Fantasy och ungdomsböcker
Fanspan skriver om hur Lord of the Rings som en parentes blivit en del av debatten kring den svenska romankonsten. I en något malplacerad utvikning i en debattartikel jag annars i stort håller med om konstaterar Daniel Sjölin att den svenske statsministern har (om han nu verkligen har det?) en barnbok som favoritbok: Sagan om Ringen. Tycka vad man vill om Lord of the Rings ? själv har jag aldrig tillhört dess främsta anhängare ? men barnbok kan den knappast kallas annat än, som Fanspan noterar, pejorativt tillmäle. Varken brott mot omvärldens realism eller upplevda litterära brister är någonting som gör en roman till en barnbok. Det är nedlåtande mot både den aktuella romanen och barnböcker, som också kräver sitt hantverk, överlag. Framför allt är det felaktigt.
Samtidigt skriver Kajsa Öberg-Lindsten i en artikel (eller kanske en rad bokanmälningar) i Göteborgs-Posten om den konservativa och pojkbeströdda fantasyn med utgångspunkt i ett fåtal nyöversatta (eller -skrivna) ungdomsfantasyböcker. Hon har poänger, men de drunknar i hennes tröttsamma generaliseringar om genren som helhet utifrån en handfull ungdomsböcker.
Se även tidigare kommentarer på Ampersand och Fanspan.
Mer om fantasy, ungdomsböcker, kulturdebatt, romaner
agworks.zendesk.com till 18/11 2014 klockan 00:02
agworks.zendesk.com
Fantasy och ungdomsböcker » Ampersand