Ampersand

Jag sitter och skriver på en essä om science fiction-litteraturens förhållande till genrebegreppet och kom genom funderingar kring diskussionen om Margaret Atwoods Oryx and Crake till Robert J. Sawyers ”A Response to Magaret Atwood’s Oryx and Crake”. Rent bortsett från att jag ser optimism som ett dåligt litterärt kriterium och inte riktigt håller med om att en bok är sämre bara för att den inte räknar med att alla skall hålla med Sawyer om att det här med privatliv är en rätt kass sak ? jag gör det definitivt inte ?, så tyckte jag att det här var roligt sett till hur klimatdebatten har utvecklats sedan april 2003:

There’s nothing wrong with science fiction telling cautionary tales: if this goes on, that awful reality will come to pass. But Atwood’s this is not going on; we’ve already hit the brakes on environmental decay. To publish a novel after Canada has signed the Kyoto accords that tells us the environment is going to hell in a handbasket is to have missed the prophetic boat by decades.

Mer om science fiction, litteratur, miljö, klimathotet, samhälle, integritet