Ampersand

När tidningarna nu skriver artikel efter artikel inför morgondagens ? eller nattens ? släpp av vad som förmodligen är världens på förhand överlägset mest uppmärksammade skönlitterära bok någonsin är det svårt att inte tycka att det är lite roligt att det är en fantasytitel det handlar om (samtidigt som Harry Potter-yran lär ha bidragit till vissa problem för åtminstone den svenska synen på genren som man gärna hade kunnat vara utan), även om den som Kristina Knaving konstaterar i en artikel i Svenska Dagbladet inte direkt rör sig om någonting som fantasyläsare i allmänhet jublar över. Liksom Lord of the Rings är Harry Potter-böckerna tillräckligt stora fenomen för att hitta hängivna läsarhorder som inte läser så värst mycket annan fantasy, men fler fantasyläsare uppskattar de förstnämnda böckerna än de sistnämnda. Personligen är jag inte särskilt imponerad av böckerna i sig, särskilt inte sedan de drabbades av någon elakartad sjukdom som fick dem att kraftigt gå upp i vikt och tappa mycket av sin tidigare smidighet, men fenomenet Harry Potter är onekligen intressant. När jag läser boken om ett par dagar, efter att någon jag känner har köpt och läst ut den, lär det vara mer av litteratursociologiska skäl än någonting annat. Jag är synnerligen nyfiken på i vilken mån och i så fall på vilket sätt de olika Harry Potter-rörelserna kommer att leva kvar. Tolkiensällskapen har lyckats, men de har en hel värld att utforska ? medan Rowling mest verkar vilja lämna sin och syssla med någonting nytt.

Mer om fantasy, harry potter