För övrigt finns det väl även idag en eller annan författare som vägrar erkänna att det är sf de skrivit.

Öppna dörrar kan vara som min tvättstugedörr: de behöver en känga emellanåt för att hålla sig öppna.

Som jag pÃ¥pekade i förra kommentaren sÃ¥ finns texten till huvudsakligen för att kunna referera till: ”jahaja, säger du det, läs det här är du snäll sÃ¥ kan vi fortsätta prata sedan”: mÃ¥lgruppen är inte sf-läsare. Om det sÃ¥ finns tusentals likadana texter sedan tidigare hjälper inte ett dugg om man inte kan länka till dem. Ni kanske aldrig hamnar i diskussioner där ovan nämnda ämnen nöts. Jag, och andra, gör det regelbundet och är trött pÃ¥ att upprepa mig. Att texten inte skulle ha ett syfte ger jag alltsÃ¥ personligen inte mycket för.

Dess utformning och innehåll, däremot, kan man förstås säkerligen ha åsikter om. Som titeln antyder. Eller annorlunda formulerat: att kritisera texten för att den inte kommer med nya, smarta insikter är som att kritisera bröd för att det bara ligger där och går att äta. Det är inte tänkt att vara mer spännande än det är. Kanske fel val av forum. Osäker på vad som skulle vara rätt, i så fall, dock.

Naturligtvis finns det många sammanhang där ovanstående text skulle vara att sparka in öppna dörrar. Jag inbillar mig inte att det är någonting revolutionerande jag har skrivit här. Likväl: den är en reaktion, och texten har kommit till för att jag har känt ett behov av att ha någonting att hänvisa till. Varje sak jag bemöter är sådant som jag har hunnit stöta på någorlunda regelbundet, under de senaste åren. Jag betvivlar inte att klimatet har blivit bra mycket bättre.

”Skriver jag däremot ett uselt rymdäventyr antas det i förlängningen – medvetet eller undermedvetet – ha nÃ¥gonting att säga om Urusla Le Guins eller Robert Heinleins författarskap.”

Fast därutöver tror jag uppriktigt sagt att du i det här fallet slår ned halmgubbar som står i vidöppna dörrar. Det du skriver om i artikeln känns aktuellt för fyrtio år sedan, men knappast i dag.

Numera ser man ju tvärtom ofta science fiction tas upp bÃ¥de kunnigt och med respekt pÃ¥ de stora kultursidorna, även om det förstÃ¥s ska medges att det främst – men inte enbart – är ikoniska författare som Philip K. Dick, Ray Bradbury, Ursula K. LeGuin, Aldous Huxley och andra sÃ¥dana som lyckats pÃ¥ bÃ¥da sidor om muren som blir omskrivna.

Om du haft en tidsmaskin och kunnat transportera dig bakåt i tiden några decennier, tror jag att din upplevelse av hur science fiction då betraktades i det allmänna kulturklimatet skulle få dig att med viss tacksamhet återvända till samtiden.

Hur ofta tror du att det hände för bara ett par decennier sedan att science fiction var det genomgående temat i ett av soffprogramen som sänds varje morgon i tv, till exempel?

Nyligen hände precis det i Nyhetsmorgon. Ok, lite fjantigt stundtals, men med två inslag där kunniga fans berättade om sf-litteraturen på vederhäftigt sätt.

Och det är bara ett exempel. Av många. I dag vardagsmat, en gång i tiden så spektakulärt att man inte skulle ha kunnat föreställa sig det.

Kör hårt,
Bellis