Ampersand

Mårten Blomkvist sågade filmen i Dagens Nyheter och tyckte mest att det var en blek kopia i raden av fantasyfilmer som följt Jacksons filmatisering av The Lord of the Rings. Jag har inte sett filmen och är inte särskilt intresserad av att se den, så det jag istället fastnar för är när han försöker kommentera den litterära förlagan.

Här ger sig oförvägne unge Charlie Cox in i för människor förbjudna landet Stormhold ? känt från Neil Gaiman-böcker ? för att till sin älskade hämta en fallen stjärna.

Nej? Stormhold nämns, och spelar en inte alls obetydlig roll, i den ganska tunna bok som lånat filmen sitt namn, men vidare bekant med det blir man aldrig ? eftersom det där bara är en del av ett mycket större älvaland och eftersom det inte är där bokens handling utspelar sig.

Det är klart att Blomkvist skall kunna recensera en film utan att läsa boken den bygger på. Förslagsvis låter han i så fall bli att diskutera detaljer i den bok som han inte har läst. Det blir lätt så pinsamt annars.

I Svenska Dagbladet kan man annars lära sig att den sedan många år storsäljande Gaiman inte längre är att betrakta som obskyr nu när hans böcker filmatiseras och att originalspråk är synonymt med engelska.

Mer om fantasy, neil gaiman, stardust, film, litteratur