Forrest J Ackerman död

Forrest J Ackerman, som spelat en mycket stor roll för science fiction och sf-rörelsen, dog häromdagen, efter att ha varit mycket dålig i en månad. Så här skrev John-Henri Holmberg om Ackerman för en månad sedan, när budet om att han låg på dödsbädden kom.

Forrest J. Ackerman föddes den 24 november 1916 och är följaktligen om jämnt tre veckor 92 år gammal. Han hänfördes av sf redan vid sex års ålder, när han såg stumfilmen One Glorious Day och började köpa Amazing Storeis kort innan han fyllde tio år 1926. Han bidrog i första numret av Raymond Palmers The Time Traveller, som anses vara det första egentliga sf-fanzinet, och var senare under många år en flitig fanzineutgivare; han var en av grundarna till världens äldsta ännu aktiva sf-förening, Los Angeles Science Fantasy Society, och deltog i den första världs-sf-kongressen i New York 1939. Han har sedan dess deltagit i samtliga utom två, som han tvingats försaka av hälsoskäl. Ackermans sf-samling var under många år legendarisk; han hävdade själv att han ägde varje nummer av varje utgiven sf.tidskrift, så gott som alla publicerade sf-böcker och dessutom tiotusentals stillbilder, dräkter, masker, rekvisita och annan memorabilia från tusentals sf- och fantasyfilmer.

Professionellt har Ackerman bland annat arbetat som sf-författare, som birollsskådespelare i tjogtals filmer och TV-dramer, som litterär agent och som redaktör. Han grundade och redigerade i många år tidskriften Famous Monsters of Filmland.

Ackerman är sannolikt världens mest namnkunnige sf-fan och förmodligen den enda människa som varit fan på heltid under hela sitt liv, något som möjliggjordes av att han hade turen att ha välbärgade föräldrar. Han har rest flitigt och besökt fans i de flesta länder som har en aktiv fandom; i Sverige har han varit flera gånger, bland annat som gäst hos SFSF i slutet av 1970-talet. Också här har han bekanta och vänner. Själv träffade jag honom första gången under den första amerikanska kongress jag deltog i, världskongressen NYCon III, där han direktsände kommentarer och intervjuer från kongressen över en radiostation i Los Angeles och bland annat intervjuade mig som besökande skandinav om vad jag tyckte om mötet med amerikansk fandom. Klockan fem en av kongressmorgnarna gick vi ut tillsammans med några andra fans för att äta frukost; det var då jag fick mitt mest bestående minne av Forrest Ackerman, eftersom han efter en hålögd vaknatt frukosterade på ett dussin halvdecimetertjocka pannkakor med lönnsirap och ett literstort glas mjölk med smörklimpar i. Jag mådde illa.

Man kan säga mycket annat om Forrest J. Ackerman. Han är av många avskydd för att ha hittat på begreppet ”sci-fi”, i början av 1950-talet när han blev entusiastisk över förkortningen ”hi-fi” och konstruerade en liknande för sf. Andra menar att han på andra sätt givit sf-intresset dåligt rykte genom att oförtrutet kombinera det med sitt intresse för filmmonster, B-filmer och den enklaste sortens rymdopera, som den tyska romanserien om Perry Rhodan som han försökte ingtroducera i USA. Men här är inte platsen att kritisera honom. Han har också under alla år varit en generös, välkomnande och frikostig människa som i nära femtio år höll öppet hus i sitt hem för alla fans som kände för att titta in och botanisera i hans enorma samlingar.

Läs även vad SFWA har att säga.

Länktips: ”Science fiction och sci-fi”

Mer om , , , ,

Kommentarer

  1. H G Bryggener skrev:

    Forrest J ackermans död är en svår personlig förlust. Hur han uppfattats i scienefiction-kretsar må variera – jag gillar inte science-ficton kretsarna, så…
    Men jag känner igen en person med stort hjärta och sinne för humor. Och detta var Forry för mig. Mitt första nummer av Famous Monsters of Filmland kom jag över 1971, det ledde i sinom tid till brev- och telefonkontakter
    som varade i alla dessa år. Jag kommer att minnas min vän med sorg och glädje. Med stor tacksamhet. So long, Forry. See you soon, I guess.

  2. H G Bryggener skrev:

    PS: jag hade äran och nöjet att under Mr. Ackermans Sverigevistelse som John Henri pratar om, vara Ackermann’s personlige guide och visa honom till bl a Filminstitutet, Filmbolag mm, vilket gjorde att Forry kunde vända hemåt med stora kassar med filmbilder från olika monsterfilmer.
    Han tyckte för övrigt väldigt mycket om ACO:s mintkola, och jag såg till att han alltid hade ett stort förråd av sådana!
    Och sådan föredrar jag att minnas FJA; i en limousine, ätande mintkola och berättandes anekdoter jag minns än idag. Eller i telefon, under våra ändlösa nätter då vi pratade – skräck. Han var ofta glad att få vara ensam med en eller ett litet fåtal personer, och den skrikiga ligisthord som utgjorde svensk fandom passade honom inte. Inte mig heller. Så vi drog därifrån.

    Sista samtalet var över telefon, och Forry låg på sjukhus. ”Oh, my dear, dear friend…!” sade han, och upprepade
    det ett par gånger. Hans sista fråga var vad HAN kunde göra för MIG! Han hade gjort mer än nog. Han inspirerade och stöttade mig och otaliga andra i alla dessa år. May he rest in peace, and see things he never believed in.

Skriv en kommentar

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.