Ampersand

Att lägga till listan över saker som jag skulle ha tyckt att det var roligt om det blev någonting vettigt av: Scalpel Magazine.

Jag misstänkte i och för sig att projektet skulle få det svårt att lyfta, men kanske inte riktigt på det här tråkiga sättet.

Mer om science fiction, fantasy, litteratur, kritik, litteraturkritik

Svenska Dagbladet skriver om att förstautgåvorna av den första Harry Potter-boken ? föga överraskande ? kommit att betinga rätt höga priser, i det här fallet niotusen pund. Det skall bli intressant att se den fortsatta pris- och intresseutvecklingen och hur mycket böckerna kommer att falla i skugga de närmaste årtiondena. Det finns nog inga läsarreaktioner som jag ser fram mer emot att få betrakta. Oavsett hur väl böckerna och Rowlings fortsatta författarskap står sig så kommer stora mängder nuvarande barn och tonåringar att se på dem med visst affektionsvärde.

Mer om fantasy, harry potter

Den här diskussionen på forumet på fandom.se gör mig nästan lite ledsen. Må så vara att de inte hade sålt lika bra som Eddings och Jordan, The Innkeeper’s Song, Little, Big och ? gissar jag, jag har inte läst den men uppskattat allt jag har läst (korta recensioner: I, II, III) av Kushner hittills ? Thomas the Rhymer hade fortfarande varit mycket trevliga inslag i den svenska fantasyutgivningen.

Mer om fantasy, böcker, översättningar

En betydligt mindre bra sak är att SCI FICTION ? som namnet till trots var en alldeles utmärkt nättidskrift att döma av det jag har tittat på ? från och med imorgon inte kommer att existera på nätet ens i arkiverad form. Jag har inte läst särskilt många av novellerna som finns där, vilket just nu känns både dumt och tråkigt. Här finns såväl återpublicerade klassiska sf-noveller som prisbelönta och uppmärksammade originalverk. Ett flertal novellförfattare jag uppskattar en hel del, som Terry Bisson och Lucius Shepard, tillhörde de återkommande och jag känner att jag verkligen borde ha ägnat texterna där mer tid och uppmärksamhet. Nu har jag i alla fall sparat ned ett femtiotal på hårddisken, så att jag glatt kan fortsätta att skjuta upp läsningen av dem men i alla fall har möjligheten kvar.

Craig Engler svarar kort på just den i det föregående inlägget nämnde Cory Doctorows kritik angående det hela här, och det är på det stora hela säkert ett rationellt och vettigt beslut sett ur deras synvinkel. Det gör det inte mindre trist.

Mer om science fiction, sci fiction, noveller, nätpublicering

Imorgon är det dags för Conviction, årets Swecon. Det är en bra sak. Åtminstone ConFuse planerar att lägga ett bud på nästa års Swecon, vilket också är en bra sak. Deras hittills inbokade hedersgäst är Cory Doctorow, vilket jag tycker låter som ett synnerligen intressant och roligt val. 13-15/6 2008 är ett datum värt att skriva upp.

Mer om science fiction, cory doctorow, sf-kongresser

Vinnaren i LRF:s sf-novelltävling har korats. Thorild Hallgren belönades för sin ”Den siste veterinären”, som tillsammans med tjugoen andra noveller kommer att publiceras i förbundets antologi. Läs mer om det här.

Mer om science fiction, noveller, lantbruk

Idag skriver Jonas Thente om Brave New Words – The Oxford Dictionary of Science Fiction, som jag nämnde här på Ampersand i mars. Det händer att redaktören är en aning skygglappad, som i den bristande definitionen av ordet posthumanism, men just nu vill jag helst stänga in mig ett par år och bara läsa science fiction är det avslutande omdömet, och det låter onekligen positivt.

Mer om science fiction, ord, språk

”Den forkætrede science fiction” heter en text av litteraturvetaren och läraren Christian Christiansen som dök upp i Berlingske Tidende häromdagen. En smula historia med tyngdpunkt på den tidiga brittiska och slaviska sf-litteraturen, särskilt Karel ?apeks Salamanderkriget (Válka s mloky), används som bakgrund till ett resonemang om varför sf-genren är intressant såväl ur samhällsperspektiv som ur ett konstnärligt sådant. Science fiction-litteraturens mest framträdande verk, avslutar Christiansens med, har det gemensamt att de alltid har fokus riktat mot problematiska eller omänskliga tendenser i samtiden. Det som sägs är ingenting märkvärdigt och ingenting nytt, men sådant som tål att upprepas.

Godt nok er langt de fleste science fiction-romaner af en tvivlsom kvalitet. Men det er ikke et enestående fænomen for denne gren af litteraturen; der er snarere tale om en almen lov: Hovedparten af de kriminalromaner, kærlighedshistorier, novelle- og digtsamlinger, der finder vej til boghandlerens hylder, holder nøjagtigt det samme tvivlsomme kunstneriske kvalitetsniveau. Den særegne negative opfattelse af science fiction-litteraturen fremstår derfor som dybt mærkværdigt.

Mer om science fiction

Morgonens konstaterande är att det är lätt att glömma, när de flesta envisas med att trycka upp en evighetsserie med delar som ser ut att snart avlida i fetmarelaterade sjukdomar i ansiktet på en så snart namnet nämns, att George R.R. Martin inte bara är en bra utan en riktigt bra författare. Det är lite trist att fantastiska saker Fevre Dream och ”A Song for Lya” har hamnat i skuggan av A Song of Ice and Fire. Skulle någon händelsevis inte ha läst dessa verk kan man upplysa om att ”A Song for Lya” är en science fiction-novell om ensamhet och gemenskap, om mänsklig närhet och avstånd medan Fevre Dream är en välskrivet och mestadels ganska stilla berättad vampyrroman ? den bästa jag någonsin har stött på i det facket.

Apropå vampyrer skulle det vara kul om det blev någonting intressant av det här.

Mer om martin, fantasy, science fiction, vampyrer

Fanspan skriver om hur Lord of the Rings som en parentes blivit en del av debatten kring den svenska romankonsten. I en något malplacerad utvikning i en debattartikel jag annars i stort håller med om konstaterar Daniel Sjölin att den svenske statsministern har (om han nu verkligen har det?) en barnbok som favoritbok: Sagan om Ringen. Tycka vad man vill om Lord of the Rings ? själv har jag aldrig tillhört dess främsta anhängare ? men barnbok kan den knappast kallas annat än, som Fanspan noterar, pejorativt tillmäle. Varken brott mot omvärldens realism eller upplevda litterära brister är någonting som gör en roman till en barnbok. Det är nedlåtande mot både den aktuella romanen och barnböcker, som också kräver sitt hantverk, överlag. Framför allt är det felaktigt.

Samtidigt skriver Kajsa Öberg-Lindsten i en artikel (eller kanske en rad bokanmälningar) i Göteborgs-Posten om den konservativa och pojkbeströdda fantasyn med utgångspunkt i ett fåtal nyöversatta (eller -skrivna) ungdomsfantasyböcker. Hon har poänger, men de drunknar i hennes tröttsamma generaliseringar om genren som helhet utifrån en handfull ungdomsböcker.

Se även tidigare kommentarer på Ampersand och Fanspan.

Mer om fantasy, ungdomsböcker, kulturdebatt, romaner