Ampersand

Som tidigare påpekat här på Ampersand delar fantasyföreningen Catahya i år för första gången ut sitt nyinstiftade novellpris till vad man har bedömt som den mest förtjänta svenska science fiction-, skräck- eller fantasynovellen. Juryn ? som består av Johan Anglemark (tidigare redaktör på Äventyrsspel, översättare för Nova science fiction och Enhörningen, erfaren sf-kongressarrangör), Mats Nordström (bibliotekarie på Malmö stadsbibliotek med ansvar för science fiction och fantasy) och Maria Nygård (tidigare vice ordförande för Catahya, recensent i tidskriften Mitrania) – har valt att låta priset för bästa originalpublicerade svenskspråkiga fantastiknovell gå till Yvonne Hoffmans ”Gården”, som återfinns i novellsamlingen Pojken i dimman och andra skymningsberättelser med följande motivering:

Den prisvinnande novellen är en skickligt utförd klassisk skräckberättelse som gradvis griper tag i läsaren och inte släpper taget förrän efter sista ordet. Den kombinerar på ett suggestivt sätt äldre tiders skräcklitteratur och skepparskrönan, med fin lokalfärg från den finländska landsbygden.

Det är roligt för att priset fyller en lucka genom att uppmärksamma bra fantastiknoveller på ett sätt som annars inte görs i Sverige idag, förhoppningsvis både inom och utom de vanliga läsekretsarna. Det är roligt för att det är bra för Catahya att faktiskt få vara den organisation som delar ut ett sådant pris – att få ta den rollen, göra någonting seriöst och någon nytta och att också själva få uppmärksamheten.

Det är roligt för att priset går till en författare som faktiskt uppskattar det och glädjs över det och över de svenska läsarna, och inte tycker att det var mer än att rycka på axlarna åt. Det är roligt att priset går till en finlandssvensk författare, därför att det markerar en av de saker jag tyckte var allra viktigast när jag presenterade idén någon gång för ungefär två år sedan, nämligen att det inte är ett pris till en svensk utan till en svenskspråkig novell. En författares nationalitet är måttligt intressant, men språket hon skriver på är desto viktigare. Jag vill läsa bra svenskspråkiga noveller inte för att jag råkar vara svensk, utan för att svenska är mitt modersmål och därmed det språk jag är allra mest bekväm med.

Allra roligast tycker jag personligen att det är för att det har fungerat nästan precis som jag hade tänkt mig – och fungerat bra. Tillräckligt många i Catahya tyckte att det var en god idé för att rösta igenom den, de tre jag allra helst ville se i juryn kunde tänka sig att ställa upp och det har faktiskt blivit någonting av det istället för bara ytterligare en god idé som aldrig genomfördes. Jag känner mig nästan lite stolt, trots att det är Johans, Mats och Marias förtjänst. All heder åt dem.

Mer om fantasy, skräck, priser, litteratur, catahya