Ampersand

Senaste (dubbel)numret av Nova science fiction dök upp i brevlådan häromdagen. Hittills har jag mest bara hunnit bläddra i det, läsa någon enstaka novell, de korta författarpresentationerna efter texterna, recensionerna samt återbekantat mig med Tom Shippeys ”Literary Gatekeepers and the Fabril Tradition” (nu i Hans Perssons översättning), som jag läste i Science Fiction, Canonization, Marginalization, and the Academy (red. Gary Westfahl och George Slusser) för runt tre år sedan och, upptäckte jag, inte mindes särskilt väl alls.

Börje Crona bidrar i det här numret med ”Världens kortaste science fiction-novell” och ”Världens kortaste svenska science fiction-novell”. Skillnaden är att planetens överbefälhavare i den sistnämnda byter personligt pronomen: från han till hon. Det speglar mer än någonting annat en överdrivet självgod nationalistisk självbild. Det specifikt svenska skall vara att överbefälhavaren är en kvinna ? när Sverige aldrig någonsin har haft en kvinnlig statsminister. Till skillnad från till exempel Island (Vigdís Finnbogadóttir, Jóhanna Sigurðardóttir), Finland (Tarja Halonen), Tyskland (Angela Merkel), Moçambique (Luísa Diogo), Argentina (Cristina Fernández de Kirchner), Ukraina (Julia Tymosjenko), Pakistan (Benazir Bhutto) eller Indien (Indira Gandhi, Pratibha Patil), bara för att på rak arm räkna upp några få exempel på länder som valt kvinnliga stats- eller regeringschefer.

Sveriges senaste kvinnliga ledare var drottning Ulrika Eleonora. Hon abdikerade till förmån för sin make efter något enstaka år på tronen.

Det var 1720.

Mer om science fiction, tidskrifter, litteratur, politik, feminism, sverige