃ¥r till en riktigt välfungerande dramatisk kurva. De flesta andra berättelserna har en viss tendens att tappa farten mot slutet och utmynna lite i ett ”jasÃ¥”, men i ”Understand” sÃ¥ hÃ¥ller det hela vägen.