Kommentarer till Locke Lamora & tjuvgillen

Av: Magnus

Magnus — Fri, 14 Dec 2007 02:08:24 +0000

Folk har ju alltid varit fascinerade av tjuvar. Inte bara fantasyförfattare/läsare. ”Gudfadern”, ”Oceans eleven”, ”Ali baba och de 40 rövarna”. För att inte tala om den helt galna besattheten av kriminella som finns i vanliga svenska deckare.

För tanken på en cool, välorgniserad brottsling är ju mycket behagligare än den på ett nedknarkat socialfall.

Av: Johan J.

Johan J. — Sat, 01 Dec 2007 11:46:50 +0000

Ta Eddings och Feist, till exempel. Ingen av dem skriver särskilt intressanta böcker och ingen av dem tillhör det jag brukar vilja lyfta fram när jag talar om fanasygenren, men där har vi ändå två av de namn som säljer absolut flest böcker och som har, skulle jag vilja påstå, positiva skildringar (även om jag kan gå med på positiv kanske är att ta i i fallet Lynch) av grupperingar i Cimmura, Krondor och så vidare. Jag fudnerade på om populariteten inom fantasygenren delvis kunde bero på att det alltid finns någonting värre att kontrastera dem mot. Vad är väl ett inbrott i ljuset av en kontinent i misär, typ.

Av: Jesper Svedberg

Jesper Svedberg — Fri, 30 Nov 2007 20:24:56 +0000

Du tänker för mycket. Locke Lamora = cool, därför ska man heja på honom. Sedan vet jag inte om man kan säga att tjuvgillena är särskilt positivt skildrade, som bäst kan man väl säga att det beskrivs som bättre än ren anarki och som något som huvudpersonerna kan dra nytta av.

Sedan håller jag med dig om att hypen kring denna bok är ganska underlig. Det var en underhållande berättelse, men folk har höjt den till skyarna på ett sätt som den inte alls motsvarar. Det är ganska tydligt att det är en debutroman.

Boken har dessutom kommit på svenska, vilket ändå är trevligt. För den får nog ändå sägas vara bättre än det mesta annat i fantasyväg som översätts.