The Space Merchants och subtilitet
För några dagar sedan plockade jag upp The Space Merchants, av Frederik Pohl and C.M. Kornbluth, utan att egentligen ha vare sig tid eller avsikt att läsa den. Några kapitel senare insåg jag vad jag gjorde och lade ifrån mig boken, men det räckte för att jag skulle slås av hur häpnadsväckande fri från subtilitet skildrandet av reklamvärldens sätt att styra människornas liv var. I The Space Merchants, som publicerades i början av femtiotalet, har reklammakarna ? som vi, mycket tydligt, får veta inte är att betrakta som en positiv kraft ? mer eller mindre tagit kontrollen. Problemet med bokens budskap är att det verkar vara skrivet med slägga. Det kan väl knappast vara särskilt ovanligt att betrakta det som en litterär brist? Ett av läsningens nöjen är att som läsare själv få dra slutsatser, oavsett om vi drar dem för att verket manar till eget tänkande eller för att författaren skickligt har lett läsarna i ett koppel de inte ens ser. Det fungerar så mycket bättre än kedjor som rasslar varje gång man vänder blad.
Mer om science fiction, litteratur, retorik, böcker, kultur
svensson skrev:
Tack, nu minns jag varför jag inte orkade läsa den där boken, detta opus som alla fortfarande tjatar om…
Som du antyder: brist på undertext, brist på shatteringar, enkelspårig, budskapet indrivet med sjutumsspik…
Skriven 4/5 2008 klockan 12:20 ¶
Jesper Svedberg skrev:
The Space Merchants är ren och skär satir. Subtilitet hör liksom inte till genren.
Personligen tyckte jag det var en av de bästa och mest underhållande romaner jag läste förra året.
Skriven 4/5 2008 klockan 21:54 ¶
A.R.Yngve skrev:
”The Space Merchants” (på svenska som ”Venus är vår!”, Delta Förlag) finns också att höra som gammal radioteater! Här:
http://datajunkie.blogspot.com/2005/07/space-merchants.html
Jag läste boken redan som barn (på svenska vill säga). Fredrik Pohl skrev också en uppföljare, ”The Merchants’ War”(1984).
Och, ja romanen är satir. Den är osubtil med avsikt. Jag frågar mig om verkligheten nästan har hunnit ikapp dess vision…?
Skriven 6/5 2008 klockan 19:17 ¶
Robert Andersson skrev:
Du kanske störde dig på bokens budskap.
Skriven 7/5 2008 klockan 15:55 ¶
Daniel A. skrev:
Nu har jag inte läst ?The Space Merchants?, men jag blev lite nyfiken på en sak angående subtilitet. Jag tycker att det är en bra sak och jag avskyr när böcker blir övertydliga. Men kan böcker utan subtilitet vara bra i undantagsfall?
Men är t.ex. 1984 en subtil och bra bok? Eller osubtil men fortfarande bra? Eller helt enkelt osubtil och inte alls bra?
Skriven 8/5 2008 klockan 13:39 ¶
A.R.Yngve skrev:
”The Space Merchants” har inte bara ”Reklamen Tar Över” som huvudtema, men också miljöförstöring.
T.ex. har taxibilarna i boken cykelpedaler (bensinen är slut) och dricksvattnet är strängt kvoterat (saltvatten i duschen; antalet sekunder sötvatten du får beror på hur rik du är).
1984 är osubtil därför att den måste vara det. Den frågar, på sitt sätt, ”Vad är meningen med tyranni?” och svaret är ”Tyranni existerar för sin egen skull.”
Skriven 8/5 2008 klockan 21:09 ¶
Robert Andersson skrev:
#5
Det där beror helt på. Jennifer staten är precis som ”The Space Merchants” osubtil. Det är också en satir. Den är mycket bra. Läste också en bok som heter djungelgeneralen (B.Traven) nyligen. Inte heller den är subtil. Den kör bara rakt på utan några kruciduller….
Jag skulle vilja hävda att det där med subtilitet inte är någon kvalitet i sig, utan passar just i litteratur som utspelar sig i gråzonerna så att säga. Andra böcker är inte på det viset och de behöver inte alls vara dåliga för det. Tvärtom…
(Däremot tyckte jag inte att ”The Space Merchants” var så särskilt bra när jag läste den, men det kan ha berott på att jag var så ung när jag läste den att jag inte riktigt förstod den. Det är redan en gammal bok.)
1984… Det är egentligen också en bok som istället för finess, subtilitet och andra litterära piruettkonster använder ”brute force”, d v s den är skriven för att skildra en viss typ av samhälle och det gör den med stor kraft. D v s det handlar om att skapa en så intensiv stämning av förtryck att man nästan känner sig förflyttad till det framtida mardrömssamhället själv… Det är olika stilar helt enkelt. Det ena är inte sämre än det andra.
Skriven 10/5 2008 klockan 20:47 ¶
Johan J. skrev:
1984 har, liksom de flesta stora dystopier, aldrig riktigt fungerande för mig som en riktigt bra bok. Det är säkert en del av förklaringen.
Skriven 26/5 2008 klockan 20:23 ¶
svensson skrev:
(Off topic detta, men…)
”1984″: någon jämförde den med Jüngers ”På marmorklipporna”, och ansåg den senare bättre för att ”den var konstnärligare”…
Visst är ”1984″ klassisk, men efter några genomläsningar känns den en smula platt. Allt är elände – och?
Skriven 17/6 2008 klockan 15:42 ¶