Science fiction, radio och samhällskritik
Dagens Kino, som för någon begränsad tid framöver skall vara lyssningsbart här, handlade om science fiction. Om Battlestar Galactica, om samhällskritik i science fiction och den historiska bakgrunden till varför science fiction-litteraturen är så död i dagens Sverige. Programmet handlar om film och tv-serier, men eftersom man intervjuade bland andra Jerry Määttä och John-Henri Holmberg smög sig litteraturen in ändå.
Till stor del kan programmet – åtminstone det jag hörde; jag hoppade över större delen av allt om Battlestar Galactica och Terminator IV – ses som ett försvar av science fiction: ”det här kan visst vara vettigt!”, ungefär. Hur försvarar man science fiction? Genom att lyfta fram genrens samhällskritiska dimension. Och visst är science fiction ofta varit samhällskritisk – litteraturformen är sällsynt väl lämpad för det. Men mer än det säger om science fiction säger det om vår uppfattning om god litteratur. Science fiction är läsvärd därför att den är samhällskritisk betyder underförstått att och när saker är samhällskritiska, ja, då är det minsann bra saker vi talar om. Det behöver man inte ens argumentera för.
Ett av programmets höjdpunkter var annars när man för att göra ett radioprogram om science fiction-film och -tv ringer upp en sf-kännare (John-Henri) för att diskutera varför man i Sverige inte tar sf på allvar och han säger ”det finns i varje fall ingen science fiction-tv-serie som jag egentligen tycker är värd att se”. Underbart.
(Sedan lade han tyvärr till ”två marginellt möjliga undantag”, vilket förtar intrycket lite.)
Björn Lindström skrev:
Jag misstänker dock att John-Henri inte sett så många sf-teveserier att han faktiskt är någon expert på det ämnet. Jag kan utan problem räkna upp en rad teveserier som jag tycker är obligatoriska att se innan man gör ett sådant kategoriskt uttalande. För att ta några exempel från olika eror, som jag råkar komma att tänka på just nu: ”The Prisoner”, ”Charlie Jade”, ”Max Headroom” och ”The Lost Room”.
Skriven 27/3 2009 klockan 21:33 ¶
Maria skrev:
Sa han vilka som var de möjliga undantagen? ;)
Skriven 27/3 2009 klockan 23:55 ¶
Johan J. skrev:
Björn: jag vet väl inte om det var som expert på tv-serier han var inkallad, men det får John-Henri själv besvara, om han läser kommentaren.
Maria: Doctor Who och The Ray Bradbury Theater.
Skriven 28/3 2009 klockan 00:18 ¶
John-Henri skrev:
Nej, någon expert på sf-tv-serier, eller tv-serier över huvud taget, är jag knappast. Och när jag blev intervjuad var det om sf i allmänhet och om sf-filmer vi pratade; det där om tv-serier var mest en passant. Vilket väl får användas som ursäkt för att jag glömde bort att nämna The Prisoner, som jag kanske annars borde ha gjort. Att programmet skulle handla i så hög grad om Battlestar Galactica visste jag inte; där är för övrigt en tv-serie jag aldrig sett ett enda avsnitt av i den nya versionen (av den gamla såg jag ett par som jag fann bedrövliga).
Skriven 28/3 2009 klockan 02:13 ¶
Arina skrev:
Jag hör till dem som tycker om sf både i litteraturform och som tv. Jag tycker dock att det är lättare att hitta bra sf-böcker än sf-serier. Battlestar Galactica hör till de bättre tv-serierna. Jag såg faktiskt den ursprungliga piloten på bio och nja, det var nog inte mycket att ha. Men i den åldern slukade jag all sf, i alla fall allt med rymdskepp.
Skriven 28/3 2009 klockan 18:24 ¶
A.R.Yngve skrev:
Att skriva manus för amerikanska TV-serier (för s.k. ”Network TV”, alltså inte för kabel-TV som t.ex. HBO), för med sig speciella strukturella problem.
Framför allt problemet att manusförfattarna inte vet hur länge serien varar — den kan plötsligt förlängas, eller läggas ned med mycket kort varsel.
Detta gör det extremt svårt att planera manus för serier som har en ”lång story”, som t.ex. LOST, HEROES eller BSG. (Serier med avslutade episoder däremot, som THE TWILIGHT ZONE, har inte lika stora problem.)
Och därför börjar så många SF-serier på TV lovande, men blir snart sämre.
Skriven 30/3 2009 klockan 15:58 ¶