Science fiction och fantasy
‘And I still find myself miserably idle,’ said Crummock, ‘with my children looking to my weapons, and cutting arrows from the dead. Good work for children, that, gets ‘em comfortable around a corpse.’
The Last Argument of Kings, Joe Abercrombie.
Mer om fantasy, litteratur, böcker, citat, barn
Jag kan inte låta bli att bjuda på ytterligare ett stycke ur Robert A. Heinleins klassiska ungdomsscience fiction-roman Have Space Suit ? Will Travel.
Dad didn’t bother with banks?just the money basket and the one next to it marked ”UNCLE SAM”, the contents of which he bundled up and mailed to the govnerment once a year. This caused the Internal Revenue Service considerable headache and once they sent a man to remonstrate with him.
First the man demanded, then he pleaded. ”But, Dr. Russell, we know your background. You’ve got no excuse for not keeping proper records.”
”But I do,” Dad told him. ”Up here.” He tapped his forehead.
”The law requires written records.”
”Look again,” Dad advised him. ”The law can’t even require a man to read and write. More coffee?”
The man tried to get Dad to pay by check or money order. Dad read him the fine print on a dollar bill, the part about ”legal tender for all debts, public and private.”
In a despairing effort to get something out of the trip he asked Dad please not to fill in the space marked ”occupation” with ”Spy.”
”Why not?”
”What? Why, because you aren’t?and it upsets people.”
”Have you checked with the F.B.I.?”
”Eh? No.”
”They probably wouldn’t answer. But you’ve been very polite. I’ll mark it ‘Unemployed Spy.’ Okay?”
Mer om science fiction, litteratur, böcker, citat, heinlein, skatt
Det finns mycket jag tycker om i Ian McDonalds River of Gods, men en av de saker som berörde mig mest var Tals historia. I River of Gods finns möjligheten att även rent fysiskt frigöra sig från könsbiologins tyranni i form av en tredje kategori. Ett tredje kön, eller kanske snarare en könslöshet där alla sådana attribut har opererats bort. Någon nämner ordet hijra, men det känns som en förenkling åtminstone till min något dimmiga uppfattning om hur det används i Indien idag. Kanske aldrig var tänkt att vara mer än ett fördomsfullt uttalande av någon som inte orkar hålla isär andra sexuella identiteter än de traditionella, kanske en tänkt betydelseglidning. Jag tycker hur som helst att bilden som presenteras är en smula stereotyp, rätt baserad på den typiska bilden av manliga homosexuella, och den del av intrigen som hör dit känns bitvis en smula långsökt, men skildringen av hatet och avskyn mot det sexuellt avvikande är stark och tyvärr trovärdig.
Mer om science fiction, litteratur, böcker, genus, kön
”Dad,” I said, ”I want to go to the moon.”
”Certainly,” he answered and looked back at his book. It was Jerome K. Jerome’s Three Men in a Boat, which he must know by heart.
I said, ”Dad, please! I’m serious.”
This time he closed the book on a finger and said gently, ”I said it was all right. Go ahead.”
”Yes … but how?”
”Eh?” He looked mildly surprised. ”Why, that’s your problem, Clifford.”
Jag har inte ett helt okomplicerat förhållande till Robert A. Heinleins böcker (som jag dock tycker mycket bättre om än till exempel Isaac Asimovs), men de första sidorna i Have Space Suit – Will Travel är alldeles underbara och det finns få litterära meningsutbyten jag älskar så mycket som det ovan.
Mer om science fiction, heinlein, dialog, litteratur, böcker
Årets nominerade till Hugopriset har tillkännagivits. Det är roligt att se att Brasyl av Ian McDonald, som kommer till Åcon senare i vår, är en av de nominerade i romankategorin. Det som fascinerar mig allra mest är dock att det uppenbarligen är så förtvivlat svårt att stava till Michael Chabons The Yiddish Policemen’s Union. Kongressen som skall vara värd för priset i år lyckas inte, utan meddelar åtminstone i skrivande stund att The Yiddish Policeman’s Union är nominerad ? vilket även Locus talar om för sina läsare (men där handlar det gissningsvis om att man inte läst igenom titlarna ordentligt när man kopierat dem). Det tolfte numret av Nova science fiction ville bestämt också hellre recensera The Yiddish Policeman’s Unition, utan hänsyn till att stackaren nog börjar känna sig ganska ensam snart.
Mer om science fiction, priser, litteratur, böcker, hugopriset, michael chabon
Skall man nödvändigtvis ta livet av sig kan man lika gärna roa sig med kulturella referenser på vägen. The Register skriver om en äldre australiensisk man som hellre än att flytta in på ett äldreboende satte sig med ett sista hobbyprojekt i form av en självmordsrobot.
Local newspaper The Gold Coast Bulletin would not reveal the exact nature of the machine, but said it was loaded with four bullets and was capable of firing multiple shots once activated by remote control.
After moving the robot to his driveway, he placed himself in front of the device and set the controls to up yours, Asimov.
Via opassande
Mer om science fiction, asimov, robotar, självmord
På bloggen Rubus Libri finns ett par inlägg om politiska ideologier i science fiction och, i synnerhet, fantasy. Frågeställningen är intressant (och det skulle vara roligt om fler kommenterade där), men jag tycker ändå att premissen är felaktig. Ja, mycket traditionell fantasy handlar om kungar och drottningar, hov och adel, intriger och politik ? men det behöver inte nödvändigtvis betyda att det finns utrymme för att leta efter fullständiga politiska ideologier av modernt snitt där. För det första är den modellerad efter en viss typ av europeisk medeltida realpolitisk kungamakt där ett viktigt ideologiskt försvar ? kristendomen, kungamakten av Guds nåde ? inte har kunnat följa med in i fantasyvärlden, även om kopplingen mellan kungen och landets framgång ofta finns kvar. För det andra finns förändring förvisso ofta med i bilden, men med en grov generalisering så är fantasy som genre besatt vid bevarandet av status quo. Förändringen ses oftast som ett hot. Poängen med väldigt mycket fantasy är att försvara sig mot den: bevara Fylke fritt och som det var snarare än att utveckla det, så att säga. Politik handlar ofta om förändring; en genre som motsätter sig förändring blir därmed mindre öppen för politiska ideologier. Därför håller jag inte med om att det skulle vara mer naturligt att leta efter politiska ideologier i fantasy än i science fiction: jag tror att hur man betraktar förändring är en viktigare faktor här än scen och miljö, för att inte tala om att science fiction i väldigt hög utsträckning är en medvetet experimenterande genre ? även när det gäller politik. Jag tror också att det finns en större acceptans för att den politiska bakgrunden kan vara en betydande del av själva poängen med berättelsen, även om det förstås skrivs i allra högsta grad politiska fantasyböcker också (se till exempel Terry Goodkinds The Sword of Truth, som jag av rent litterära skäl dock inte rekommenderar till någon). Fantasygenren är min stora litterära förälskelse, men efter ideologi, sociologi och politik skulle jag snarare leta inom science fiction.
Mer om science fiction, fantasy, litteratur, politik, ideologi, böcker
Ett annat exempel på hur lätt felaktigheter biter sig fast och sprider sig när de en gång hamnat i tryck hittar man i den här artikeln om tidskriften Stella, som av allt att döma inte var någonting annat än ett practical joke från Lundwalls sida.
Mer om science fiction, tidskrifter, litteratur, lundwall, stella
Det här visste åtminstone inte jag: enligt Nationalencyklopedin och en rad andra svenska uppslagsverk hade Clarke varit vandöd de senaste tjugoett åren, från 1987 till 2008.
När vi på Nationalencyklopedins redaktion runt 1989 kämpade på som värst med dölinjerna och faktiskt hade tagit oss igenom intervallen a-ale, alf-ano, anp-ass, ast-bau, bav-bog, boh-bru och brv-car, var vi inne på cas-cob. Men i artikeln om Arthur C. Clarke blev det under all nattlig övertid fel. Vi tog död på honom:
En granne till Arthur C. Clarke ringde till redaktionschefen och sa att han (Arthur) i alla fall på håll såg helt levande ut. Tyvärr kopierade redaktörerna på Bonniers lexikon felet utan att kolla i rättelsebladet, så dödsfallet höll nästan på att bli sanning. Inte nog med det ? sedan kom även Lexikon 2000 och skrev av samma fel.
Så jag satte mig i vardagsrummet, slog upp Clarke, Arthur C i Nationalencyklopedin och kunde förtjust konstatera att, ja, där hade han minsann varit död ett bra tag. En smula alternativhistoria i vardagen ? mycket passande för en science fiction-författare.
Mer om science fiction, arthur c. clarke, nationalencyklopedin, litteratur
Det är lite trist att Per Jorners fantasyrecensioner inte har fått nytt material på flera år. En god samling roliga och inte minst mycket personliga bunt samlade åsikter om diverse fantasyböcker, väl värd att ta en titt på.
Mer om fantasy, recensioner, böcker, litteratur
