Science fiction och fantasy
På Catahya ser jag att Patrick Rothfuss The Name of the Wind kommer att ges ut på svenska av Damm, översatt av Ylva Spångberg. Kul. Jag har inte läst den själv, men rätt många personer med vettig smak och omdömesförmåga har sagt att den är bra, välskriven och underhållande, om än inte direkt nyskapande, och mer bra fantasy på svenska skadar verkligen inte.
Mer om fantasy, böcker, litteratur, översättningar
De senaste dagarna har jag skrivit tre inlägg med science fiction- och fantasyjulklappstips här på Ampersand: tidskrifter, böcker och ? efter att jag insåg att alla boktips gällde böcker på engelska som antingen är oöversatta eller i bästa fall möjliga att hitta översatta i antikvariat ? böcker på svenska. Som komplement följer en liten länklista med recensioner och andra texter (på svenska) om den del av det som nämns där.
Tidskrifter
Om Enhörningen, Mitrania och Nova science fiction (samt Minotauren) på Vetsaga
Om svenska novellfantastiktidskrifter på Du är vad du läser
Om Enhörningen på Catahya
Enhörningen nr. 11
Enhörningen nr. 12
Om Mitrania på Catahya
Nova science fiction nr. 12
Nova science fiction nr. 13
Nova science fiction nr. 15
Nova science fiction nr. 16
Eskapix och konsten
Eskapix nr. 5
Böcker
The Privilege of the Sword (samt relaterade Swordspoint och The Fall of the Kings)
The Broken Sword
Lud-in-the-Mist
The Year of Our War (Krigets år)
Om Patricia McKillips författarskap på Vetsaga
Stardust
Om översättningen av Neverwhere på Catahya
Svavelvinter
Svart eld
Svart eld (igen)
Vägen bort
Vägen bort (igen)
Vägen tillbaka
Vägen ut
Mer om science fiction, fantasy, länkar, recensioner, böcker, tidskrifter
Det går förstås även att få tag på en del vettig fantasy på svenska för den som vill ge bort någonting sådant till någon som inte tycker om att läsa på engelska i jul. Ett exempel är Steph Swainstons Krigets år ? romanen har uppföljare, men fungerar utmärkt fristående. Den fick en hel del välförtjänt uppmärksamhet när den kom ut: hyggligt originell och betydligt bättre än mycket fantasy som publiceras på svenska. Har man tur kan man fortfarande snubbla över något exemplar av Patricia McKillips Besvärjerskan och svanen i Johan Fricks mycket förtjänstfulla översättning, kanske det bästa Wahlströms har gjort för fantasy på svenska. Egen, poetisk, drömmande. Neil Gaimans Stjärnstoft (som efter filmatiseringen fick titeln Stardust även på svenska) är ett annat exempel ? tyvärr fungerar hans bästa bok (Neverwhere) inte så väl i översättning som man hade kunnat hoppas.
Såväl Erik Granströms Svavelvinter som Per Jorners Efter lägereldarna är slut på förlaget, vilket är väldigt trist, men vill man ha fantasy skriven på svenska kan man fortfarande vände sig till Christina Brönnestams Svart eld, som tar in delar av den anglosaxiska fantasytraditionen och lyckat behandlar dem på ett jordnära sätt som ändå får den att kännas som någonting annorlunda. Bertil Mårtenssons trilogi Maktens vägar kan också vara värd att ta en titt på, om Replik fortfarande har kvar exemplar av den.
Science fiction på svenska är knepigare. Det ges ut väldigt lite idag, och större delen av den som en gång publicerades är förstås svår att få tag på utan att börja gräva runt i antikvariat (någonting som för övrigt naturligtvis begränsar även tipsen ovan). Nova science fiction, som nämndes bland tidskriftstipsen häromdagen, ger ut tillräckligt tjocka nummer för att man skall kunna ge bort enstaka sådana närmast som antologier, om man av någon anledning inte vill ge bort en prenumeration och kontaktar redaktören tillräckligt snabbt för att det skall vara någon idé. Särskilt borde man i så fall överväga nummer 15, med temat ”novellerna som format science fiction” och som har ett stort litteraturhistoriskt intresse, dubbelnumret 10-11 om James Tiptree, jr. (Alice B. Sheldon) eller nummer 5, som tillägnas Sven Christer Swahn men också innehåller ett par av de bästa novellerna som tidskriften publicerat: ”Mannen som rodde Kristoffer Columbus i land” av Harlan Ellison och ”Berättelsen om ditt liv” av Ted Chiang.
Mer om jul, julkappar, julklappstips, science fiction, fantasy, noveller, böcker
The Privilege of the Sword av Ellen Kushner. En varm och välskriven uppväxtroman om att finna sig själv och sin sexualitet och att anta en roll som samhället omkring en inte tar på allvar och ändå hålla fast vid den. Definitivt den bok jag läste flest gånger 2007, och gärna återvänder till eftersom den gör mig glad.
Stories of Your Life and Others av Ted Chiang. Chiang är, för det genomslag han har fått, en extremt lågproduktiv författare ? det finns personer som skriver fler romaner än han skriver noveller under samma tidsrymd. Novellsamlingen Stories of Your Life and Others samlar det mesta han har skrivit, från det acceptabla till lysande, som novellen ”The Story of Your Life” som kan vara en av de bästa science fiction-noveller jag har läst. Chiang är en skicklig idéförfattare, någonting som uppväger de brister i språk och personporträtt som särskilt inledningsvis kunde märkas.
Territory av Emma Bull. Den bok som borde ha tilldelats årets World Fantasy Award i romankategorin (som istället gick till Guy Gavriel Kays förvisso inte dåliga men ändå betydligt svagare Ysabel). Tombstone 1880, Wyatt Earp, Doc Holiday och allt det där ? fast fantasy. Rolig, oväntad ? definitivt inte utan spänningsmoment om man uppskattar sådana.
A Scanner Darkly av Philip K. Dick. Definitivt en av Dicks bättre romaner, och inte bara för att romantiteln slår det mesta utom Do Anroids Dream of Electric Sheep?. Paranoid, cyberpunkaktig innan cyberpunken fanns. Det finns några samlingsvolymer med flera av Dicks romaner som innehåller den här, vilket kan vara värt att kika på ? han har skrivit fler bra böcker.
The Broken Sword av Poul Anderson. Den bästa fantasyromanen som publicerades 1954. En av få verkligt arkaiserande berättelser där det verkligen fungerar. En stämningsfull bok i en tradition som är mindre ordnad, mer kaotisk och på många sätt mer livfull än den posttolkienistiska fantasyn ofta är.
Biting the Sun (Don’t Bite the Sun och Drinking Sapphire Wine) av Tanith Lee. Ett tips kanske i någon mån präglat av nostalgi, eftersom Lees böcker var några av de första science fiction-böckerna jag läste och tyckte om medveten om genren och traditionen de tillhörde, men likväl bra böcker om att ta sitt öde i egna händer.
Lud-in-the-Mist av Hope Mirrlees. En roman som inte riktigt liknar någon annan jag har läst, mycket eftersom den hela tiden förändrar sig ? i stämning, i ton, i handling. En något (men inte helt) bortglömd klassiker, en riktig pärla till fantastieggande roman med Nathaniel Chanticleer som en av genrens mest osannolika hjältar.
Hyperion av Dan Simmons. ”The Canterbury Tales i rymden”, ungefär. En samling fascinerande och välberättade levnadsöden sammankopplade av en minst lika fascinerande och välberättad ramberättelse. Spännande, en smula skrämmande, intelligent och välskriven bok som många har läst men ännu fler borde läsa.
The Gormenghast Trilogy av Mervyn Peake. Ofullständig, men ett måste att läsa ändå. Språket! Rytmen! Slottet Gormenghasts vindlande gångar till trots är det inte den gigantiska byggnaden som är mest absurd, utan de personer som befolkar den. Världen skulle vara bättre om personer som inte hade en tiondel av Peakes språkkänsla och fantasi inte fick sina skönlitterära alster publicerade.
China Mountain Zhang av Maureen McHugh. En science fiction-roman som inte handlar så mycket om att förändra världen, som de ofta gör, som att förändra sitt eget liv. En bok som förvisso beskriver en värld, men där det så tydligt inte är världen som är poängen, utan de personer ? trycksvärta på papper, men ändå så levande ? som befolkar den.
jul, julklappar, julklappstips, böcker, litteratur, kultur, science fiction, fantasy
Brukar alltid säga att ‘jag egentligen inte gillar fantasy’, ofta efterföljt av ett ‘men‘………… det var en åsikt som jag började slänga mig med efter jag läst några böcker av David Eddings i högstadiet. Robert Jordan fick mig att börja inse att fantasy faktiskt kunde vara bra, och Terry Goodkind har definitivt fått mig att uppskatta genren i all dess eskapistiska prakt.
Bloggen xrob.
Apropå Nova science fiction, så lottar Hans Persson ut ett exemplar av det senaste numret här.
Mer om tidskrifter, nova science fiction, sf, science fiction, litteratur
”Narnia-special” ? utdrag ur det sextonde numret av Anna Davours Folk och fans i landet Annien.
”Lejonet av Narnia” ? Lennart Svensson skriver om Narnia och Aslan på Catahya.
Snart är det jul, och en del av oss ? de flesta av Ampersands läsare, förmodligen ? hade tänkt ge bort några julklappar. Vilket är (eller åtminstone kan vara) roligt, på sätt och vis, eftersom man kan göra sina nära och kära glada, kanske med någon form av trevlig läsning som personerna förhoppningsvis uppskattar men ändå inte själva hade tänkt på.
Det tråkiga är förstås att all den där trevliga men oväntade läsningen kommer på en gång och sedan lämnar oss utan glada litterära överraskningar. Ett sätt att undvika det är genom att se till att det finns någonting som dyker upp i brevlådan då och då utan att man riktigt väntat sig det under hela året. Som en tidskrift.
Det finns förstås ytterligare ett par anledningar till att ge bort en prenumeration på någon svensk fantastiktidskrift. Du stödjer de svenska tidskrifterna, vilket är en bra sak. De hjälper till att bredda möjligheterna för science fiction och fantasy på svenska, genom att erbjuda en plats för sådant som kanske hade haft svårt att hitta det annars ? intressant kritik, läsvärda noveller. Det där som inte alltid riktigt syns bakom Asimov eller Tolkien, men som genren (även romanerna) hade varit fattigare utan. De erbjuder en plats för nya författare att testa sina vingar utan att skriva misslyckade romanmanus som ingen trycker, eller bara en plats att skriva det man verkligen vill skriva, om det är kortare berättelser, och hitta en publik som vill läsa det tillräckligt mycket för att betala för den där tidskriften. Men framför allt är tidskriften en bra julklapp därför att det är trevligt att läsa den. Därför att man alltid blir lika glad när man kommer hem och inser att man har fått ett nytt nummer. Därför att man får läsa sådant som man annars inte hade läst.
Ge bort en fantastiktidskrift i jul (och prenumerera gärna själv om du inte redan gör det). Ge en prenumeration på Nova science fiction till den som är intresserad av science fiction, på Mitrania till fantasyläsaren, på Enhörningen till den som vill ha både och, och kanske veta lite mer om vad som sker på ett av de språk som ligger oss så nära men ändå så långt borta. Fundera på Eskapix till den som uppskattar lite mer pulpaktig skräck och mörkare fantasy.
Se det som en delad julklapp: inte bara skänker du glädje åt den person du köper prenumerationen åt. Någonstan gör du också en kämpande tidskriftsredaktör glad och hjälper det svenska fantastikklimatet.
Läs ”Fyra tidskrifter och deras roller”.
Mer om jul, julklappar, litteratur, tidskrifter, fantasy, skräck, science fiction, nova sf, mitrania, enhörningen, eskapix
För övrigt skrev Järnringen för ett litet tag sedan på sin blogg att man planerar att ge ut Pål Eggerts (som tidigare skrivit bland annat romanen Ars moriendi ? konsten att dö, och ”Den nostalgiske guden”, som förmodligen är en av de bästa svenska fantastiknovellerna från det här årtusendet) nästa roman, och att man ”på allvar kommit igång med slutarbetet” med manuset nu. Rickard Berghorn skriver på Minotaurenlistan att den ”väl [är] att kategorisera som skräckfantasy, jag har läst en tidig (novell)version av den”.
Mer om böcker, litteratur, noveller, romaner, fantasy, skräck
Forrest J Ackerman, som spelat en mycket stor roll för science fiction och sf-rörelsen, dog häromdagen, efter att ha varit mycket dålig i en månad. Så här skrev John-Henri Holmberg om Ackerman för en månad sedan, när budet om att han låg på dödsbädden kom.
Forrest J. Ackerman föddes den 24 november 1916 och är följaktligen om jämnt tre veckor 92 år gammal. Han hänfördes av sf redan vid sex års ålder, när han såg stumfilmen One Glorious Day och började köpa Amazing Storeis kort innan han fyllde tio år 1926. Han bidrog i första numret av Raymond Palmers The Time Traveller, som anses vara det första egentliga sf-fanzinet, och var senare under många år en flitig fanzineutgivare; han var en av grundarna till världens äldsta ännu aktiva sf-förening, Los Angeles Science Fantasy Society, och deltog i den första världs-sf-kongressen i New York 1939. Han har sedan dess deltagit i samtliga utom två, som han tvingats försaka av hälsoskäl. Ackermans sf-samling var under många år legendarisk; han hävdade själv att han ägde varje nummer av varje utgiven sf.tidskrift, så gott som alla publicerade sf-böcker och dessutom tiotusentals stillbilder, dräkter, masker, rekvisita och annan memorabilia från tusentals sf- och fantasyfilmer.
Professionellt har Ackerman bland annat arbetat som sf-författare, som birollsskådespelare i tjogtals filmer och TV-dramer, som litterär agent och som redaktör. Han grundade och redigerade i många år tidskriften Famous Monsters of Filmland.
Ackerman är sannolikt världens mest namnkunnige sf-fan och förmodligen den enda människa som varit fan på heltid under hela sitt liv, något som möjliggjordes av att han hade turen att ha välbärgade föräldrar. Han har rest flitigt och besökt fans i de flesta länder som har en aktiv fandom; i Sverige har han varit flera gånger, bland annat som gäst hos SFSF i slutet av 1970-talet. Också här har han bekanta och vänner. Själv träffade jag honom första gången under den första amerikanska kongress jag deltog i, världskongressen NYCon III, där han direktsände kommentarer och intervjuer från kongressen över en radiostation i Los Angeles och bland annat intervjuade mig som besökande skandinav om vad jag tyckte om mötet med amerikansk fandom. Klockan fem en av kongressmorgnarna gick vi ut tillsammans med några andra fans för att äta frukost; det var då jag fick mitt mest bestående minne av Forrest Ackerman, eftersom han efter en hålögd vaknatt frukosterade på ett dussin halvdecimetertjocka pannkakor med lönnsirap och ett literstort glas mjölk med smörklimpar i. Jag mådde illa.
Man kan säga mycket annat om Forrest J. Ackerman. Han är av många avskydd för att ha hittat på begreppet ”sci-fi”, i början av 1950-talet när han blev entusiastisk över förkortningen ”hi-fi” och konstruerade en liknande för sf. Andra menar att han på andra sätt givit sf-intresset dåligt rykte genom att oförtrutet kombinera det med sitt intresse för filmmonster, B-filmer och den enklaste sortens rymdopera, som den tyska romanserien om Perry Rhodan som han försökte ingtroducera i USA. Men här är inte platsen att kritisera honom. Han har också under alla år varit en generös, välkomnande och frikostig människa som i nära femtio år höll öppet hus i sitt hem för alla fans som kände för att titta in och botanisera i hans enorma samlingar.
Läs även vad SFWA har att säga.
Länktips: ”Science fiction och sci-fi”
Mer om science fiction, ackerman, böcker, film, litteratur