Ampersand

Ã…ka har skrivit ett inlägg pÃ¥ Landet Annien som svar pÃ¥ inlägget jag skrev om vardaglig fantasy, eller diskbänksfantasy (som i sin tur var ett svar pÃ¥ ett inlägg frÃ¥n Magnus pÃ¥ Piruett). Hon föreslÃ¥r begreppet mjuk fantasy för den här sortens fantasy (och, antar jag, annan med människor i fokus men som ändÃ¥ inte faller riktigt inom vad Magnus efterfrÃ¥gade och sade sig inte kunna hitta i sitt inlägg), analogt med science fictions mjuk sf, om “sÃ¥nt som handlar om människorna och deras reaktioner pÃ¥ sin omgivning, medan de fantastiska elementen bara bryter igenom här och där eller utgör ramarna för det som händer”. Hon länkar till ett inlägg av Jane Lindskold pÃ¥ Tor.com som beskriver hÃ¥rd fantasy: fantasy där världsbyggandet följer sin egen logik, världsbyggande där de saker som inte uttryckligen skiljer sig frÃ¥n vÃ¥r värld fungerar som de borde och där författaren om nödvändigt har gjort sin research.

Fantasytaxonomi är knepigt. Hal Duncan skrev ett intressant inlägg pÃ¥ Notes from the Geek Show under titeln “Of Genres and Sub-Genres” i februari, och om man är intresserad av ämnet bör man definitivt titta pÃ¥ Farah Mendlesohns Rhetorics of Fantasy, som utvecklades ur hennes “Towards a Taxonomy of Fantasy”. De har tvÃ¥ olika utgÃ¥ngspunkter: Duncan utgÃ¥r frÃ¥n världen och vad som är berättelsens mÃ¥l med den medan Mendlesohn (som ägnat ämnet mer uppmärksamhet och analys än Duncan har, sÃ¥ det blir pÃ¥ sätt och vis konstigt att ställa upp dem bredvid varandra) skriver om protagonistens förhÃ¥llande till världen. Det är intressant, bÃ¥da har sina vettiga poänger och bÃ¥da är pÃ¥ sätt och vis rätt akademiska.

Vardagsklassifikation för vanliga läsare, som mjuk och hÃ¥rd science fiction, befinner sig inte pÃ¥ den nivÃ¥n. LÃ¥gfantasy, högfantasy, episk fantasy, hjältefantasy, stadsfantasy ? bortsett frÃ¥n att begreppen används rätt diffust (och för det mesta pÃ¥ engelska) sÃ¥ är de ofta svÃ¥ra att analyser och kanske mer en form av outtalade undermarknadskategorier än nÃ¥gonting annat: “om du vill läsa nÃ¥gonting i den här stilen sÃ¥ kan den här berättelsen kanske vara nÃ¥gonting för dig”. De har ändÃ¥ sina poänger, inte minst hÃ¥rd och mjuk science fiction, där den förstnämnda lägger fokus pÃ¥ teknik och vetenskaplig utveckling och den sistnämnda pÃ¥ människor.

Problemet med mjuk och hÃ¥rd fantasy, sÃ¥ som jag läser Ã…kas inlägg, är att jag inte ens tycker att det finns nÃ¥got överlappande motsatsförhÃ¥llande. Mjuk fantasy skulle kanske möjligtvis kunna vara där man lägger fokus pÃ¥ vad som händer med de personer man följer (tänk Ellen Kushners Swordspoint eller The Privilege of the Sword) och hÃ¥rd fantasy där protagonisterna sÃ¥ att säga skulle kunna lyckas även om de dör olyckliga, eftersom syftet är att rädda världen (tänk J.R.R. Tolkiens The Lord of the Rings). Men som Lindskold lägger fram det handlar det inte om fokus pÃ¥ världsbyggande eller inte, utan om kvaliteten pÃ¥ den: “hÃ¥rd fantasy” blir här ett närmast entydigt positivt begrepp om man vill ha intern logik och realism, men det är inte bara sÃ¥ att det kan vara bÃ¥de mjuk och hÃ¥rd fantasy ? de beskriver tvÃ¥ helt olika saker.

Möjligtvis skulle man kunna tänka sig hård och mjuk fantasy som fungerande begrepp om man satte dem mot varandra: fokus på världens öde respektive fokus på huvudpersonerna och vad som händer med dem. Men blir det verkligen passande ord då?

Mer om fantasy, litteratur, böcker, kultur