Ampersand

Björn Lindström har på Upsalafandombloggen skrivit ett svar på Johan Anglemarks gamla inlägg ”Det finns ingenting som heter science fiction-musik” (min gamla kommentar finns här). Större delen av Björns text kommenterar min åsikt: musik blir science fiction-musik när den (vanligtvis genom sin lyrik) för fram en sf-berätelse. Musik kan definitivt vara narrativ.

Den musik som mest effektivt har fått mig att vilja läsa en science fiction-berättelse är lika definitivt inte narrativ. Det är musik till Neal Stephensons roman Anathem, som jag hittade här, och som plötsligt och fullständigt irrationellt fick mig att vilja ta mig an en bok som jag tidigare dömt ut som ett av hans ambitiösa men inte fullt lyckade projekt med några sidor för många för att vara värt tiden.

Mer om science fiction, kultur, böcker, litteratur, musik, sf