Kvalitetsbegrepp

Det bästa Robin Hobb har skrivit, under det namnet, är The Liveship Traders. Inte för att det är det mest välskrivna och psykologiskt starkaste av hennes verk: det är Farseer-trilogin. The Liveship Traders är bäst därför att den har massa spännande skepp.

Kommentarer

  1. Maria skrev:

    Haha. Jag har inte läst Liveship ännu. De tre böckerna har sett så jävla avskräckade ut där de står i bokhyllan och tar upp lika mycket plats som typ 12 stycken av mer normal storlek. ;)

    Men spännande skepp är trevligt. Det är faktiskt en av huvudanledningarna till att jag ibland tänker “nä, nu borde jag läsa de där…”

  2. Ã…ka skrev:

    Jag har inte läst något av Hobb alls, men jag har full förståelse för den här typen av bedömning. Helt rätt :-)

  3. Arina skrev:

    Vad är det för märkvärdigt med skepp och pirater egentligen? Nej, Farseer-trilogin var bra mycket intressantare.

  4. Johan J. skrev:

    Piraternas närvaro är mig egal. Det är skeppen som spelar roll.

  5. Dr M skrev:

    Johan, vad har vi sagt om att röka svampar? ;-)

    Skeppen är i och för sig ett kul grepp — kanske det enda som är riktigt bra med The Liveship Traders — men nej, det räcker inte pÃ¥ lÃ¥nga vägar för att bära upp en romanserie om tre tjocka volymer. Det hade funkat om berättelsen varit högst hälften sÃ¥ lÃ¥ng, gärna kortare ändÃ¥, och fÃ¥tt vara helt fristÃ¥ende frÃ¥n The Farseers (en koppling som i alla fall för mig bara innebar svikna förväntningar). DÃ¥ hade den funkat som helt schyst äventyrsfantasy.

    Nej, jag håller nog med Arina här: The Liveship Traders är på sin höjd underhållande; det är The Farseers som är intressant och lämnar ett bestående intryck.

  6. Johan J. skrev:

    Jag är förstås medveten om att hennes första trilogi är den litterärt starkaste ? och kanske den enda som inte är alldeles för tjock för sitt innehåll, även om den också hade kunnat bantas ned. Anledningen till att jag tycker mer om The Liveship Traders är för att jag tycker så mycket om skepp, segling och vatten. Själva poängen med inlägget var ju att lyfta fram att det inte är de mest rationella, vettiga, uppenbara (eller vad man än vill kalla det) anledningarna som gör att man fäster sig vid ett verk.

  7. Dr M skrev:

    Jo, jag fattade naturligtvis poängen med inlägget, och min kommentar — ehuru seriöst menad i sitt sakinnehÃ¥ll — ska inte tas pÃ¥ blodigt allvar som kritik av bloggposten.

    Jag var ju för övrigt inne på förvisso inte samma, men väl en närbesläktad tanke när jag skrev om The Moon is a Harsh Mistress för ett tag sedan.

Skriv en kommentar

Din e-mailadress kommer aldrig att synas.