Ampersand

Johan Anglemark har på Upsalafandoms blogg skrivit ett inlägg med titeln ”Det finns inget som heter science fiction-musik”. Läs det.

I mångt och mycket håller jag med honom: science fiction och/eller fantasy är inte en stämning, och därmed inte heller ett visst sound. Musik blir inte science fiction-musik på grund av en theremin, lika lite som någonting kan bli fantasy på grund av en harpa eller för den delen skärande gitarrsolon till dubbeltramp. Musik kan inte vara science fiction eller fantasy annat än genom sin lyrik. Det går att göra narrativ instrumental musik, men det är ett så sällsynt undantag att det inte är värt att ta hänsyn till i diskussionen. Många försök att knyta musik till någon av genrerna är minst sagt ansträngda och jag får lite samma känsla som när fantasyläsare inte bara att koppla vill genren till pseudomedeltida miljöer, utan medeltida miljöer till fantasy och därmed får svårt att skilja på historisk skönlitteratur och fantasylitteratur.

”Det finns inget som heter science fiction-musik” är en smärre överdrift redan sett till Johan Anglemarks text: han avslutar med att konstatera att ”[d]e få undantagen är musik som verkligen utgör en sf-berättelse, som Jeff Waynes War of the Worlds” men att det är någonting helt annat än metallband med ”en drake på omslaget och kallar en av sina låtar för Smaug och genast hyllas som skapare av fantasymusik”.

Dock: tillhör inte poesi med science fiction- eller fantasytema genrerna? Det slutar den inte göra när den blir tonsatt. Sedan kan den förvisso i många fall vara usel, men bristande litterär kvalitet har inte så mycket med genredefinitioner att göra.

Dagens fantasymusiktips: ”The Horse-Tamer’s Daughter”. Text Leslie Fish, sång Julia Ecklar, gitarr Kristoph Klover. ”Troll Hall”. Text Leslie Fish, framförande Julia Ecklar.

Mer om fantasy, science fiction, litteratur, musik