Om de engelska översättningarnas betydelse och betydelselöshet
Johan Jönsson
Det finns en liten rörelse inom den engelskspråkiga science fiction-världen som kämpar för bredda den geografiskt och kulturellt, som försöker öppna för författare – och därmed perspektiv och erfarenheter – från andra delar av världen. The World SF Blog som drevs av Lavie Tidhar med hjälp av Charles Tan; Tidhars antologier med science fiction från olika delar av världen, utgivna av Apex Publications; The Science Fiction & Fantasy Translation Awards, som Cheryl Morgan varit drivande bakom och så vidare. Tidskrifter som Strange Horizons talar gärna om sina ansträngningar på området. Enstaka dylika insatser har förstås funnits även tidigare. Brian Aldiss och Sam J. Lundwall satte samman antologin The Penguin World Omnibus of Science Fiction 1977. David G. Hartwell var 1989 redaktör för The World Treasury of Science Fiction, som trots sin titel kraftigt dominerades av engelskspråkiga författare. En hel del fransk sf har länge varit tillgänglig på engelska, liksom förstås en del rysk, japansk, tysk och så vidare. Ny är måhända internets förmåga att binda samman människor och texter, överbrygga avstånd. Möjligheten att på ett enkelt och billigt sätt publicera nyheter om vad som händer i den kinesiska litteraturen så att de blir tillgängliga för en amerikansk och brittisk läsarskara. Att kritisera irländsk litteratur från Thailand eller Danmark.
Språkbarriärer och kulturella murar existerar förstås fortfarande, men för den som vill har det blivit så, så mycket enklare att upprätthålla ett internationellt nätverk. Författare kan skicka manus över halva världen utan att behöva förlita sig på dyr och långsam postgång. Flera av genrens på sistone prisbelönta namn skriver på engelska utan att ha det som modersmål och utan att bo i ett engelsktalande land. Aliette de Bodard från Frankrike. Karin Tidbeck från Sverige. Andra är eller har varit bosatta i engelskspråkiga länder utan att vara modersmålstalare: Lavie Tidhar, Charles Tan, Hannu Rajaniemi, Toms Kreicbergs (Tom Crosshill). Kanske är det symptomatiskt för den engelska litteraturvärldens kallsinniga och stundtals rent bisarra inställning till översättningar – de görs sällan och när det väl sker ofta dåligt – att mycket av den science fiction från andra delar av världen som uppmärksammats i Storbritannien och USA ändå har skrivits på engelska eller åtminstone översatts av författarna själva.
Dessa ansträngningar, det arbete som Cheryl Morgan, Lavie Tidhar, Charles Tan, Ann och Jeff VanderMeer, Brian Stableford och så vidare lägger ned är förstås utmärkt. Det är bra för läsarna i engelskspråkiga länder. Det är bra för de författare som får spridning på en större marknad. Det är också fullständigt irrelevant för många svenska läsare. Får det oss att tro att vi själva är en del av en pågående internationaliseringsprocess är det måhända på sätt och vis rent skadligt, om vi skapar en kultur där skönlitteratur anses översatt för oss utan att den finns tillgänglig på svenska.
Att vi har accepterat engelskan som vår tids latin är en sak. Vi lever i ett litet land och ett lingua franca underlättar när vi skall kommunicera med omvärlden. De problem som uppstår när forskning beskrivs med lite mindre precision, när studenter inte tar till sig litteraturen på sitt andraspråk fullt så väl som kunde önskas och när näringslivet samverkar över gränserna på halvstapplande affärsengelska är ändå långt mindre än de som uppstår om vi försöker isolera oss eller bara kommunicerar när vi har råd med tolkar eller översättare. Skönlitteraturen har dock ambitioner som sträcker sig bortom att kommunicera fakta. Det är inte bara det faktum att vi även med vår förhållandevis goda engelska missar nyanser och allusioner, utan också att forskning har visat att människor helt enkelt inte har samma känslomässiga koppling till sådant som framförs på ett andraspråk som på modersmålet. Lägg till det faktum att den perfekta översättningen är ett omöjligt uppdrag: oavsett hur skicklig översättaren är kommer någonting alltid att gå förlorat eller åtminstone förändras när betydelse, stilistik och kulturell kontext skall föras över till ett nytt språk.
Med goda kunskaper i det engelska språket bör man förstås inte vara rädd för litteratur på språket. Inte heller finns det skäl att per definition undvika översättningar. I kombination har de dock avlägsnat läsaren inte ett, utan två, steg från originaltexten. Säkert är det bättre än att inte ha tillgång till den över huvud taget, men i en värld där så mycket alldeles utmärkt litteratur skrivs på eller översätts till svenska, där så mycket finns skrivet i original på andra språk som vi behärskar, varför välja den där vi hamnar så långt från verket, om en stor del av poängen är att komma närmare texter från andra delar av världen?
Visst kan vi tycka att det är bra om science fiction från hela världen i större utsträckning översätts till engelska, men vi bör inte därmed vara nöjda. Att mer finns tillgängligt på engelska, men mindre på andra språk, innebär inte en internationalisering, blott en förskjutning mot det engelska språkets kulturella hegemoni på vår bekostnad.
Ã…ka skrev:
Det kanske pÃ¥ mÃ¥nga sätt är en illusion att engelskan är sÃ¥ dominerande — det verkar sÃ¥ för att det är den delen av världen som vi uppfattar. Det finns trots allt rätt mycket folk som inte läser, skriver eller pratar engelska.
Skriven 24/9 2013 klockan 17:28 ¶
Johan J. skrev:
Naturligtvis är det så att engelskans funktion som lingua franca i kultur- och vardagslivet är geografiskt och kulturellt begränsad. Franska, standardkinesiska (putonghua), ryska, swahili, spanska, modern standardarabiska och så vidare har den rollen för enormt många människor. Men ur ett svenskt perspektiv är det, trots allt, vad vi ser, och därmed det främmande språk som är aktuellt för oss. Det är inte utan anledning som själva begreppet science fiction är en uppenbart främmande, eller åtminstone inflyttad, fågel i det svenska språket.
Skriven 24/9 2013 klockan 17:42 ¶
Hans Persson skrev:
Engelska är inte någon total patentlösning, men jag gissar fortfarande att engelska är det språk som ger tillträde (eller vad man nu ska kalla det) till störst del av världen. Med det menar jag att man genom att kunna engelska kan kommunicera med folk i de flesta länder åtminstone på ett basalt plan. Jag har svårt att tänka mig att det finns något annat språk som ger tillträde till fler länder än engelska, och antagligen inte fler människor heller. När jag försöker googla fram siffror hittar jag siffror om native speakers och då vinner föga förvånande kinesiska, men det är inte vad jag menar här.
Skriven 25/9 2013 klockan 17:10 ¶
Magnus skrev:
Hur vanligt är det nuförtiden att översättningar till svenska görs via ett annat språk än originalspråket (t ex via engelska)? I dessa fall finns det väl knappast några skäl att föredra den svenska utgåvan.
Skriven 25/9 2013 klockan 22:07 ¶
Johan J. skrev:
Hans: visst, och engelska fungerar också som ett övergripande lingua franca i hela världen på ett sätt som till exempel spanska, arabiska eller mandarin inte gör. Men ställningen som det stora vardags- och kulturspråket vid sidan av modersmålet, som det är för oss, har det inte överallt i världen.
Likväl: i vårt närområde finns det väl allt som oftast inte någon större tvekan om vilket språk man skall använda när man vill nå ut till fler människor. Jag har till exempel såväl ett engelskspråkigt specialnummer av finska Kosmoskynä (Cosmos Pen) som en antologi (illa) översatt rumänsk science fiction, som båda är ansträngningar från den egna gruppen (finländare respektive rumäner) att nå ut till omvärlden. Det är ju den privilegierade position som de engelskspråkiga har, precis som i fallet med de författare som väljer att skriva på engelska istället för på sitt modersmål – de behöver inte ens själva ta initiativet till en översättning, översättningarna kommer till dem. Om man satt i den situationen ändå.
Skriven 25/9 2013 klockan 23:09 ¶
Johan J. skrev:
Magnus: utan att ha någon statistik framför mig så vill jag nog hävda att det är markant mindre vanligt än det än gång var. Tack och lov.
Läser man ändå på språket det översatts via så känns det hugget som stucket, för min del, och tämligen osannolikt att jag skulle läsa någon av dem. Antingen läser jag en översättning till ett språk som inte är mitt modersmål, och kombinerar översättningens problematik med vad det innebär att läsa på ett andraspråk, eller så läser jag en översättning det översättaren inte ens har haft tillgång till källtexten. På sätt och vis känns det närmast orimligt att tala om en översättning av originalverket i det läget. Snarare har man översatt den första översättningen.
Naturligtvis finns det situationer där jag föredrar det framför att inte ha texten tillgänglig över huvud taget, men för nöjesläsning? Det finns fler bra böcker i världen än jag kommer hinna läsa ändå. Hellre läser jag då de romaner eller noveller som är skrivna på ett språk jag förstår – eller åtminstone på ett språk som den svenska översättaren kan läsa.
För runt ett halvdussin år sedan var jag på en utställning på Hamburger Bahnhof i Berlin där en konstnär hade tagit en mening på tyska, låtit en professionell översättare översätta den till engelska, gått till en ny översättare och fått den översatt tillbaka till tyska, gått till en tredje översättare och fått den översatt till engelska igen och så vidare i en lång kedja. De flesta enstaka översättningar var helt rimliga, utan att man kunde peka på några särskilda misstag i det enskilda fallet, men likväl försvann någonting för varje hopp, lite suddades ut utan att översättaren därmed kunde beskyllas för att ha gjort någonting annat än sitt bästa i det omöjliga uppdrag som är att översätta. Efter något dussin gånger (eller hur många de än kan ha varit) hade alla nyanser försvunnit, och meningen hade inte bara fått en ny ton utan en helt ny betydelse. En så god illustration om problemet med att översätta en översättning som jag någonsin har sett.
Jag läste en intervju i vilken Cheryl Morgan pratar om engelskans förmåga att vara en brygga mellan olika översättningar, men, tja, många av oss är ju ärligt talat inte särskilt intresserade av den bryggan.
Skriven 25/9 2013 klockan 23:09 ¶
Johan J. skrev:
Stötte på en kommentar till ett par böcker som översatts till svenska i år via engelskan i senaste numret av tidskriften Karavan, som damp ned i mitt postfack i dag. Den känns på något sätt talande för den generella svenska attityden till dylika översättningsprojekt:
Skriven 28/9 2013 klockan 00:18 ¶