På ödets vingar och åldersfixering

Maria Nygård har skrivit en recension på Catahya av Julia Sandströms På ödets vingar, som är tänkt att vara den första boken i serien Nyckelväktarna, som jag tycker är intressant därför att den snuddar vid det där med (alldeles för) unga författare, personer som inte har utvecklats tillräckligt mycket litterärt och språkligt än, och vilket ansvar redaktören har — gentemot författaren och gentemot läsarna — i det läget.

Det märks att det är en ung och oerfaren författare som har skrivit, för språket snubblar en hel del, särskilt mellan det vanliga och försök till en lite mer högtravande språkdräkt som fantasyn ofta får dras med. Ibland dyker det upp någon riktigt konstigt formulerad mening som får mig att undra varför redaktören inte har gjort något åt den. Det är absolut imponerande att en 16-åring har skrivit det här, men jag hade ändå velat ha en större insats från förlagets håll när det gäller redigeringen.

Naturligtvis skall man inte låta bli att publicera någon baserat på författarens ålder, men frågan är hur det har kommit sig att vi har blivit så åldersfixerade att det trycks sådant som förmodligen inte hade publicerats om det inte hade varit för just åldern. I slutänden är det berättelsen, inte författaren, som läsarna skall åt, berättelsen som man betalar för och lägger ned tid på. Eller som Johan Anglemark kommenterar:

Sådant här gör mig så ledsen. Vad är vitsen med att ge ut halvdana verk av sextonåringar? Varför inte odla dem tills det de skriver är bra på riktigt? Det är marknadsföringsjippo och freak show över det: Titta, hon kan fast hon bara är ett barn.

Personligen finns det få saker som, baserat på tidigare dåliga erfarenheter, kan få mig att bli så obenägen att köpa en bok som när man försöker sälja den med hjälp av författarens ungdom, men även bortsett från det så handlar ju marknadsföring som skyltar med att någonting är skrivet av en riktigt ung person om att sälja en bok med andra argument än att den är bra läsning, oavsett målgrupp. Det är ett rätt trist fenomen.

Mer om , , , , ,

Kommentarer

  1. A.R.Yngve skrev:

    Frågor, frågor:

    - Är det så att förlagen redan försökt finna ”mogna” författare att skriva fantasyböcker på beställning, men helt enkelt inte lyckats uppbåda vare sig intresset eller kvaliteten…?

    - Är fokuseringen på ”unga fantasydebutanter” ett försök att smickra läsar-målgruppen och få dem att tänka ”Bara vår generation vet vad vi vill ha”…?

    - Eller är det bara ett försök att imitera Paolini’s ovanliga succé med ERAGON-bokserien? (”Titta, vi kan också!”)

    :-S

  2. Maria skrev:

    Jag har för mig att tävlingen som Julia Sandström vann hette typ ”Eragontävlingen” eller något i den stilen, så åtminstone i det här fallet var det nog ett försök att hitta en egen Eragon-succe´.

Skriv en kommentar

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.