Finns det fantasyromaner med homosexuella ”huvudpersoner”? Jag kunde endast komma på Jordans ”kuddkompisar” och Kerrs svartmagiker.
Frågan ställdes igår i ett litteraturforum jag besöker, och folk började genast komma med diverse förslag som egentligen inte riktigt besvarade frågan som ”Inte fantasy kanske, men Poppy Z. Brites romaner …”, ”[d]efinitivt inte huvudperson, men det nämns litet om (åtminstone kvinnlig) homosexualitet i Elizabeth Moons böcker …” eller ”[n]u är Dannyl inte den direkta huvudkaraktären, men [...] [d]är är dessutom ett helt land där homosexualitet är en del av vardagen” (om Trudi Canavans The Black Magician), eller diverse mer tolkningskrävande saker som Robin Hobbs The Tawny Man. Kanske inte helt klockrena svar, och det säger väl en del om hur heteronormativ fantasylitteratur ofta är.
Egentligen är det förstås inte särskilt svårt att komma på fantasy där huvudpersonen eller huvudpersonerna är homosexuella: Hal Duncans Vellum och Ink tillhör de mer intressanta fantasyböckerna jag har läst de senaste åren och en av mina favoritböcker inom genren är Ellen Kushners The Privilege of the Sword, som (fristående) hör samman med Swordspoint och The Fall of the Kings (skriven tillsammans med Delia Sherman), även om det i fallet Kushner kanske snarare rör sig om bisexualitet med huvudsakligen homosexuella relationer. Det finns mer. Det som slog mig var hur svårt jag hade att komma på öppet skildrade lesbiska huvudpersoner. Är de så hemskt få? Har jag läst fel böcker? Kommer jag bara inte att tänka på sådant jag borde komma ihåg?
Länkar:
Mina recensioner av Swordspoint, The Privilege of the Sword och The Fall of the Kings
Notes from the Geek Show (Hal Duncan)
spectrumawards.org
Mer om fantasy, böcker, litteratur, kultur, homosexualitet, sexualitet
Den senaste tiden har jag, för att skriva några texter (till exempel den här) haft anledning att läsa igenom stora delar Robert Jordans The Wheel of Time (Sagan om Drakens återkomst (mer om mitt förhållande till den serien har jag skrivit här).
Av någon anledning hade jag lurat mig själv, trots att jag kan böckerna betydligt bättre än vad som är nyttigt, att myten om att de tre första skulle vara bättre (om än inte bra) och att det sedan bara skulle gå utför var sann.
Det stämmer ju inte alls. En del förlorar han, inte minst mystiken kring sin skapelse när allt ? både världen och de personer som en gång verkade så stora ? krymper. En del vinner han, inte minst genom betydligt mer trovärdighet på så många sätt. I dialog, i agerande, i annat.
Mer om fantasy, robert jordan, böcker
Lovecrafts mest kända verk är romanen The Case of Charles Dexter Ward, men också de tidigare, mer fantasy-präglade berättelserna från det mystiska landet Cthulhu har funnit en stor läsekrets.
Bonniers stora författarlexikon.
Via Martin Glännhag.
Mer om fantasy, lovecraft, litteratur, böcker, fel
Fantasyföreningen Catahyas årliga novellpris för bästa originalpublicerade science fiction-, skräck- eller fantasynovell går i år till Johan Theorin för ”Endast jag är vaken”, rapporterar Maria Nygård på Catahya. ”Endast jag är vaken” publicerades i Schakts novellantologi Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter. Juryns motivering lyder som följer:
”Endast jag är vaken” är en morbid komedi som förenar 1800-talets sagotradition med den moderna blodiga skräckberättelsen. Invånarna i en nybyggd idyll får se sin strävan efter materiell och fysisk säkerhet slå tillbaka mot dem själva. Det är något både karikatyrartat och charmigt över dem, dessa representanter för en samhällsklass och ett sätt att leva som många eftersträvar, men även något överspänt med deras präktighet. Med skräckblandad förtjusning följer man Theorin när han stänker blod på deras livspussel.
”Endast jag är vaken” är definitivt en läsvärd novell värd att uppmärksamma, en blodigt charmig berättelse. Jag hoppas att den kan komma att tillgängliggöras på något sätt så att folk faktiskt får chansen att läsa den, vilket annars lär bli svårt nu ? Schaktantologierna trycktes aldrig i några enorma upplagor.
Maria Nygård kommenterar på Arianrhod. Se även min kommentar från förra året.
Årets jury bestod av Maria Nygård (ordförande för Catahya, recensent där och i Mitrania), Johan Anglemark (översättare för Nova science fiction och Enhörningen, ordförande för Alvarfonden, inblandad i arbetet bakom Vetsaga och en gång i tiden ansvarig för Äventyrsspels fantasyutgivning), Mats Nordström (bibliotekarie med ansvar för fantasy och science fiction på Malmö stadsbibliotek) och Pål Eggert (författare till Ars moriendi ? konsten att dö och kritiker i Minotauren).
Mer om litteratur, noveller, böcker, catahya, pris, kultur, skräck
Varje gång jag hamnar på uppslagssidan om fantasy på (svenska) Wikipedia känner jag att jag mest vill skriva om alltihopa, med ordentliga källhänvisningar och allt. Varje gång inser jag att jag inte har tid och hoppas förgäves att någon annan skall göra det åt mig till nästa gång jag hamnar där.
Det blir aldrig så.
Mer om fantasy, litteratur, wikipedia
För ett par dagar sedan fortsatte jag att diskutera fantasy och vad fantasyn egentligen säger oss om vår värld på Vetsaga, utifrån ett kort behandlat exempel ur Robert Jordans The Wheel of Time, under titeln ”Tvånget och sängen”. Läs.
Mer om fantasy, böcker, litteratur, sex, sexualitet, feminism, könsroller, retorik
För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om fantasy och eskapism. Jag kom att tänka på det nyligen, när jag hörde Tom Smiths och Rob Balders ”Rich Fantasy Lives”, framförd av Michelle Dockrey och Tony Fabris.
Så här presenterar Dockrey låten i ljudklippet:
Since filk is the music of science fiction and fantasy fans, I sort of feel like this song is about what we try to do for ourselves, when we’re not happy with the world we’re in.
Hela texten hittar ni här, men jag kan citera den sista biten.
We’re piling up fears, but we’re out of frontiers.
Some need to escape, but there’s nowhere.
Can’t go to the Moon, at least any time soon,
But an inner-space trip costs you no fare.
So don’t be unkind to a wandering mind,
Just say it again if we missed it.
Some whispering poem was calling us home
To a place we know never existed.
Rich fantasy lives.
Our peace-bonded knives and our hyperspace drives.
Until that steam engine to Hogwarts arrives,
We have rich fantasy lives.
Rich fantasy lives.
Our quests and our tribes and our Babylon Fives.
Until something better than this world arrives,
We’ll lead rich fantasy lives.
Rich fantasy lives.
Och det är klart att det finns läsare som ser det som den huvudsakliga anledningen till att läsa science fiction och kanske framför allt fantasy. Själv håller jag inte riktigt med: jag tycker om världen jag lever i, de bitar jag ogillar försöker jag förändra snarare än ignorera och jag läser fantasy för att jag tycker om den litterära friheten den ger och science fiction för idéernas skull. I ingetdera fallet handlar det om en önskan att besöka en alternativ verklighet. Vilka anledningar andra har att läsa sina litteratur är deras ensak och ingenting jag skall, bör eller vill lägga mig i, men när en anledning till att läsa böcker jag tycker om som är så fundamentalt skild från den jag personligen känner mig bekväm med lyfts fram vill jag i alla fall peka på en annan.
31/10-2/11 är det dags för science fiction- och fantasykongressen Kontext i Uppsala. Ta en titt på det preliminära programmet här.