Svensk SF finns och har funnits länge, men ”väktarna” av den officiella svenska kulturen försöker låtsas som om den inte existerar eller är irrelevant. Problemet är perception: hur verkligheten uppfattas och tolkas.

Det är ju slående att nästan varje erkänd svensk författare (t.ex. Jan Guillou, Per Wahlöö, Ivar-Lo Johanson, Harry Martinson etc.) har skrivit åtminstone en SF-roman ? men detta nämns praktiskt taget aldrig i någon officiell litteraturdebatt!