Kommentarer till Politiska ideologier i sf och fantasy

Av: Johan J.

Johan J. — Fri, 04 Apr 2008 21:43:36 +0000

Jo, det är väl inte särskilt många fantasyförfattare som över huvud taget har förmågan att göra särskilt mycket mer än att placera rätt moderna människor i en pseudomedeltida miljö. Vare sig man vill det eller inte så brukar tänkesätt och dylikt inte bytas när man byter scen.

Av: Robert Andersson

Robert Andersson — Fri, 04 Apr 2008 21:27:43 +0000

Jag tycker rent generellt att fantasy är ganska modern. Visst visst det kungar, hertigar och furstar men de beter sig ofta på ett demokratiskt och modernt sätt. Titlarna är nog mest till för att ge ett romantiskt skimmer av sagotid. De beter sig inte som forntidens kungar i varje fall. De goda alltså… De onda typerna däremot beter sig mycket odemokratiskt och maktfullkomligt.

Av: Ã…ka

Ã…ka — Sun, 23 Mar 2008 12:44:31 +0000

Det är väldigt vad intressant Ampersand har blivit i sig själv på sistone.

Ett par tankar har jag apropå detta inlägg.

Kan man inte prata om ideologi också i de fall då det bara finns en enda, som i fallet med de medeltidsaktiga monarkierna i fantasy? Jag tycker nog att det säger mycket om författarens föreställningar om saker och ting, och tanken om en ”upplyst despot” eller liknande är väl en ideologi i sig självt.

Jag tänker också på det faktum att jag tror att alla samhällen som haft en stark centralmakt har understött den med någon sorts ideologi, som ofta har varit av religiös natur (helt enkelt för att man rätt sällan genom historien har skilt religionen från samhällsfunktion och världssyn och så). Jag vet inte tillräckligt mycket om idéhistoria för att kunna dra en massa detaljer direkt, men jag har en stark känsla av att detta är mycket mer allmängiltigt än att bara vara ett europeiskt fenomen.

Fast jag kanske missförstod något ovan?

Av: Johan J.

Johan J. — Sat, 22 Mar 2008 14:00:37 +0000

Jo, att maktfaktorn brukar vara mer framträdande i fantasy kan jag, nu när vi är inne på generaliseringar, hålla med om. Och även om jag tycker att det finns fler exempel på motsatsen än man skulle kunna tro om man läser dina inlägg (jag har ju nämnt ett par av dem i kommentarerna) så håller jag med om att det finns en viss osäkerhet kring den frågan. Gissningsvis handlar det ofta om att författaren helt enkelt inte har tänkt på saken: kungar är närmast en stapelvara inom vissa typer av fantasy och ibland kan det säkerligen kännas som en så självklar del av en pseudomedeltida värld av europeisk modell att någon raison d’être inte verkar krävas. Trasigt världsbyggande. Att det blir stora hål i hur maktfördelningen fungerar om man tar den europeiska medeltida staten (som ofta i fantasyn dessutom får toner av en mer modern nationalstat) om man plockar ut kyrkan (som i och för sig ibland får ungefärliga motsvarigheter) spelar säkerligen också roll. Men samtidigt: realpolitik utan större ideologiska inslag, och makt för maktens egen skull, är knappast någonting som aldrig har existerat historiskt sett. Men det är klart att man ofta hade kunnat önska att författare hade ägnat vissas bevekelsegrunder mer tanke och uppmärksamhet.

Av: Jonas

Jonas — Sat, 22 Mar 2008 11:40:41 +0000

Du har flera poänger, och jag håller delvis med dig. Men inom fantasy så är det ofta så att någon skall bli kung, men vad denne skall göra som kung berörs aldrig (förutom att, lite odefinierat, ställa allt till rätta...). Makten är ett mål i sig så att säga. Orsaken till att jag har skjutit in mig på just fantasy är att det oftare handlar om makt än SF. Självklart generaliserar jag grovt, respektive genre är så stor så det mesta får plats inom respektive, men varför man vill bli kung utelämnas ofta. Jag saknar helt enkelt den dimensionen i böckerna.