Det finns inte så många stora arrangemang i närområdet att besöka om man är intresserad av science fiction- och fantasylitteratur, men sf-kongresserna lyser i mörkret. En sådan som kommer i vår är Åcon 2 i Mariehamn, som nu har fått en hemsida. Förvisso helt utan sådant vi inte visste tidigare, men mer information lär komma. Personligen undrar jag lite varför man inte helt enkelt fortsatte med den gamla, dit länkar och dylikt redan lär peka, men det kändes väl roligt att få börja med någonting nytt och fräscht.
Om bara några veckor är det Eurocon 2007 i Köpenhamn. Författarhedersgäster där är Anne McCaffrey, Stephen Baxter och Zoran Živković. Av McCaffrey har jag läst en bok och bestämt mig för att aldrig göra om det misstaget igen, Baxter har jag inte läst över huvud taget och känner mig ärligt talat inte ett dugg lockad att göra det heller och ?ivkovi? läste jag för första gången tidigare ikväll. Twelve Collections and the Teashop var en trevlig upplevelse: ett stilla fabulerande i behaglig ton som var ett rent nöje att läsa. De, bortsett från den sista, tematiskt men annars mycket löst sammanknutna berättelserna är utsökta munsbitar om man bara vill läsa en i taget, men boken är kort nog att den borde kunna läsas från pärm till pärm utan problem av de flesta.
Mer om science fiction, fantasy, litteratur, zivkovic, sf-kongresser
Matthew Cheney på The Mumpsimus har postat ett exempel på minst sagt eklektisk pulp: Ayn Rand, Robert E. Howard, Ray Bradbury och Franz Kafka i ett och samma nummer.
Mer om science fiction, fantasy, pulp, ayn rand, franz kafka
Vetenskapsnytt skriver om tidskriften Nature och science fiction-novellerna däri igen. Förra gången, i februari, handlade det om att sf-novellerna flyttats till systertidskriften (eller kanske snarare dottertidskriften?) Nature Physics och hur man kunde tolka synen på science fiction utifrån det beslutet (se även Ampersands kommentar). Nu är ordningen tydligen återställd och novellerna tillbaka i Nature igen.
Mer om science fiction, nature, noveller, tidskrifter, litteratur
Igår meddelade Rickard Berghorn att han ämnar återuppliva Aleph och, än roligare, därmed även Minotauren. Visserligen eventuellt som en ren novelltidskrift, vilket skulle vara synd eftersom de ofta utmärkta artiklarna och essäerna har varit en av tidskriftens främsta styrkor, men en vaken Minotauren med enbart noveller är i alla fall bättre än en sovande.
Idag skriver John-Henri Holmberg att nästa nummer av Nova science fiction är på väg och att nästkommande bör dyka upp någon gång i september. Absolut någonting att se fram emot.
Mer om science fiction, skräck, nova sf, minotauren, tidskrifter
Då och då händer det att personer som inte har någon nämnvärd erfarenhet av att läsa science fiction men har blivit lite nyfikna kommer och frågar om vad de egentligen borde börja läsa, om de nu skall läsa sf. Det leder alltid till att jag, som älskar att rekommendera böcker, blir lite rådvill, eftersom jag nu måste sätta ihop en kort lista som inte bara är bra läsning i allmänhet utan gärna skall visa på vad som kan vara intressant med att läsa just science fiction.
Tanith Lees Don’t Bite the Sun och Drinking Sapphire Wine brukar på ett eller annat sätt alltid följa med, som någorunda lättillgängliga men välskrivna och intressanta böcker. Philip K. Dick vill gärna följa med, i form av Do Androids Dream of Electric Sheep?, A Scanner Darkly eller möjligtvis The Man in the High Castle. Neal Stephensons Snow Crash smyger också in då och då, för en smula medryckande cyberpunksmak, men borde kanske inte vara det främsta valet med tanke på att han inte riktigt klarade att hålla ihop romanen. Ted Chiangs egentligen ganska ojämna Stories of Your Life and Others brukar kunna hamna på listan, eftersom jag tycker om vad han gör i sina bättre noveller, som ”The Story of Your Life”. Ursula K. Le Guins The Left Hand of Darkness finns där ibland, minst lika mycket för vad det har gjort genren som för att det är en bra bok. John-Henri Holmberg samlade ett antal riktigt bra ? och några svagare, tycker jag ? noveller i antologin Första stora science fiction-boken under den senare halvan av nittiotalet, och hade den bara varit lite enklare att få tag på så hade jag gärna haft med den också. Sedan finns det en rad böcker som valts ut någon enstaka gång, men som inte brukar vara där. Dessutom brukar jag ursäktande säga någonting i stil med ja, och så kanske jag skulle ha nämnt någon bok av Heinlein också ? för till skillnad från till exempel Asimov så har han faktiskt skrivit några bra böcker ? men han tillhör på intet sätt mina favorit och det blir aldrig riktigt så. Kanske dumt.
Mer exakt hur listan än ser ut så har den vanligtvis två saker gemensamt: den är sammansatt efter principen att om jag tar böcker som på olika sätt skiljer sig från varandra så kanske åtminstone någon kan visa poängerna med science fiction och den är klart dominerad av mjuk sf.
Se även Åkas text på Vetsaga: ”Vad som lockar”.
Läs mer om science fiction, böcker, tips, litteratur
En sf-kongress är ett intressant arrangemang. Det är ett tillfälle att möta science fiction- och fantasyförfattare, om man nu är intresserad av det, och att lyssna på föredrag, diskussioner och debatter om olika aspekter av science fiction och fantasy. Det är också som en fest, där man kan träffa folk och slå sig ned och diskutera ungefär vad som helst om man inte längre orkar med all fantastik. Framför allt är det väldigt roligt. Aldrig varit på en? Fundera på att göra någonting åt det.
Närområdet har ett intressant preliminärt schema för nästa år.
Åcon (Mariehamn) 1-4/5
Confuse/Swecon (Linköping) 13-15/6
Finncon (Tammerfors) 26-27/7
Stocon (Stockholm) 1-3/8
Kontext (Uppsala) 10-12/10
Mina främsta prioriteringar är Mariehamn (förra årets Åcon var en fantastiskt rolig kongress), Linköping (Swecon) och Uppsala (som kommer att bli jättebra ? kom dit!), men målet är att ta sig iväg även till Stockholm (vilket inte borde vara särskilt svårt) och Tammerfors. London hade också varit jätteroligt, men det är nog bara att inse att det inte är ekonomiskt realistiskt.
Två någorlunda lättillgängliga kongresser återstår även i år: Oslo och Köpenhamn. Till den sistnämnda kan man (om man kan) skicka mig eller Ylva Spångberg.
Mer om fantasy, science fiction, sf-kongresser
Apropå Harry Potter och alla försök ? som naturligtvis inte har lyckats ? att förhindra att den sprids i förväg (ni kanske minns det minst sagt anmärkningsvärda kanadensiska domstolsingripandet när förra boken släpptes?), dagens IRC-citat:
<WilleRaab> Haha, vad bra. Förlaget Tiden köar utanför sf-bokhandeln för att få ett ex av boken så de kan översätta. :-D
Mer om fantasy, harry potter, humor, översättning
När tidningarna nu skriver artikel efter artikel inför morgondagens ? eller nattens ? släpp av vad som förmodligen är världens på förhand överlägset mest uppmärksammade skönlitterära bok någonsin är det svårt att inte tycka att det är lite roligt att det är en fantasytitel det handlar om (samtidigt som Harry Potter-yran lär ha bidragit till vissa problem för åtminstone den svenska synen på genren som man gärna hade kunnat vara utan), även om den som Kristina Knaving konstaterar i en artikel i Svenska Dagbladet inte direkt rör sig om någonting som fantasyläsare i allmänhet jublar över. Liksom Lord of the Rings är Harry Potter-böckerna tillräckligt stora fenomen för att hitta hängivna läsarhorder som inte läser så värst mycket annan fantasy, men fler fantasyläsare uppskattar de förstnämnda böckerna än de sistnämnda. Personligen är jag inte särskilt imponerad av böckerna i sig, särskilt inte sedan de drabbades av någon elakartad sjukdom som fick dem att kraftigt gå upp i vikt och tappa mycket av sin tidigare smidighet, men fenomenet Harry Potter är onekligen intressant. När jag läser boken om ett par dagar, efter att någon jag känner har köpt och läst ut den, lär det vara mer av litteratursociologiska skäl än någonting annat. Jag är synnerligen nyfiken på i vilken mån och i så fall på vilket sätt de olika Harry Potter-rörelserna kommer att leva kvar. Tolkiensällskapen har lyckats, men de har en hel värld att utforska ? medan Rowling mest verkar vilja lämna sin och syssla med någonting nytt.
Mer om fantasy, harry potter
För ett litet tag sedan satt jag och bläddrade igenom några gamla och några inte fullt så gamla science fiction-tidskrifter och hittade ett par texter som blev så mycket roligare att läsa ställda mot varandra. Den första återfanns i ett nummer av Jules Verne-Magasinet från februari 1978 under rubriken ”Vad är science fiction?” och avslutades med:
Slutsatsen av de journalistiska och kulturella attityderna mot SF blir: Så fort något tenderar till att bli bra, populärt eller på annat sätt intressant, så försöker man omedelbart att klassa det som något annat. På det sättet konserveras mer och mer fördomar mot SF så att man till sist inte begriper alls vad som är science fiction. Jag har föga förhoppningar om att enighet skall kunna uppnås om begreppet och föreslår därför att man slopar det helt, så att det inte står som ett kainsmärke på god litteratur.
Tjugoåtta år senare, i april 2006, kommenterar John-Henri Holmberg, i en ledare i Nova science fiction om sf-litteraturens traditioner inom och utanför ghettot
det annars enbart bisarra fenomen som går att exemplifiera med många kritikers tendens att hylla utpräglade sf-verk skrivna av författare som normalt inte förknippas med science fiction, samtidigt som de vinnlägger sig om att betona att inte heller verken i fråga ”egentligen” är science fiction. [...] [F]ör allmänlitterära läsare och kritiker är de här böckerna inte sience fiction helt enkelt därför att de uppfyller höga normallitterära krav på stilistik, gestaltning och psykologisering; de är god litteratur, och science fiction kan definitionsmässigt inte vara god litteratur eftersom science fiction är ”genre” och följaktligen automatiskt är undermålig litteratur.
Att det är en ständigt återkommande diskussion är knappast någon nyhet ? tyvärr finns det ju även goda skäl till det. Men där den förstnämnda texten målar upp en dyster framtidsbild är den senare mer optimistisk, och framför allt mer nyanserad. John-Henri skriver om genrens historia och om hur murarna byggts upp från båda håll, och visst finns det många sf-läsare som klagar på utomstående kritiker samtidigt som de själva knappast är några under av öppenhet. Avslutningen handlar om hur de dubbla science fiction-traditionerna ? sf-litteratur som skrivits inom fältet och behandlats som science fiction, och sf-litteratur som skrivits utanför fältet och därför av många behandlats som någonting väsenskilt ? har smält samman eller i alla fall är på väg att smälta samman till en. Att Philip K. Dick, J.G. Ballard och Ursula K. Le Guin idag är allmänt lästa och uppskattade hindrar dock tyvärr inte att vi förmodligen kommer att ha goda skäl att skriva sådana här texter om tio år också, även om utvecklingen förhoppningsvis fortsätter åt rätt håll.
Mer om science fiction, kritik, litteraturkritik, tidskrifter
Strange Horizons tillhör sf- och fantasygenrernas mer intressanta tidskrifter. Artiklarna är av varierande intresse, men både novellerna och dikterna är ofta bra ? ibland riktigt bra. Sidan uppdateras med en recension måndag till tisdag och ordentligt en gång varje vecka, oftast med en novell, en dikt och en artikel eller krönika. Det finns gott om utrymme för nya namn, samtidigt som man betalar sina författare jämförelsevis någorlunda väl. Jag gillar Strange Horizons, och en av de stora fördelarna är att det är så lätt att låta andra läsa om man råkar ha hittat någonting extra bra som man vill tipsa om. Allt material är öppet och den övervägande majoriteten av det fortsätter att ligga kvar i arkivet. Tidskriften drivs med ideella krafter och förlitar sig på läsarnas goda vilja för att kunna fortsätta betala sina medverkande. Så har man nu startat årets insamling för att få ihop lite mer än fyrtiotusen kronor på en månad. Med tanke på att man nu på en månad skall få in dubbelt så mycket som man i höstas (med medvetet nedtonad reklam för det hela, förvisso) hade problem med att få in under samma tidsperiod ställer jag mig en smula tvekande till hur det hela egentligen kommer att gå, men jag skall hålla tummarna för det.
En annan intressant sak vad det gäller spridning och tillgänglighet är att man skall göra det enkelt för författare som så önskar att använda sig av olika Creative Commons-licenser för sina texter på Strange Horizons. Återstår att se hur många som väljer att använda sig av det, men det är knappast de mest nätspridningsfientliga författarna som söker sig dit från första början.
Mer om science fiction, fantasy, noveller, strange horizons, tidskrifter