Ampersand

Jag läser om Benjamin Rosenbaums ”The House Beyond Your Sky” för en bokcirkel nu i helgen för vilken jag har plockat ut en rad noveller ur Strange Horizons som har uppmärksammats på olika sätt. Jag har aldrig varit fantastiskt förtjust i ”The House Beyond Your Sky”, som är en bra novell men i mina ögon kanske inte riktigt förtjänt av all uppmärksamhet som den har fått när det finns så mycket annat man hade kunnat läsa istället.

En sak som hur som helst är intressant här är Sophies roll, som jag personligen tycker är novellens främsta styrka. Den bidrar väldigt lite till idéinnehållet, men till skillnad från resten av texten så når den mina känslomässiga strängar ? det finns nog få saker som enklare får oss att reagera än utsatta, misshandlade små flickor. Det är inte huset och Mathias roll där som engagerar mig, utan Sophie och hennes familjesituation. Ur ett retoriskt perspektiv är det det pathosgrepp novellen kräver för att vinna över sin publik, utan vilket den inte hade fungerat.

Mer om science fiction, litteratur, noveller, känslor