Ampersand

Science fiction och fantasy definieras lämpligen utifrån sitt förhållande till verkligheten, snarare än till exempel utifrån miljö eller rekvisita, som ibland blir fallet. Båda litteraturformerna behandlar ? naturligtvis förenklat ? det som inte är, men science fiction det som skulle kunna vara, hade varit eller är möjligt med hänsyn till vår kunskap om hur världen fungerar medan fantasy sysslar med det som uttryckligen inte skulle kunna vara, ha varit eller bli. Det finns många gemensamma beröringspunkter i form av förlag, författare, läsare, fandom, publikationer, historia och så vidare, och narrativa strategier som är aktuella i båda fallen. Det ständiga tjatet om gränserna dem emellan (som jag ändå bidrar till här, och förmodligen kommer att bidra ytterligare till i form av en senare essä på Vetsaga) ter sig i mina ögon ofa ändå en smula överdrivet: visst kan särskilt fantasy vara svårdefinierat i de enskilda fallen, men det är inte på långa vägar gränsen mot science fiction som är den oskarpaste.

Johanna Sinisalos Ennen päivänlaskua ei voi (Bara sedan solen sjunkit i svensk översättning, Not Before Sundown i Storbritannien och Troll: A Love Story på den amerikanska marknaden) är ändå intressant ur det perspektivet, som illustrerat av kommentarerna till den här recensionen:

Det kan ju påpekas att Sinisalo är noga med att boken inte är fantasy, utan science fiction. Trollen är en hominid art; det finns inget övernaturligt eller magiskt i berättelsen.
 ? Johan A.

Jag kan inte påstå att jag är någon höjdare på genredefinieringar, eller att jag orkar bry mig om dem särskilt mycket, men det ligger väl något i att kalla det science fiction. Eller i alla fall inte ren fantasy, vad nu det skulle vara.

Annars är väl troll typiskt övernaturliga. Eller räcker det med en någorlunda vetenskaplig vinkel för att det ska bli science fiction?
 ? Daniel A.

Men detta är ju inte sagans troll, eller rättare sagt, det är en vetenskaplig förklaring av sagans troll, som saknar övernaturliga inslag. Ja, det gör det till science fiction.
 ? Johan A.

Premissen i boken bygger på någonting som vi vet inte är, men som hade kunnat vara: ett skyggt, oupptäckt djur som visserligen skymtats med jämna mellanrum (därav folktrons troll) men som mycket länge undgick vetenskaplig upptäckt. Hade du bara slängt in ett troll (någonting vi vet inte finns) utan förklaring hade det varit en annan sak.
 ? Johan J.

Den premiss, det novum, som Sinisalos roman bygger på liknar mycket den som finns i Naomi Noviks fantasyserie Temeraire. Hos Sinisalo finns troll, som är ett slags däggdjur, men världen fungerar i övrigt som vi känner till den. Hos Novik finns drakar, som är ett slags reptiler, men världen fungerar i övrigt som vi känner till den. Sinisalos berättelse är mer nedtonad, hennes troll mer plausibla och har, skygga som de är, inte påverkat världen i någon större utsträckning, vetenskapligt upptäckta först i modern tid. Noviks drakar påverkar i större utsträckning människans värld, har ett typiskt traditionellt fantasydrag i det att de kan lära sig människors språk, och saknar närmare vetenskaplig förklaring eftersom de är en självklar del av det artonhundratal de befinner sig i ? och det skulle förstås vara betydligt svårare att göra ett försök att vetenskapligt förklara en ras som talar med människor, även om sf-läsare sällan har några problem med det så länge som talarna råkar komma från ett annat solsystem. Även om de på andra sätt är fullständigt annorlunda böcker, hittar man likväl inte några större skillnader i brytpunkten mellan vad som, om man accepterar den uppdelningen, gör dem till science fiction eller fantasy.

Mer om fantasy, science fiction, drakar, troll, litteratur, böcker, kultur