De svenska novellerna och deras marknad
Johan Jönsson
Den svenskspråkiga fantastiknovellmarknaden är inte ickeexisterande. Bara väldigt liten, inte sällan utan möjligheter att betala sin bidragsgivare och beroende av tidskrifter som om de gavs ut för att tjäna pengar snarare än för att personerna bakom dem tyckte att det var viktigt att de fanns i många fall inte bara skulle ha lagts ned för länge sedan, utan aldrig ens startats. Science fiction- och fantasynoveller kan förstås tryckas även utanför genrepublikationerna – men novellen som konstform har oavsett art inte många arenor på den svenskspråkiga marknaden. Svenskan må med sina ungefär tio miljoner talare vara ett stort språk, men inte tillräckligt stort för att en romancentrerad litteraturmarknad skall lämna mycket utrymme åt den korta prosan. De få novellsamlingar med fantastikdrag som publiceras marknadsförs sällan som sådana, genrestämpeln är i marknadsföringssyfte huvudsakligen förebehållen översatta fantasyromaner och vissa skräcktitlar – science fiction finns nu för tiden i Sverige mycket lite värd att nämna i bokformat.
Likväl har det senaste decenniet bjudit på en liten rad återkommande publikationer. Jules Verne-Magasinet gavs ursprungligen ut från 1940 till 1947, och hade under sin storhetstid tiotusentals läsare. Det återupplivades av Bertil Falk 1969, innan han 1972 lämnade över redaktörskapet till Sam J. Lundwall. Länge var JVM en viktig del av den svenska science fiction-utgivningen. När Lundwall 2009 meddelade att tidskriften skulle läggas ned efter att de sista numren utkommit under 2010 var det dock svårt att betrakta det som någonting som påverkade det svenska novellandskapet: länge hade den då varit en skugga av sitt forna jag, och de senaste åren mycket ägnats åt återtryck av tidigare publicerat material.
Något viktigare de senaste åren har väl då varit en annan tidskrift som kom att återupplivas: Nova science fiction, som gavs ut av John-Henri Holmberg och Per Insulander mellan 1982 och 1987 innan den lades ned för att 2004 väckas till liv av Holmberg. Nova science fiction är en ambitiös tidskrift, varje nummer i romanlängd och mycket smakfullt formgiven, även om den ibland dras med problem med korrekturläsningen. Materialet är till en överväldigande del översatt från engelskan, men de tjugo nummer som har utkommit sedan nystarten har också hunnit publicera prosa (nyskriven som återtryckt) huvudsakligen av den äldre generationerna svenska science fiction-författare: Bertil Mårtensson, Dénis Lindbohm, Sven Christer Swahn, Sture Lönnerstrand, Börje Crona. När det tjugonde numret tryckte noveller av Andreas Roman (född 1975) och undertecknad (född 1986) gick åldern för den yngsta svenskspråkiga författare som publicerats sedan Nova återigen börjades ge ut ned med över fyrtio år. Det är en smula intressant att tidskriften misslyckats med att under de senaste åren ge rum åt någon kvinnlig svenskspråkig science fiction-författare: Holmberg har annars den uttalade ambitionen att försöka lyfta fram kvinnliga författarskap, och det säger förmodligen tråkiga saker om de svenskspråkiga manus som tidskriften får, eller inte får, in. Det nu (augusti 2010) senast utgivna numret kom våren 2009. Nova har förvisso, nästan från första början, dragits med förseningar i utgivningen, men aldrig tidigare med så långt uppehåll. Redaktören har emellertid meddelat att den planeras att återupptas till hösten.
En annan tidskrift med obehaglig förmåga att gå i dvala är den finlandssvenska sf- och fantasytidskriften Enhörningen, som gav ut sitt femte nummer 1990 och sitt sjätte 1999. Enhörningen är en läsvärd tidskrift, men rent kvantitativt spelar det tyvärr ingen större roll för de svenskspråkiga novellerna. Från det att utgivningen återuppstod har sju nummer givits ut, det senaste i skrivande stund för snart tre år sedan. Det skönlitterära materialet i Enhörningen blandar översättningar från engelskan och finskan med svenskspråkigt material, både från rikssvenska författare som Åsa Schwarz eller Cecilia Wennerström och från finlandssvenska författare som den stadigt återkommande Petri Salin. Novellerna håller inte alla gånger så bra som man skulle kunna önska, förmodligen som ett resultat av önskan att ge plats åt nyskrivet svenskspråkigt material, särskilt från Finland, men håller överlag god kvalitet.
Som en parentes kan nämnas att tidskriften spelar en viktig roll i och med att den kan ge svenska läsare en inblick i den annars svårtillgängliga finska fantastikvärlden. Tyvärr lider ambitionen att en novell per nummer översätta samtliga vinnare av Atoroxpriset, som årligen delas ut till vad som röstas fram som den bästa finländska science fiction- eller fantasynovellen, av att Atoroxpristagarna blir fler i en högre takt än Enhörningsnumren.
Enhörningen har även en nätupplaga. Den publicerade mellan 2002 och 2003 en novell av redakören Ben Roimola, ett par noveller av Tommy Nyman och ett par noveller av Petri Salin. Sedan 2003 har det dykt upp tre längre noveller där: på författarens begäran en Cory Doctorow-översättning som även tryckts i papperstidningen, en återpublicering av en novell som Ahrvid Engholm tidigare skrivit för lokaltidningen Nya Åland i samband med science fiction-kongressen Åcon 3, samt en novell av mig som tidigare varit pristagare i Fantastiknovelltävlingen. Mer intressant är kanske de drapor – prosaverk på exakt etthundra ord – som publicerades mellan 2004 och 2007, med enstaka drapor även i pappersupplagan.
Någon mycket mer aktiv fantastiknovellnättidskrift än så har vi inte fått. Peter Fisk gjorde 2006 ett försök med Annanstans, som även om den inte hade några inkomstkällor och därför inte kunde betala ut några arvoden hade någonting förmodligen viktigare: vad som kändes som en tillräckligt kompetent redaktör. Annanstans publicerade ett nummer, somnade in och försvann så småningom från nätet helt och hållet, utan att lämna några större spår efter sig. Nämnas kan även projekt som bloggen Sajberspejs, med syfte att lägga upp nyskrivna science fiction-noveller.
Somnat in har även Minotauren, som startades som ett fansin på nittiotalet och kom senare att utvecklas till en välproducerad litteraturtidskrift. Den räknade sig som en tidskrift för science fiction, fantasy och skräck, men lade tonvikten på den sistnämnda genren. Även den hade mycket översättningar från engelska (med fokus på skräck från artonhundra- och tidigt nittonhundratal, en stil som ibland kunde spåras även i det nyskrivna novellmaterialet), även om originalskrivna noveller inte alls saknades. Kanske höll skönlitteraturen inte riktigt samma kvalitet som de oftast utmärkta essäerna, men den publicerade likväl minnesvärda noveller av författare om Per Jorner och Pål Eggert, för att nämna några. Sedan 2007 ligger tidskriften nere, även om redaktören Rickard Berghorn har sagt att ett sista trippelnummer i en eller annan form skall ges ut. Tillsammans med Minotauren slumrade även Berghorns förlag, Aleph, in. Förlaget hade tidigare till exempel publicerat antologier med noveller ur Minotauren, samlat verk av Dénis Lindbohm och givit ut skräckantologier med översättningar av äldre noveller och nyare svenska.
En tidskrift som gavs ut med osedvanlig regelbundenhet – det vill säga bara måttliga förseningar – var Mitrania, som Robert Andersson och Lilian Wiberg började ge ut 2002. Den kom sedan att troget publicers med fyra nummer om året fram tills det att redaktionen våren 2010 meddelade att tidskriften skulle läggas ned. Mitrania hade sina problem: artiklarna var – detta, notera, från en skribent som bidragit med bland annat artiklar i tidskriften – ofta något ytliga, kanske för att man hade svårt att få in material. Utöver tid var brist på andra texter än noveller en anledning redaktionen uppgav när de lade ned tidskriften. Mitrania hade även en tryckkvalitet som låg på den nivå man kan förvänta sig om en nischad tidskrift skall ta ut runt en hundralapp i prenumerationskostnad för fyra nummer.
Det skönlitterära materialet kunde ibland vara ganska ojämnt. Men Mitrania var under sin levnad ändå den kanske mest livaktiga arenan för svensk science fiction- och fantasynovellistik, en tummelplats där nya förmågor kunde pröva sina vingar. Den årliga novelltävlingen (det viktigaste sättet att få in noveller till tidskriften) var den största årligen återkommande sådana för svensk fantastik, både sett till antal bidrag och priser – vilket i sig säger en del, när förstapriset ursprungligen låg på trehundra kronor för att stegvis nå en tusenlapp. Likväl: bara det faktum att någon är beredd att lägga sina pengar på att belöna litteratur med symboliska summor och tro på den tillräckligt mycket för att trycka upp den och distribuera den till personer som tycker att den är tillräckligt bra för att vilja betala för den betyder någonting, och bidrar med någonting som en sida på nätet där noveller utan urskiljning läggs upp svårligen kan ersätta.
På den mer renodlade skräcksidan, men där science fiction- eller fantasyinslag likväl har kunnat skådas, kan man nämna Schakt och Eskapix. Schakt var ett antologiprojekt med mycket små upplagor – runt etthundra exemplar – som redigerades och gavs av Kent Björnsson, och som med snygg formgivning och kompetent urval höll god kvalitet. Mellan 2005 och 2007 hann han ge ut fem antologier innan projektet gick i graven. Eskapix är en ständigt metamorfoserande skräcktidskrift som givits ut sedan 2005. Den har dragits med barnsjukdomar: dålig korrekturläsning, ibland svaga bidrag. Den präglas ohämmad pulpfascination och en utformning som säkerligen skrämmer bort en del läsare som annars gärna hade tagit del av innehållet. Men den har också drivits med mycket kärlek och ohejdad entusiasm, och det faktum att kvaliteten kan vara ojämn betyder att den även publicerar en del riktigt intressanta och läsvärda saker. Tragiskt nog är den i skrivande stund Sveriges enda utkommande fantastiktidskrift med någonting som ens liknar en regelbunden utgivningstakt.
Utöver Schakt har det varit ont om antologiprojekt. Sveriges största fantastikförening, Catahya, har sedan 2004 givit ut tre antologier med bidrag från föreningens medlemmar, vilket har inneburit allt från etablerade roman- eller novellförfattare som Christina Brönnestam och Camilla Jönsson till, särskilt inledningsvis, tonårsproducerade noveller med synnerligen uppenbara brister. Utöver de tryckta projekt där någon form av urvals- och redaktionell process ändå förekommit står Catahya även bakom den förmodligen största samlingen amatörförfattare fantasynoveller på nätet. Närmare den professionella skalans andra ände fanns förlaget Onsdags antologi Onsdagslegender, som gavs ut 2005 och var något i dagens Sverige så ovanligt som en kompetent hanterad antologi med författare etablerade utanför den lilla kretsen svenskspråkiga fantastiknovellförfattare: P C Jersild, Aase Berg, Gabriella Håkansson. Nämnas kan även, på en helt annan nivå när det gäller formgivning, tryck, upplaga och marknadsföring, det lilla hobbyförlaget FEL:s antologi FEL science fiction, som kom 2009. Utanför genren har till exempel, av alla tänkbara organisationer, Lantbrukarnas Riksförbund anordnat en novelltävling om framtidens landsbygd och lantbruk och publicerat ett urval noveller i en antologi, men förstås utan att röra vid sf-etiketten.
Någonting Sverige (finlandssvenska noveller kan rent teoretiskt belönas med det finländska Atoroxpriset, även om så aldrig har skett) länge saknat var någon form av fantastiknovellpris, en anomali i en genrekultur där särskilt det engelskspråkiga fältet fullkomligt drunknar i olika priser. Sedan 2007 delar föreningen Catahya årligen ut ett pris till bästa svenskspråkiga science fiction-, fantasy- eller skräcknovell. Prissumman är blott en tusenlapp, men ambitionen är att i någon liten mån uppmärksamma det faktum att det skrivs läsvärd fantastik även i det korta formatet på svenska. Kanske är det symptomatiskt att ingen science fiction- eller fantasynovell ännu belönats med priset, som varje år gått till en skräcknovell.
För några år sedan kändes det som om det rörde på sig bland de svenska fantastiknovellerna, som om det fanns någon form av rörelse som kunde såväl uppmuntra fler att utveckla sitt skrivande som att hitta fram till det kortare prosaformatet som läsare. 2006 hade vi samtidigt Nova science fiction, Mitrania, Minotauren, Schakt, Eskapix, Annanstans, Enhörningen och Jules Verne-Magasinet (även om det då kanske inte spelade så stor roll för nyskrivna svenska fantastiknoveller). Förlaget Onsdag fanns och hade föregående år publicerat en antologi svenskspråkiga science fiction- och fantasynoveller; Aleph levde – för att nämna ett gäng publikationer med varierande ekonomi, upplaga, spridning och för all del kvalitet på texterna.
2010 har Schakt, Mitrania och Jules Verne-Magasinet lagts ned, och vi har kunnat konstatera att Annanstans blott var en flämtning och ej mer. Minotauren verkar ha somnat in. Förlaget Ondags finns inte mer. Enhörningen har inte utkommit med något nytt nummer sedan 2007, även om det – tyvärr – kanske inte är att betrakta som annat än en ovanligt men inte unikt lång paus i utgivningen. Nova science fictions senaste nummer gavs, även om vi kanske kan hoppas på nästa inom en någorlunda snar framtid, ut våren 2009.
Det hade kunnat se ljusare ut.
Johan J. skrev:
För att bilda sig en uppfattning av vad som originalpubliceras i Sverige kan man kika på de listor som juryn för Catahyas novellpris sammanställt. Johan Anglemark har postat två sådana, en för 2006 i ett inlägg på Fanspan och en för 2007 i ett svar på fandom.se/forum. Listorna är inte perfekta och skall inte betraktas som en fullständig uppräkning av alla på svenska originalpublicerade noveller under de aktuella åren, ett arbetsverktyg snarare än försök till en heltäckande bibliografi.
För det första finns det begränsningar: första Ã¥ret var novellerna tvungna att vara mellan 3 000 och 50 000 tecken, till exempel, vilket gör att listan över originalpublicerade fantastiknoveller i John Ajvide Lindqvists Pappersväggar är ofullständig. Dessutom nämns inte noveller i de antologier som Catahya själva publicerar. För det andra kan man bara lista det man känner till: juryn är en jury, inte en samling bibliografer. SÃ¥dant de inte känner till och som ingen tipsar dem om kommer förstÃ¥s inte att nämnas, oavsett om det rör sig om en novellsamling som undgÃ¥tt deras radar eller en enstaka fantasynovell i en tidskrift som inte huvudsakligen publicerar fantastik. För det tredje finns det inkonsekvenser: den första listan, till exempel, nämner bara Marcus Rosenlunds ”Varde mörker” av de tre oöversatta novellerna i tidskriften Enhörningens tolfte nummer, eftersom Ã…sa Schwartz ”Spegeln” och undertecknads ”Spegelmästaren” varit pristagare i Fantastiska E-novelltävlingen 2004 respektive 2005 och därför räknats som redan publicerade, medan den andra listan inte tar upp K.G. Johanssons ”Information”, Gabriel Nilssons ”Begränsat minne” eller Rikard Slapaks ”Klasskamrat noll”, som var 2007 Ã¥rs vinnarnoveller och även de lagts ut pÃ¥ en för allmänheten tillgänglig lista. Mycket av det här är förstÃ¥s resultatet av att listan inte är ett försök att tillgängliggöra information om vad som publicerats pÃ¥ svenska under det aktuella Ã¥ret; det är bara en trevlig bieffekt.
Likväl tecknar de, inte minst i kombination med min lista över novelltävlingspristagare, en bild av det svenska fantastiknovellförfattandet. De följer nedan.
2006 (för Catahyas novellpris 2007)
2007 (för Catahyas novellpris 2008)
Själv har jag försökte skapa en skiss över tvåtusentalets svenska science fiction-, fantasy- och skräcknovelltävlingar. Informationen är inte fullständig – till exempel saknas uppgifter om antalet bidrag i vissa novelltävlingar – och kan innehålla misstag. Inte heller är det här en lista över alla aktuella novelltävlingar som har funnits. Jag räknar med att det finns novelltävlingar jag har missat. Förhoppningsvis kan den bli en del av en större bibliografi över svenska fantastiknoveller, antingen om jag har tid och ork att fortsätta eller som hjälp för någon annan.
Listan samlar bara novelltävlingar som varit öppna för allmänheten. Till exempel SKRIVA:s alla interna novelltävlingar, novelltävlingar pÃ¥ Catahya för catahyaner eller science fiction-kongressers novelltävlingar för kongressernas medlemmar har inte varit aktuella. Science fiction-, fantasy- och skräcknoveller kan ha vunnit novelltävlingar som inte begränsade sig till de nämnde litteraturformerna. Man skulle ocksÃ¥ kunna frÃ¥ga sig om Enhörningens drapatävlingar är novelltävlingar, och om man därför borde ta med dem. ”Fantastiska E-novelltävlingen” heter frÃ¥n och med 2007 ”Fantastiknovelltävlingen” (men jag brukar, som i texten ovan, referera till den som Fantastiknovellen även när det gäller tidigare upplagor).
Pristagare: är där annat inte nämns listade i rangordning. Där priser inte nämns har sådana i regel förekommit, men inte i form av prissummor, utan bokpriser, presentkort eller dylikt.
Uppgifterna har hämtats från Catahyas, Mitranias och LRF:s hemsidor, SKRIVA på Freelists arkiv, Hans Perssons statistik över SKRIVA:s novelltävlingar och utskick angående ConFuse 2008:s novelltävling, samt (vid det här laget ganska gamla) mailväxlingar med Mats Dannewitz-Linder och Ahrvid Engholm.
Inte heller presentationen ovan är en fullständig redovisning för vad som har givits ut de senaste åren (vilket i sig är en ganska luddig avgränsning, om inte annat). Jag hoppas att jag inte har missat att ta upp någonting viktigt, men det är ett försök att presentera den svenska novellmarknaden, och inte en ordrik bibliografi.
Jag har av och till funderat pÃ¥ olika projekt för att publicera svensksprÃ¥kiga noveller: ett arkiv pÃ¥ nätet för noveller värda att lyfta fram men som ingÃ¥r i antologier eller novellsamlingar som är slut pÃ¥ förlaget, tidskiftsnummer som inte längre säljs och sÃ¥ vidare, där det verkar osannolikt att de skall Ã¥terpubliceras inom överskÃ¥dlig framtiden och där författaren — eller efterlevande — ser det som angeläget eller Ã¥tminstone okej att de finns tillgängliga för den som vill läsa, till exempel. Eller nÃ¥gonting liknande Brevnoveller: en science fiction-novell i kvartalet, snyggt formgiven, tryckt pÃ¥ papper med riktigt bra kvalitet et cetera — inte mer jobb än att man inte skulle klara av det. Men för att det skulle gÃ¥ runt, inklusive tryck och porto och sÃ¥ bara femhundra eller ettusen kronor till författaren, sÃ¥ skulle det bli väldigt mÃ¥nga kronor per novell för de personer man kunde tänkas entusiasmera som prenumeranter. Och jag har suttit med andra och skissat pÃ¥ planer för en fantasytidskrift ett par gÃ¥nger. Men egentligen skulle de funderingarna göra mer nytta hos nÃ¥gon med bättre ekonomi och framför allt mer tid istället.
Skriven 8/8 2010 klockan 10:11 ¶
Johan J. skrev:
Jag kommenterade för övrigt en detalj i texten pÃ¥ Facebook — vars annars — medan jag höll pÃ¥ med texten, vilket ledde till en Ã¥tminstone i mina ögon intressant diskussion. Jag hoppas att Johanna, Hans, PÃ¥l, Maria, John-Henri och Daniel inte har nÃ¥gra invändningar mot att jag (efter att ha redigerat ut inlägg och delar av inlägg som diskuterade annat) Ã¥terpublicerar den här.
Skriven 8/8 2010 klockan 10:40 ¶
Torbjörn skrev:
Själv tror jag starkt på att Print-on-demand vore en bra lösning för tidskrifter av typen Nova (som ju ändå är tjocka som en bok).
Det kan ju ändå gå att prenumerera. Visserligen blir priset per nummer högre, men med en utgivningstakt på ett par nr. om året vore det klart överkomligt. (Och ungefär samma utgivningstakt som varit.)
Dessutom blir livslängden längre, eftersom tidskrifterna inte tar slut.
Skriven 8/8 2010 klockan 11:20 ¶
Johan J. skrev:
Nä, om vi tar exemplet Nova, så har utgivningstakten åtminstone till och med det senaste numret varit ryckig, inte låg: från nystarten 2004 med målet att ge ut fyra nummer om året kom nummer tjugo ut våren 2009. Inte ens om du väljer att räkna dubbelnumren som ett nummer (vilket de, rent ekonomiskt, inte är vare sig för prenumeranterna eller utgivaren) blir det någonting annat än ungefär en halvering av utgivningen.
Men jag tror att John-Henri är bättre lämpad att kommentera trycket, om han är hågad.
Skriven 8/8 2010 klockan 11:27 ¶
Torbjörn skrev:
Ja, fördelen med PoD-lösningar är ju att mängden satsat riskkapital kan begränsas kraftigt.
Men jag tänker mig en lösning liknande VIPstorys (en bokserie som dock blivit kraftigt försenad).
http://vipstory.se/2009/07/07/klart-med-forsta-bokens-tema-aterkomsten/
http://vipstory.se/2009/06/07/royaltymodellen-for-bockerna/
Skriven 8/8 2010 klockan 11:33 ¶
Torbjörn skrev:
@ Johan J:
När det gäller utgivningstakten så får man se till nuvarande läge.
Nova utkommer just nu inte alls (med ett förhoppningsvis utkommande nr. till hösten).
I det läget, oavsett hur det sett ut tidigare, vore 2 nr. per år toppenbra!
Skriven 8/8 2010 klockan 11:35 ¶
Ahrvid Engholm skrev:
Vi fÃ¥r inte glömma att man kan fÃ¥ fantastiknoveller publicerade pÃ¥ ”allmänna” (icke-genre) marknader. Det har jag fÃ¥tt flera ggr. Kulturtidskrifter, antologier, t o m dagstidningar.
I och med att noveller passar bÃ¥de den moderna läsarens upphackade tid och ”smÃ¥” E-läsenheter tror jag att den har en god framtid.
–Ahrvid
Skriven 20/8 2010 klockan 08:11 ¶
Alex skrev:
Håller med angående eskapix, barnsjukdomarna höll i sig fram till nr 4, där man kan säga att det vände med råge.
Skriven 26/8 2010 klockan 19:10 ¶
F. G. Granlund skrev:
Mycket intressant skrivet samt informativt på ett särdeles välskrivet vis! Fortsätt med sådant här, Johan!
Skriven 1/10 2010 klockan 20:13 ¶
Svensson skrev:
Den svenska sajten ”Sajberspejs” publicerar svenska sf-noveller. Den har inte nämnts i artikeln sÃ¥ vitt jag kan se.
http://sajberspejs.blogspot.com/2010/02/slutstrid-av-lennart-svensson.html
Annars en intressant artikel Julle, visst händer det lite på den svenska novellfronten.
Skriven 2/10 2010 klockan 06:46 ¶
Johan J. skrev:
JodÃ¥, nämns i förbigÃ¥ende i alla fall — sjunde stycket, sista meningen.
Tack.
Skriven 2/10 2010 klockan 09:17 ¶
Svensson skrev:
Aha, jag läste slarvigt. Men Sajberspejs publicerar namn som F. G., Alf Yngve och jag så det är en en lovande sajt.
Fler online-tidskrifter i Sverige för sf finns väl knappast? ”Annanstans” är väl inte i livet längre?
Skriven 2/10 2010 klockan 12:23 ¶
Johan J. skrev:
som genomgången säger. Skulle det finnas något annat ambitiöst projekt har i alla fall jag missat det, och det känns en smula osannolikt.
Skriven 2/10 2010 klockan 17:08 ¶
A.R.Yngve skrev:
Tack för essän… och kommentardiskussionen är minst lika lärorik, sÃ¥ tack för den ocksÃ¥.
JHH skrev:
”Kan jag gissa vad det kan bero pÃ¥ misstänker jag att skälet är att man före 15 ännu inte har lärt sig att läsa metaforiskt. Det är naturligt att förutsätta att det som stÃ¥r ska uppfattas bokstavligt, och det innebär att man inte har nÃ¥gra problem med sf, som föregivet realistiskt skildrar icke realistiska skeenden.”
OK, jag förstår vad du vill säga.
Men:
Eftersom vi inte kan ta bort den förmÃ¥gan… än mindre förhindra att den uppstÃ¥r… sÃ¥ mÃ¥ste vi väl dÃ¥ bara godta att de flesta läsare tolkar (eller KAN tolka) en fiktion som metaforisk eller mÃ¥ngbottnad.
Själv lärde jag mig efterhand att läsa en text pÃ¥ flera ”nivÃ¥er”. Det gÃ¥r att läsa en underhÃ¥llande roman BÃ…DE ”bokstavligt” och ”metaforiskt” — och förresten är väldigt mycket SF troligen sÃ¥dan, även i de fall dÃ¥ författarna själva inte är medvetna om det.
Philip K. Dicks romaner är BÃ…DE science fiction och hans personliga uttryck av psykiska problem och religiösa grubblerier. Jag vet inte varifrÃ¥n uppfattningen om SF-författare som hyperrationella och entydiga kommer, men den stämmer inte. Till och med Heinlein hade ”bottnar” i det han skrev — det var inte alltid ”ren”, bokstavlig spekulation. (”Hädelse!” viskade nÃ¥gon.)
Jag skriver numera ofta medvetet SF/Fantasy/skräck sÃ¥ att den ska kunna läsas bÃ¥de ”bokstavligt” och ”metaforiskt” — med eller utan ironi — det ena utesluter icke det andra.
Som utövaren av hantverket fÃ¥r man se det som en intellektuell ”lek” med läsaren.
Hur läsaren tyder mitt verk har jag inte kontroll över, och det vore ganska löjligt av mig att säga Ã¥t läsaren att han/hon inte ”fÃ¥r” tolka texten pÃ¥ ett sätt som inte passar författarens avsikter.
Faktiskt kan det ha motsatt effekt när man klagar pÃ¥ att läsare inte tolkar SF pÃ¥ ”riktigt” sätt: Läsarna kan pÃ¥ rent trots smula sönder SF-litteraturen med distans, ironi och sarkastisk övertolkning.
Om nu världen är sÃ¥dan idag att allt man skriver kan kommenteras och tolkas — ta bara vilken blogpost som helst — sÃ¥ kanske SF-författare bör ta det för givet, och inte som ett främmande virus?
Skriven 9/12 2010 klockan 14:19 ¶