Future Classics

Apropå omslag, så är Gollancz serie Future Classics definitivt inte särskilt dåliga. Det är omslag som får mig att vilja lägga några tior extra hellre än att köpa böckerna i någon annan utgåva.

Mer om , , ,

The Year of Our War

Jag tycker så mycket om det här omslaget. Den svenska översättningen ser inte heller dålig ut, men den här utgåvan har verkligen det där extra som gör att den står ut. Det enkla, det stilrena. Jag önskar att fler fantasyomslag kunde se ut på det här sättet.

Mer om , , ,

Sent i december

Jultomten är en någorlunda modern myt som verkar passa väldigt bra för att återanvända på olika sätt i fantasy och science fiction. En personlig favorit är Neil Gaimans korta ”Nicholas Was”. Ett annat riktigt lyckat exempel är Greg van Eekhouts ”In the Late December”: kreativt användande av jultomtens funktion på ett sätt som verkligen lyckas bidra till känslan av tomhet och förlust. Jag älskar stämningen i den här novellen.

Mer om , , , ,

Gary Gygax

Gary Gygax dog häromdagen. Det känns säkert mer betydelsefullt om man har något större intresse för rollspel än jag har. Jag har ändå Gygax stående i en av mina bokhyllor, dock: Dolkar i mörkret (andra halvan av Night Arrant, översättning Stefan Ekman). Då och då, senast för några veckor sedan, tar jag fram den och bläddrar lite i den ? och nöjet ligger inte i att det är välskriven läsning.

Mer om , ,

Cory Doctorow

En rolig sak med Doctorow är en vis typ av huvudperson som återkommer i hans berättelsen: den egentligen rätt vardaglige datorkillen ? programmeraren, systemadministratören ? som protagonist. I och med att hans science fiction är så nutidsnära är det lätt att koppla till dem, deras kultur, deras arbetsuppgifter på ett sätt som ligger långt från hackern hos till exempel William Gibson eller Neal Stephenson. Se till exempel ”Scroogled”, ”When Sysadmins Ruled the Earth” eller ”0wnz0red” (”Ägd”).

Mer om , , , , ,

Robert J. Sawyer och miljön

Det är tur att man kan ändra uppfattning, i alla fall. Jämför citatet här med 00:40 till 00:45 in i den här filmsnutten.

Mer om , , ,

The Flying Woman

The flying woman didn’t fly above the clouds. ”It’s cold up there,” she’d say, ”and there’s not enough air.” She skimmed the roofs and treetops. Her legs dangled behind her, and she wore her wheelchair strapped to her back. ”It’s hard work,” she’d say. ”It takes focus.” But she needed to fly every day. Otherwise, she had trouble falling asleep.

”The Flying Woman”, Meghan McCarron.

Mer om , , ,

Leriga skor på finrumsmattan

Som alla förtappade syndare, bråkmakare och konstiga människor skulle jag naturligtvis helst vilja att det jag skrev talade för sig själv. Men när man för första gången kommer in i någons hem (det vill säga Sverige) stirrar alla kallt och misstänksamt på en för att se om man torkar av skorna innan man drar en massa lera för finrumsmattan.

Harlan Ellisons förord till Ensamvärk, som innehåller noveller i urval ur The Essential Ellison, skrivet för den svenska utgåvan. Det är roligt för att det, i ett annars rätt intressant förord, blir en så missriktad liknelse: just svenska läsare har ingen större vana av att stirra misstänksamt på besökare för att se om de torkar av skorna, eftersom man i de flesta svenska hem förutsätts ha tagit av sig skorna långt innan man når finrumsmattan.

Mer om , ,

Harlan Ellison

Apropå Harlan Ellison, så ligger det några sevärda bitar ur gamla interjuver med honom ute på YouTube. Kvaliteten varierar, men det är värt att stå ut med. Om att kallas science fiction-författare, från 1980, en intervju i samband med att Mind Fields gavs ut i en, två (Harlan Ellison mållös! Väldigt fint, faktiskt), tre delar, från vad jag antar är 1994, och en nyare utläggning om att få betalt. Skillnaden mellan hur Ellison och Neil Gaiman beskriver sina läsare (för jag delar helhjärtat Ellisons preferenser när det gäller orden fans och läsare) i det här avsnittet av Prisoners of Gravity är också roande.

Mer om , , ,

Harlan Ellison, science fiction och sci-fi

Den som inte riktigt förstod vad jag fann så roligt med föregående notis kan förresten ta en titt på ”Science fiction och sci-fi” på Vetsaga.

First of all, the hideous neologism ”sci-fi”–which sounds like crickets fucking–is at the core of this seeming malaise. What is called ”sci-fi” is not, repeat NOT, science fiction. It is special effects movie/television produced by and for imbeciles. Giant lizards, moronic space battles with spaceships acting as if they were Spads and Fokkers dogfighting in atmosphere, recycled fairy tales, and illiterate appeals to paranoia. They bear as much relation to science fiction of quality (whether film or tv or books or magazines) as Dachau did to a health spa.
  ? Harlan Ellison

Mer om , , , ,