Science fiction & den svåra läsningen

På Catahya diskuterar man, som sagt, vad det egentligen innebär att föreningens stadgar nu säger att den är en fantastikförening snarare än en fantasyförening (någonting man väl egentligen kunde tycka att vi borde ha diskuterat innan man bankade beslutet). Ett av (de kanske inte fullt allvarliga) inläggen:

Problemet är att sf-folk har fått för sig att de är så jäkla smarta bara för att deras litteratur och filmer innehåller massa urfånig högteknologiska uppfinningar. Håll packet borta!

Vilket blir hemskt kul, för jag har nyligen läst Tom Shippeys ”Hard Reading” i antologin A Companion to Science Fiction (red. David Seed).

Science fiction is arguably, and in several respects, the most challenging form of literature yet devised. [...] Nevertheless, to being with something relatively straightforward, it can be shown that reading (or even viewing) any form of science fiction does involve one extra intellectual step over and above those necessary for reading other forms of fiction.

However, a point that has begun to appear from what has been said so far is that science fiction is not only the most intellectually challenging of genres, it may also well be the most emotionally challenging.

Jag gillar science fiction. Jag har likväl lite svårt att ta Shippeys argumentation på allvar.

Trackbacks & Pings

  1. seo bristol till 1/10 2014 klockan 19:09

    seo bristol

    Ampersand

  2. empire cls till 24/1 2024 klockan 16:33

    empire cls

    Science fiction & den svåra läsningen &raquo Ampersand

Kommentarer

  1. A.R.Yngve skrev:

    Hm, tja.
    SF-fans behöver kanske slappna av lite ibland, inte ta sig själva så förskräckligt allvarligt hela tiden… de får magsår annars. ;-)

    En SF-läsare reagerade nyligen negativt på att jag i min novellsamling THE FLATTERED PLANET hade fräckheten att *skämta* om science fiction, och uttryckte sig sålunda om mitt barnsliga lättsinne:

    ”That’s really where these stories fall down; even when the ideas are intriguing, Yngve tends to take the low road to silliness instead of examining them with any thematic depth.”

    Och jag kontrade:

    ”It is so easy to think of oneself, ‘I am reading about a Deep Subject and that makes me a Deep and Important Person.’ Readers, unfortunately, tend to confuse their reading matters with their personal identity. I don’t know why this happens, but it does.”

    OK, det var retoriskt tillskruvat av mig, men ligger det inte något i det iallafall…?

    Skriven 17/4 2009 klockan 10:16

  2. Johan J. skrev:

    Jag har inte läst verket i fråga, men jag tycker ärligt talat att du verkar överreagera ganska kraftigt. Recensenten verkar helt enkelt inte ha tyckt att humorn fungerande/var tankeväckande, vilket är en annan sak än att humor inte kan vara tankeväckande. För att skratt skall skrämma någon måste humorn vara tillräckligt vass. Karen Burnham var uppenbarligen av åsikten att den inte var det.

    Skriven 20/4 2009 klockan 02:02

Skriv en kommentar

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.

«
»