Ampersand

Steven Ekholm har recenserat Jorun Modéns Samael i Dagens Nyheter. Om recensionen i stort finns det inte så mycket att klaga på, men att Modén har skrivit en ovanligt ambitiös fantasyroman på svenska – och ovanligt nog för en mer vuxen publik i stället för den tryggare mellanåldersfantasyn känns som ett trist och onödig inslag. Inte för att Ekholm är ensam om att skriva så, utan just för att det skulle vara ovanligt befriande om han inte hade gjort det. Skall man se det bara till den svenska fantasyn skrivs det för all del så lite läsvärd sådan att man ibland kan vilja hänga ett ovanligt på i princip varje bok som förlagen ger ut av den anledningen, men det hindrar varken ambitiösa verk eller sådan för vuxen publik och faktum är att den svenska fantastiken alltid finns där med nya böcker om man bara letar efter den. Bortom författarens nationalitet finns det sedan gott om ambitiös fantasy för en vuxen publik, även översatt till svenska. Det är naturligtvis alltid trevligt med bra böcker och som recensent vill man gärna framhäva det som gör just den här boken bättre än andra man skulle kunna läsa, men någon gång skulle det vara kul att se fantasy som är bra, ambitiös, vuxen eller vad det än kan vara för positivt omdöme behandlas som någonting som inte är ett undantag. Det finns mängder med dålig fantasy. Det finns också väldigt mycket bra fantasy. Sluta bli så förvånade över det i varannan positiv recension.

Mer om fantasy, böcker, recensioner, samael

Fader Jonatan skriver om fantasy och andlighet: del 1 och del 2. Det finns en del diskussion i kommentarerna, särskilt till del 1, som kan vara intressant.

Mer om fantasy, andlighet

Vetenskapsnytt rapporterar att science fiction-novellerna i Nature flyttas över till Nature Physics. Eftersom den inte var planerad att fortsätta efter 2006 är det inte konstigt att den försvinner från Nature, men jag håller med om att Nature Physics är ett konstigt val.

Nature Publishing Group har trots allt en lång lista publikationer att välja mellan ? Nature Biotechnology, Nature Genetics, Nature Nanotechnology, Nature Neuroscience… med flera. Är då science fiction i deras ögon mer fysik än, säg… biologi?

[---]

Ingen av de orsaker jag kan komma på till att flytten gick till just Nature Physics känns särskilt framsynt, däremot. Två hypotetiska förklaringar; den ena är att någon bestämde att SF-historier platsade bra där, utifrån en åsikt om genren SF som är rejält föråldrad och därmed utan att denne någon var särskilt insatt själv.

Absolut intet ont om fysiken, men många av de vetenskapliga idéer som fascinerar människor idag och därmed tillhör den flora varifrån sf-genren hämtar mycket av sitt material hör till andra vetenskapliga fält, som till exempel genetiken eller nanoteknologin. Kommer det att innebära att Nature får utesluta mycket av det som är intressant inom dagens sf eller tro de på att prenumeranterna har ett tillräckligt brett naturvetenskapligt intresse för att inte bli besvikna om skönlitteraturen har ett fokus som inte ligger på just fysiken? Man kanske får hoppas på det senare.

Mer om science fiction, fysik, vetenskap, nature

Nobelbiblioteket anordnar i början av mars en föreläsning för bok- och bibliotekbranschanställda som nog skulle kunna vara intressant.

Gotik, skräck och mörk fantasy

Mattias Fyhr ? doktor i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet som har skrivit avhandlingen ”De mörka labyrinterna. Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel”, 2003 samt boken ”Död men drömmande. H P Lovecraft och den magiska modernismen”. Han har också varit medredaktör för Minotauren ? tidskrift för skräck och andra fantastiska genrer? och antologin ”I nattens korridorer ? Artiklar om skräck och mörk fantasy”, 2004. Arbetar nu med en bok om Mare Kandre.

Tid: Fredagen den 2 mars, 9-11

Plats: Svenska Akademien, Källargränd 4 i Gamla stan

Mer om gotik, skräck, fantasy

Apropå Harry Potter så undrar jag om Dagens Nyheter har tänkt komma med nya (och inte helt meningsfulla) texter om böckerna till publiceringen av den sjunde boken: efter nyheten om datumet för Harry Potter and the Deathly Hollows och stackars Daniel Radcliffe, som eftersom han spelar Harry Potter på film inte får ha resten av sitt liv i fred så skrev de tidigare i februari om en brittisk bokhandels planer på en hjälptelefon för förkrossade Harry Potter-läsare och nu senast om att han oavsett författarens vilja kommer att leva vidare efter den sjunde boken. I den här takten lär många hinna bli hyggligt trötta på böckerna och deras huvudperson innan det är över.

Mer om fantasy, harry potter, böcker

Nästa bok i McFarlands serie Critical Explorations in Science Fiction and Fantasy är Janet Brennan Crofts (red.) Tolkien and Shakespeare: Essays on Shared Themes and Language, som jag ser fram emot att läsa om jag lyckas lägga händerna på den. Roligt i sammanhanget är såväl Åke Ohlmarks (Sagan om ringen, Sagan om de två tornen, Sagan om konungens återkomst) som Britt G. Hallqvist (Bilbo ? En hobbits äventyr) översatt både Tolkien och Shakespeare till svenska.

Mer om fantasy, tolkien, shakespeare, böcker

Jag lyssnade igenom Strange Horizons senaste podcast tidigare idag, och fastnade vid vad Susan Marie Groppi sade ungefär halvvägs in.

The point is, the students were fascinated by the Heinlein story. A bunch of the kids in my class said that they had never read science fiction before and they found this very interesting. And I will admit, I like Heinlein, I do. But I admit that I was surprised that students who were not necessarily interested in science fiction and were coming to it from the perspective of contemporary readers would have preferred the Heinlein to the Sturgeon, because I find Sturgeon’s writing, I guess, more interesting. The Heinlein story is very much a political exercise, it’s kind of an extrapolation, a scientific and political thought experiment, but they were fascinated by it. So I guess I’m going to have to come up with some book recommendations for them, if they’re interested.

Det som hon konstaterade gick väldigt väl ihop med någonting som John-Henri Holmberg skrev på Fanaclistan förra våren.

Jag har merparten av livet umgåtts med och känt förlagsfolk och litteraturvetare och andra intellektuella typer som vanligtvis läst en hel del. Som så många proselytiserande fans prackade jag på människor i närheten de bästa sf-böcker jag kunde tänka mig — Sturgeons ”More Than Human”, Le Guins ”Left Hand of Darkness”, Delany, Aldiss, alla de där stilistikens mästare som det faktiskt finns några stycken av inom sf. Få blev imponerade. Vanliga kommentarer var av typen ”Ja, inte så oävet, men det här gör ju Camus/Robbe-Grillet/Doris Lessing/Umerto Eco/välj själv mycket bättre.”

Sen gav jag upp och när en förlagsredaktör för runt femton år sedan frågade mig varför jag läste sånt där trams lånade jag henne en roman av Heinlein. Varefter hon återkom efter två dagar och bar bort ett dussin Heinleinromaner, förtjust pratande om att det var enastående att hitta en så medryckande berättare nuförtiden. Så jag har fortsatt med Heinlein, och sällan fått annat än översvallande kommentarer.

Nu tror jag inte att de flesta av ”Heinleinskolans” författare skulle fungera lika bra, eller ens de flesta. Men fascinerande nog gör Heinlein själv det. Det var kanske inte så fel ändå att bli begeinstrad i honom som barn.

Jag tycker ? också ? att det är väldigt fascinerande. Själv har jag aldrig varit någon större Heinleinfantast, och på listan över författare jag skulle använda som exempel på varför man skulle kunna tänkas vilja läsa science fiction ligger han fortfarande långt ned. Det kanske är en dum prioriteringsordning.

Mer om science fiction, robert a. heinlein, böcker

Den sista Harry Potter-boken, Harry Potter and the Deathly Hallows, skall komma ut 21/7, meddelades det tidigare idag. Förutsatt att Rowling inte faller för vad jag kan tänka mig är ett närmast gigantiskt läsartryck att skriva fler böcker om Harry Potter, om han överlever den sista boken, eller i alla fall världen runt honom kommer läsarna därmed att ha sett Rowlings sista bok om ämnet ? möjligtvis bortsett från en bok baserad på hennes anteckningar runt det hela, där försäljningsvinsten i så fall skall gå till välgörenhet.

Nattöppna bokhandlar och sannolikt ett par miljoner sålda exemplar det första dygnet är en ganska unik händelse. Jag hörde för ett antal år sedan en anekdot (som jag inte har någon aning om huruvida den är sann eller inte) som gick ut på att Charles Dickens The Old Curiosity Shop, som fick som följetong, skulle ha skapat någorlunda liknande förväntningar på en mycket mindre skala, men Harry Potter är en global och gigantisk apparat. Personligen är jag inte hälften så nyfiken på vad som kommer att hända med Harry Potter som vad som kommer att hända med läsarna. I vilken utsträckning kommer de att stanna kvar vid böckerna efteråt om inga nya kommer ? jag har ytterst svårt att tänka mig att det skulle röra sig om en fluga som är närmast bortglömd om tjugo år ? och i vilken utsträckning kommer fantasterna som annars inte läser böcker alls att gå vidare och hitta annan läsning som tilltalar dem?

Mer om harry potter, fantasy, böcker

Fantasy Reviews är en engelskspråkig sida skapad av några svenska läsare som påminner så väl om varför rekommendationer från personer man inte känner är fulltsändigt värdelösa om det inte medföljer en någorlunda utförlig motivering. Recensioner verkar det inte finnas några, däremot sifferbetyg. Om personerna bakom omdömena får man veta ålder (mellan tjugoett och tjugotvå år, samt en person som är sexton, eller åtminstone var sist det uppdaterades) och några andra små detaljer som är hyggligt irrelevanta när det gäller att bedöma hur de kan ha sett böckerna om man inte själv har läst dem. De listar var sin favoritförfattare, men han ? för favoritförfattaren är en han i varje enskilt fall här ? är aldrig någon annan än de sjutton som finns bedömda. Om man inte har någon nämnvärd koll på fantasygenren och men försöker hitta vad som skall läsas gäller det alltså helt enkelt att dela betygsättarnas smak ? men något annat sätt att ta reda på hur den ser ut än att ha koll på fantasygenren och kunna se vad de tycker om för böcker finns inte. Sidan blir smått oanvändbar för dem som inte har läst lagom mycket fantasy för att kunna jämföra med de författare de har läst som finns representerade och de som de funderar på att läsa.

De nämnda författare som får genomgående lägst betyg på sidan är, om min snabba koll inte förråder mig, Stephen Donaldsons mörka och tematiskt nyskapande böcker om Covenant, Robin Hobbs väl långa Fjärrskådartrilogi med bitvis lysande personporträtt och Michael Moorcocks The Elric Saga. Till författarna till de fem böcker som fått högst betyg hör Robert Jordan, Raymond E. Feist och Terry Goodkind (samt George R.R. Martin). Kanske inte riktigt vad jag hade velat bli rekommenderad om jag letade efter bra böcker.

Mer om recensioner, fantasy

It’s been happening for years and years, it’s now so mainstream, people don’t think of it as fantasy any more. You could say it’s disappearing as a genre. Once, fantasy and sci-fi were always at the back of the shop, like a VD clinic — those who needed to knew where to find it. I went out of genre in the mid-1990s because every Discworld book was getting to No. 1 and I was getting readers who wouldn’t shop at Forbidden Planet. I found out I had a bunch of fans in a convent. The nuns sent a young lady to get their books signed at a signing because they couldn’t come themselves.
 - Terry Pratchett, här via Ansible

Jag vet inte om jag riktigt tror på vad Pratchett hävdar, åtminstone inte inom något vettigt överblickbar tidsrymd. Det faktum att han har väldigt många läsare långt utanför de traditionella fantasyläsarnas led behöver inte nödvändigtvis betyda att fantasyn som genre håller på att försvinna, det bevisar bara att vissa böcker kommer att nå sin bredare publik oavsett genre. Science fiction-genren har kommit betydligt längre i att låna ut sina grepp tills de har blivit en så normal del av övrig kultur att ingen längre tänker på dem i någon större utsträckning, men den har inte ens blivit mindre svårtillgänglig för det. Å andra sidan är det väl så att väldigt lite av den sf som dyker upp på svenska idag förknippas med begreppet. Likväl torde det stå klart att fantasygenren och fantastiken överlag gått mot en betydligt mindre pariaartad status. Det hade varit konstigt om det inte hade skapat sprickor i murarna.

Mer om terry pratchett, fantasy