Ampersand

Jag undrar vad benämningen sci-fiction räknas som i syrsesammanhang, men det låter om än inte bra så i alla fall något bättre än sci-fi. Hur som helst räckte det för att få mig att gapskratta.

iMDB.

Mer om science fiction, harlan ellison, litteratur, film

Jag läser om Benjamin Rosenbaums ”The House Beyond Your Sky” för en bokcirkel nu i helgen för vilken jag har plockat ut en rad noveller ur Strange Horizons som har uppmärksammats på olika sätt. Jag har aldrig varit fantastiskt förtjust i ”The House Beyond Your Sky”, som är en bra novell men i mina ögon kanske inte riktigt förtjänt av all uppmärksamhet som den har fått när det finns så mycket annat man hade kunnat läsa istället.

En sak som hur som helst är intressant här är Sophies roll, som jag personligen tycker är novellens främsta styrka. Den bidrar väldigt lite till idéinnehållet, men till skillnad från resten av texten så når den mina känslomässiga strängar ? det finns nog få saker som enklare får oss att reagera än utsatta, misshandlade små flickor. Det är inte huset och Mathias roll där som engagerar mig, utan Sophie och hennes familjesituation. Ur ett retoriskt perspektiv är det det pathosgrepp novellen kräver för att vinna över sin publik, utan vilket den inte hade fungerat.

Mer om science fiction, litteratur, noveller, känslor

Hans Persson lottar ut exemplar av det senaste numret av Nova science fiction. Kvällen ut finns det fortfarande tid att delta, så om du är nyfiken på tidskriften men aldrig har läst den kan du passa på. Annars rekommenderas en prenumeration.

Jag skrev om det aktuella numret här.

Mer om science fiction, noveller, tidskrifter, litteratur

Ur Upsalafandoms ”Vad är fandom?”, under rubriken ”Vad är en science fiction-kongress?”:

Medlemmarna är, kort sagt, där för att ha kul, vilket kan (men inte måste) inkludera att prata om sf och fantasy. Om det finns författare eller förlagsfolk där umgås de som vanligt folk med de andra kongressmedlemmarna, ingen sätts på piedestal.

En sf-kongress är ett deltagarevenemang. Alla är med på samma villkor, som deltagare som hjälps åt för att få arrangemanget att gå runt organisatoriskt och ekonomiskt. En sf-kongress delas inte upp i arrangörer och kunder, man köper inte biljett till kongressen. Man löser medlemsavgift till den och vem som helst kan bli tillfrågad om man har lust att hjälpa till med något bakom kulisserna. Det här är inte en lek med ord; det är helt avgörande för förståelsen av fenomenet sf-kongress att förstå skillnaden mellan inträdesbiljett och medlemsavgift.

Ur årets påskkongress ”First time at a con?”:

First off, there are two main types of convention (and we’re making some sweeping generalisations here):

The Literary Convention
Usually referred to as ”lit cons”, these are the older form of convention. Their main aim is for fans of the sf genre to get together and discuss sf: what’s good, what’s bad, where’s it going, where it’s been, and so on. There’s usually a programme of events, often with different streams. If you’ve ever been to an academic conference, you’ll recognise the form. Traditionally, the focus is on novels, hence the name. Guests are usually authors, and there’s usually little in the way of costuming.

The Media Convention
Often known as ”media cons”, these are more recent, and did indeed grow out of the success of Star Trek and its kind. The focus here is for the members to meet their ”heroes” from the TV shows, hear them speak, and get autographs and photos. The guests are almost exclusively actors, and apart from question/answer sessions, there isn’t usually much in the way of programmed events. As the focus is visual media, there’s often quite a bit of costuming, as attendees attempt to emulate the outfits (and, sometimes, creatures) from the tv shows.

Warning: sweeping generalisation approaching! Readers of a nervous disposition should look away now!

Lit cons are organised around the fan; the attendees are not passive observers ? they’re on the panels, talking about their topics, giving their expert input (science, politics, writers, history, economics, origami, and so on), and when they’re not talking about sf in programme items, they’re talking to other fans about it in the bar. At the other end of the scale, media cons are organised around the guests; there isn’t much in the way of fan-to-fan interaction built into the programme (although discos/parties and masquerades are common in the evenings). Instead, the programmed interaction is between the fan and the guests, whether en masse via Q’n'A, or one-to-one in autograph queues.

Mer om science fiction, fantasy, sf-kongresser

A famous schoolboy definition said, A fantasy is a story about goblins, ghosts, werewolves, virgins, and other supernatural beings.

The Best of Poul Anderson, ur ett av Poul Andersons egna förord.

Mer om fantasy, litteratur, genrer, humor

En rolig tråd på forumet på fandom.se är den om sätt att slippa säga science fiction. Det borde finnas hur många fler exempel som helst, men de som samlats där är nog för att roa mig. ”Projections of twentieth-century technology in post-atomic worlds” är en fullständigt fantastisk benämning.

Mer om science fiction, litteratur, kultur, böcker

En av 2006 års bästa böcker var Ola Wikanders lilla I döda språks sällskap, som presenterade tjusningen med utdöda språk i allmänhet och elva sådana (sumeriska, akkadiska, hebreiska, koptiska, hettitiska, sanskrit, fornpersiska, oskiska, etruskiska, gotiska och anglosaxiska) i synnerhet. En rolig detalj i den boken är att fantasyläsaren Wikander inte kan låta bli att kika fram: Åke Ohlmarks presenters som ”[r]eligionshistorikern, Tolkien-översättaren och mångsysslaren Åke Ohlmarks” och när ett stycke ur Beowulf citeras får man veta att man i ”denna text känna igen ordet þeoden (»furste«), av professor Tolkien använt som namn på en konung i trilogin om Härskarringen”.

Mer om fantasy, tolkien, ola wikander, språk, litteratur, böcker

Very little communication passed between the denizens of these outer walls and those who lived within the walls, save when, on the first June morning of each year, the entire population of the clay dwellings had sanction to enter the Grounds in order to display the wooden carvings on which they had been working during the year. These carvings, blazoned in strange colour, were generally of animals of figures and were treated in a highly stylized manner peculiar to themselves. The competition among them to display the finest object of the year was bitter and rabid. Their sole passion was directed, once their days of love had guttered, on the production of his wooden sculpture, and among the muddle huts at the foot of the outer wall, existed a score of creative craftsmen whose position as leading carvers gave them pride of place among the shadows.

Titus Groan, Mervyn Peake.

Mer om fantasy, litteratur, böcker, kultur, citat

Apropå hur Robert Jordans figurer för det mesta verkar vara fullständigt oförmögna att föra normala samtal, så skall det bli spännande att se (ja, jag kommer att läsa den) hur Brandon Sanderson löser den biten i den avslutande A Memory of Light. Kommer personerna i boken att fortsätta att uppträda som de har gjort hos Jordan (som hann skriva delar av den avslutande boken) och om inte, kommer läsarna tycka att det är någonting som saknas?

Mer om fantasy, robert jordan, litteratur, böcker, dialog

Jag diskuterade helt kort spänning som krydda i litteraturen när jag kommenterade John-Henri Holmbergs recensioner i det tolfte numret av Nova science fiction. Ett exempel på en novell som jag tycker tappar en hel del på att det inte fungerar är Philip K. Dicks ”Second Variety” (för övrigt en av de allra första noveller jag läste av Dick en gång i tiden). Det är fortfarande inte en dålig novell, men den hade varit ännu bättre om handlingen inte hade varit lite för perfekt. Det oförutsägbara, på vilken spänningen i verket bygger, blir förutsägbart eftersom det så tydligt är den bästa vändningen novellen kan ta utan att det känns ansträngt.

Jag har en antologi (The Best Military Science Fiction of the 20th Century) där ”Second Variety” hamnar precis bredvid Poul Andersons ”Among Thieves”. Den senare novellen visar hur viktigt det där överraskande draget kan vara: på så många sätt tycker jag att ”Second Variety” borde vara den bättre novellen, men eftersom ”Among Thieves” lyckades, första gången jag läste den, verkligen att ta en vändning som överraskade mig samtidigt som jag kunde acceptera den. Det i sig gjorde att jag uppsattade den sistnämnda novellen mycket mer.

Mer om science fiction, noveller, litteratur, spänning