Locke Lamora & tjuvgillen
Tidigare idag läste jag Scott Lynchs The Lies of Locke Lamora. Fungerande underhållning, men ingenting fantastiskt, ingenting med nämnvärt djup och ingenting som gör att jag känner någon större lust att kasta mig över nästa bok. Däremot fick det mig att fundera över vad exakt det är som gör att många fantasyförfattare är så förtjusta i positiva skildringar av stora tjuvgillen med lokalt monopol på allt från ficktjuveri till mord. Inte för att jag upplevde särskilt många personer i The Lies of Locke Lamora som trevliga, men den person vars situation jag ändå kände mest sympati för här var antagonistens.
Mer om fantasy, böcker, litteratur
Jesper Svedberg skrev:
Du tänker för mycket. Locke Lamora = cool, därför ska man heja på honom. Sedan vet jag inte om man kan säga att tjuvgillena är särskilt positivt skildrade, som bäst kan man väl säga att det beskrivs som bättre än ren anarki och som något som huvudpersonerna kan dra nytta av.
Sedan håller jag med dig om att hypen kring denna bok är ganska underlig. Det var en underhållande berättelse, men folk har höjt den till skyarna på ett sätt som den inte alls motsvarar. Det är ganska tydligt att det är en debutroman.
Boken har dessutom kommit på svenska, vilket ändå är trevligt. För den får nog ändå sägas vara bättre än det mesta annat i fantasyväg som översätts.
Skriven 30/11 2007 klockan 22:24 ¶
Johan J. skrev:
Ta Eddings och Feist, till exempel. Ingen av dem skriver särskilt intressanta böcker och ingen av dem tillhör det jag brukar vilja lyfta fram när jag talar om fanasygenren, men där har vi ändå två av de namn som säljer absolut flest böcker och som har, skulle jag vilja påstå, positiva skildringar (även om jag kan gå med på positiv kanske är att ta i i fallet Lynch) av grupperingar i Cimmura, Krondor och så vidare. Jag fudnerade på om populariteten inom fantasygenren delvis kunde bero på att det alltid finns någonting värre att kontrastera dem mot. Vad är väl ett inbrott i ljuset av en kontinent i misär, typ.
Skriven 1/12 2007 klockan 13:46 ¶
Magnus skrev:
Folk har ju alltid varit fascinerade av tjuvar. Inte bara fantasyförfattare/läsare. ”Gudfadern”, ”Oceans eleven”, ”Ali baba och de 40 rövarna”. För att inte tala om den helt galna besattheten av kriminella som finns i vanliga svenska deckare.
För tanken på en cool, välorgniserad brottsling är ju mycket behagligare än den på ett nedknarkat socialfall.
Skriven 14/12 2007 klockan 03:08 ¶