”Man läser så vitt och så varierande man kan, i hopp om att finna de där fåtaliga men ovärderliga författarna som erbjuder allt det man letar efter. Men jag misstänker att det döljer sig i andra egenskaper än de som går att specificera med hjälp av genrebeteckningar eller annan formalia.”

Jag kan hålla med om att det man letar efter egentligen är egenskaper som inte faller under genrebeteckningar. Kanske vore det därför tydligare av mig att säga att min erfarenhet är att det jag letar efter, det som engagerar mig både känslomässigt och intellektuellt, återfinner jag för det mesta i fantasy (och i något mindre grad i historiska romaner).

Finns det böcker som skulle erbjuda mig det jag söker utanför dessa genrer? Ja, det finns det nog. Men jag tror att de är relativt få (jag ska absolut inte sticka under stol med att jag har lite speciell smak) och chansen att jag ska träffa rätt är större inom fantasy. Obegränsat med tid till att läsa har ju ingen, och det känns därför naturligt för mig att leta där jag tror att jag kommer att hitta något.

Här sätts väl ändå kärran framför hästen. Liksom när vi på något sätt antar att mimetisk litteratur skulle vara ”verkligare” än fantasy. Det är sant att den föreger sig handla inte om en påhittad värld med påhittade regler, utan om en känd värld med kända regler. Men gestalterna, skeendena, händelseförloppet, kausaliteten och gestalternas reaktioner är inte desto mindre lika påhittade som om de placerats i Narnia eller på Neptunus.

Så den spännande frågan om en bok är inte, förefaller det mig, om den är föregivet realistisk, föregivet fantastisk eller föregivet spekulativ, utan om den har någonting att ge: något nytt, något tänkvärt, något sant, något som ger en estetisk eller intellektuell eller emotionell upplevelse. Personligen tycker jag förvisso att Joseph Conrad och Vladimir Nabokov och Angela Carter lyckas betydligt oftare än Robert Jordan. Å andra sidan lyckas Peter Beagle också betydligt oftare än Jordan. Å tredje sidan misslyckas väldigt många författare oberoende av vilken typ av litteratur de skriver fullständigt med att någonsin göra det, bland dem Robert Jordan. Så vad gör man?

Här håller jag med Johan. Man läser så vitt och så varierande man kan, i hopp om att finna de där fåtaliga men ovärderliga författarna som erbjuder allt det man letar efter. Men jag misstänker att det döljer sig i andra egenskaper än de som går att specificera med hjälp av genrebeteckningar eller annan formalia.