Science fiction och fantasy
Ersatz svenska utgåvor av Nick Perumovs Svärdens väktare är verkligen snygga. Det är egentligen inte någonting en länk kan visa: Peter Bergtings omslag är bättre än de allra flesta man ser, men det är helheten som verkligen gör skillnaden. Bindningen, layouten, trycket. Det här är böcker gjorda med omsorg.
Synd bara att Perumov inte skriver tillräckligt bra för att förtjäna det.
Vidare läsning: recension av första boken, andra boken, ”Den internationella fantasyns brister”
För övrigt insåg jag att jag borde länka till Linnéas ”Robert Jordan and face strategies”, för det är ett roligt inlägg värt att kika på.
There are some rules about how people in Jordan?s books behave. All people, without exception. Most important of these rules is that if a man is talking to a woman or a woman to a man, the main purpose of the conversation is to score a point of some kind. This is usually also true when women are talking to each other, and occasionally when men converse with each other. However, many men are able to carry on a conversation that is at least reminiscent of something two real people could have. Never, ever so in discourse between people of different genders. Of course there are people like that in real life, but in Jordan?s world it is true of everybody. My theory is that Jordan was overly obsessed with the strategies that sociolinguists refer to as positive and negative face, strategies that people use quite unconsciously to negotiate communications [...] But Jordan?s characters don?t do it unconsciously, they think about the negotiating strategies all the time, the same way we do when we meet people from a very different culture, for instance, or our new boyfriend?s parents, or some other situation where we are very anxious not to offend and to say the right thing.
Läs hela texten här.
Mer om fantasy, böcker, robert jordan, språk, sociolingvistik
I så fall tycker jag att du skall ta en titt på Kontext. I centralt belägna Musicum 31/10-2/11 2008. Paneldebatter, föredrag, intressanta hedersgäster och annat science fiction- och fantasyrelaterat. Vi ses där.
I väntan hösten kan man ta en titt på Upsalafandoms nya hemsida.
Mer om science fiction, fantasy, uppsala, sf-kongresser
Neil Gaimans blogg firar sjuårsjubileum. Därför finns en omröstning där läsarna får välja vilken bok som förlaget skall lägga upp på nätet för fri läsning i en månad.
What I want you to do is think — not about which of the books below is your favourite, but if you were giving one away to a friend who had never read anything of mine, what would it be? Where would you want them to start?
Tittar man på ställningen, så undrar jag hur folk egentligen tänker. Det verkar relativt klart att det vinnande verket blir American Gods. Min invändning mot det handlar inte så mycket om att jag inte alls tycker att det är en av Gaimans bästa böcker ? den är för bitvis för trög och har partier som inte klarar av att bära sin egen längd ? utan om hur folk egentligen tänker om de skall ha någonting att hänvisa andra till att läsa på datorskärmen. Det är inte Gaimans mest lättillgängliga verk och det är helt klart det längsta av de åtta alternativen. Nästan vilken som helst av de andra böckerna hade varit bättre i det här syftet.
Mer om fantasy, neil gaiman, litteratur, böcker, bloggar
Imperiets dotter (The Empire Trilogy) av Raymond E. Feist och Janny Wurts är inte en särskilt bra serie. Språket är styltigt och ihåligt, dialogen är stel. Personteckningen är på en nivå där det inte verkar som om ens författarna själva anser att det finns några personligheter för läsarna att upptäcka, eftersom de ständigt skriver en på näsan med vilka egenskaper de olika personerna har, så att man inte skall glömma bort det. Det som ändå gör den intressant är att den ? vilket jag skrev lite längre om i en krönika i Mitrania för ett tag sedan ? i mycket större utsträckning än vad som är vanligt inom fantasygenrens huvudfåra, är en serie om förändring, om att röra sig bort från status quo snarare än att försvara det.
En sak som slog mig när jag bläddrade lite i den hemma hos några vänner i helgen var hur konflikterna kring den förändringen skildras, särskilt mot slutet av den fjärde svenska boken (vilket motsvarar den andra engelska). För att vara ett samhälle där allt står still och där det om och om igen påpekas hur omöjligt det skall vara att rubba folk ur gamla hjulspår har de verkligen fruktansvärt enkelt att acceptera nyheter. Det finns en skärande diskrepans mellan vad författarna säger och hur deras skapelser faktiskt agerar.
Mer om fantasy, litteratur, böcker, förändring, feist
Tim Pratt hör till de science fiction- och fantasynovell- och diktförfattare jag tycker allra bäst om att läsa. Delvis handlar det om hans förmåga att placera det fantastiska i det vardagliga, någonting som ibland får mig att tänka på Neil Gaiman. Ett riktigt bra exempel på det är ”Soul Searching”, som för några år sedan fick mig att verkligen få upp ögonen för Pratt. Det är känslig, något sorgsen, och alldeles underbar dikt. Läs den här.
Jag har aldrig läst en hel roman på skärmen hittills. Jag hade tänkt försöka ändra på den saken någon gång snart nu.
Mer om science fiction, steven brust, firefly, internet
ConFuse 2008, årets Swecon, har meddelat att sf-författaren och kritikern Adam Roberts blir kongressens andra hedersgäst. Det säger jag mest för att få en anledning till att påminna om att jag tycker att det är en god sak att överväga om det inte kunde tänkas vara värt att åka dit.
Mer om science fiction, sf-kongresser, litteratur, swecon
Jag tycker fortfarande inte att optimism är ett bra litterärt kriterium. Likväl är science fiction-litteraturens människosyn någonting som kan vara härligt uppfriskande ? övertygelsen om att människan med viljestyrka, uppfinningsrikedom, kunskap och teknik kan klara det till synes omöjliga.
Igår läste jag Geoffrey A. Landis ”A Walk in the Sun”. Det är en stark, sympatisk novell om den strandade astronauten och hennes kamp. Jag var inte fullt så positivt inställd till Landis när jag skrev om det näst senaste numret av Nova science fiction, men skildringen av ensamheten tycker jag han klarar bättre än samspelet mellan de isolerade rymdfararna. Det är en utmärkt berättelse om människans styrka och vilja att överleva.
Mer om science fiction, litteratur, noveller
För inte så hemskt länge sedan skrev jag om Vetsaga och kommentarer, och hur viktig del av nöjet med att driva sådana här saker på sin fritid respons är. Så det är roligt att Knud Larn ger sig på att presentera Vetsaga för danska läsare på den läsvärda sf-fanbloggen Den Fantastiske Flyvefisk.
Mer om science fiction, bloggar