Ampersand

Jag har ? som vanligt ? läst ett gäng fler fantasytitlar under året, men har ändå svårare att komma på exempel på sådant som verkligen bitit sig fast än jag hade när jag funderade över vilken av den science fiction som jag har läst under 2008 som varit den mest läsvärda. En av de böcker jag tyckte allra bäst om under året var dock en fantasyroman: Emma Bulls Territory. Lite trist känns det ändå att jag inte hade kommit på tanken att nämna den i ett sådant sammanhang om jag hade läst den förra året (då Ellen Kushners The Privilege of the Sword var fantasyfavoriten).

Territory är den bok som, som jag har påpekat här tidigare, borde ha vunnit årets World Fantasy Award i romankategorin, sett till de fem böcker som var nominerade ? varav två (The Servants av Michael Marshall Smith och Gospel of the Knife av Will Shetterly) knappt var läsvärda över huvud taget, en (Fangland av John Marks) var en bra bok men inte mycket mer än så och en (Ysabel av Guy Gavriel Kay) var tillräckligt bra för att man faktiskt skulle förstå varför den blev nominerad, men inte varför den vann. Liksom de tidigare nämnda sf-böckerna fanns den bland de tidigare listade julklappstipsen. Så här skrev jag om den då:

Territory av Emma Bull. Den bok som borde ha tilldelats årets World Fantasy Award i romankategorin (som istället gick till Guy Gavriel Kays förvisso inte dåliga men ändå betydligt svagare Ysabel). Tombstone 1880, Wyatt Earp, Doc Holiday och allt det där ? fast fantasy. Rolig, oväntad ? definitivt inte utan spänningsmoment om man uppskattar sådana.

Mer om fantasy, litteratur, böcker, läsning, priser

Jorden cirklar kring solen. Planetens lutning innebär att olika platser får en varierande mängd sol, och därmed en varierande mängd värme, under den tid det tar att fullborda ett sådant varv. I ett samhälle där de flesta människor levde i direkt kontakt med marken och den mat de skulle äta spelade det här en enorm roll: i och med vårens ankomst föds livet på nytt och tillåter i sin tur dem att leva ännu ett år. Men våra liv börjar inte om i och med det datum, en bit in i vintern, då vi har bestämt oss för att ett år går över i ett annat. Vi lämnar inte mycket bakom oss med det nya året; vi är samma personer den förste januari som dagen innan. Vi läser ungefär samma böcker på ungefär samma sätt. Utveckling är glidande. Bokslut över läsningen skulle lika gärna kunde föras varje fjortonde mars, varje gång vi köpt en ny bokhylla, varje gång en padda hoppat på vägen framför oss. Likväl är det väl just därför ett lika gott tillfälle som något.

Jag har läst hemskt lite nyutkommen science fiction och fantasy över huvud taget under det gångna året. Inte för att jag har exakt koll på vad jag har läst; en del jag läste under förra vintern och våren känns så avlägset att jag säkert fått för mig att ett gäng titlar jag läst under året hör till 2007. De två science fiction-böcker som omedelbart slår mig när jag funderar över för min personliga del trevliga bekantskaper är Maureen McHughs China Mountain Zhang och Dan Simmons Hyperion, båda med några år på nacken. När jag kortfattat skulle ge en lista juklappstips för ett litet tag sedan skrev jag så här om dem:

Hyperion av Dan Simmons. ”The Canterbury Tales i rymden”, ungefär. En samling fascinerande och välberättade levnadsöden sammankopplade av en minst lika fascinerande och välberättad ramberättelse. Spännande, en smula skrämmande, intelligent och välskriven bok som många har läst men ännu fler borde läsa.

China Mountain Zhang av Maureen McHugh. En science fiction-roman som inte handlar så mycket om att förändra världen, som de ofta gör, som att förändra sitt eget liv. En bok som förvisso beskriver en värld, men där det så tydligt inte är världen som är poängen, utan de personer ? trycksvärta på papper, men ändå så levande ? som befolkar den.

Jag har läst en hel del trevliga saker under året ? River of Gods är ett annat exempel som slår mig när jag sneglar mot fantastikbokhyllorna och får syn på den gulröda ryggen ? och ovanligt få böcker jag inte har tyckt om (förmodligen mycket beroende på att jag har slutat ta emot recensionsexemplar och läsa böcker i syftet att recensera dem och hålla tummarna för att de är bra trots att jag egentligen misstänker att de inte är det, och då fungerar mina sorteringsmekanismer ganska väl), men det har ändå varit väldigt ont om sådana riktigt fantastiska, lysande, omskakande litterära upplevelser, oavsett om vi talar om fantastik eller inte, skönlitteratur eller facklitteratur. Får hoppas på fler sådana under det kommande året.

Mer om science fiction, böcker, läsning, litteratur, nyår

Idag för två år, 17/12 2006, sedan mötte Vetsaga offentligheten för första gången. Har det utvecklats som det var tänkt? Inte ett dugg.

Den ursprungliga tanken med Vetsaga var någonting lite mer bloggliknande, i gränslandet mellan en blogg och en nättidskrift. Lite längre, lite mer ambitiösa texter, men en kollektiv ansträngning och platt organisation där folk som skrev för sidan hade egna användare och lade upp texter när de själva ville. Den illusionen höll kanske ett par månader medan jag allt mer gled in i en redaktörsroll, började be folk om texter skickade till mig istället för att ge dem användare eftersom det blev mer gjort så. Började redigera fler texter som kom in ordentligt, istället för att bara korrekturläsa dem. Någon text tappade väl någonstans mellan en fjärdedel och en tredjedel av sitt omfång när den passerade mig mellan skribenten och publikation trots att det inte fanns några behov av att anpassa längden utan sidor som skall tryckas. Blev smärtare, inte längre lika överviktig. Sidan blev mer av en nättidskrift, inte en blogg annat än i meningen att den använder ett bloggverktyg för att hantera innehållet, med just det arbete för mig jag hade hoppats undvika.

Resultatet? Gott nog att vara nöjd med. Å ena sidan har texterna varit betydligt färre än vad jag hade hoppats när jag drog igång Vetsaga. Å andra sidan har kvaliteten varit högre. Texterna har rört en lång rad ämnen, oftast välformulerat, intelligent, intressant. Diskussionerna har tillfört mer än jag hade trott; i vissa fall är de nästan mer värda att läsa än själva essäerna. Det har dragits igång en essätävling med tillräckligt mycket prispengar för att förhoppningsvis väcka en del intresse. Jag kan inte klaga.

Om du inte har gjort det redan, eller följt Vetsaga sedan starten, ta en titt i arkivet och passa på att läsa igenom några av de gamla texterna. Ta en titt på Stefan Ekmans ”Att utmana normer med suddiga gränser”, Johan Anglemarks ”Fantasy ? bara för barn?”, Anna Davours båda texter om science fiction för nybörjare, min ”Konservatism och samhällskritik i fantasygenren” eller någon av alla de andra texterna.

Fantasyföreningen Catahya har gett ut sin tredje novellantologi, Tecken i aska och eld. Det är roligt. Läs mer om den, och tidigare antologier (Drömskärvor och Vinter & hav), här. Köp gärna ett exemplar. Eller alla tre antologierna: att beställa ett paket med allihop kostar inte mer än 120 kronor plus frakt, sammanlagt 150 kronor. Så många svenska fantasyantologier ges inte ut.

Det är den första Catahyaantologin jag inte medverkar i – inte har haft någonting att göra med över huvud taget faktiskt, vilket på sätt och vis är extra roligt när man har varit inblandad i de båda tidigare. Det kom sig helt enkelt inte att jag skickade in någonting. Kanske tilltalade ämnena mig inte (fast tecken borde man kunna göra mycket roligt med). Egentligen tror jag mest att det handlade om en närmast allergisk och lite barnslig reaktion på hur man använde ord som ”tävling” och ”vinnare” när man samlade in novellerna. Jag har så fruktansvärt svårt för sådant, eftersom jag starkt ogillar vad man på så sätt antyder om författarens position: att över huvud taget få delta i en antologi är någonting man vinner. Jag håller inte med om det. Varken som redaktör (om än inte skönlitterär sådan) eller novellförfattare vill jag tala om en författares vinst när den utan ersättning deltar i en novellantologi. Det är ett samarbete, en symbios där författarna förvisso får ytterligare ett bland inte särskilt många sätt att nå ut till läsare med sina noveller på papper där någon annan lagt sina pengar på att trycka dem men där redaktören eller redaktörerna är minst lika mycket vinnare – men man talar inte om antologins vinst på samma sätt. Småsaker för många, kanske, men för mig minskar det verkligen lusten att delta.

Jag har skrivit mer om redaktörer och synen på författare annorstädes: här och här.

Författaren Erik Granström startade för ett litet tag sedan bloggen Tankar från Trakorien, om arbetet med uppföljaren till fantasyromanen Svavelvinter.

Jag skrev för några år sedan romanen Svavelvinter som utspelar sig i fantasilandet Trakorien. Nu arbetar jag på uppföljaren och tänkte använda denna blogg som dagbok, för referensmaterial och inte minst för att ordna och formulera mina tankar. Ni får gärna hålla mig sällskap.

Kanske framför allt intressant för de som åtminstone har läst den första romanen. Rollspelskampanjen som Granström skrev för ett par decennier sedan och som böckerna bygger på har jag själv inte haft någon kontakt med, vilket inte har hindrat mig från att uppskatta såväl Svavelvinter som de få inlägg som hittills finns på bloggen. Läs till exempel om språkets roll i Trakorien här.

Mer om fantasy, böcker, litteratur, språk, rollspel, bloggar

Personer som bor i Uppsala och tycker om att läsa fantasy skulle kunna vara intresserade av att ta en titt på den här tråden på Catahya, som är en planering inför Uppsalafandoms bokpratsmöten inför våren, nu tillsammans med Catahya. Är man intresserad kan man gå med i Catahya och anmäla sitt intresse i tråden (fler personer är mer än välkomna! Man behöver inte känna någon sedan tidigare), eller kontakta oss på annat sätt. Som det ser ut nu kommer temat att vara World Fantasy Award-vinnande romaner.

Mer om uppsala, bokcirklar, fantasy, böcker, litteratur

För ett par veckor sedan skrev jag på Ampersand om Catahyas årliga fantastiknovellpris, som sedan förra året delas ut till den est förtjänta originalpublicerade svenska novellen under det föregående året, och att den novell som belönats i år var Johan Theorins ”Endast jag är vaken”. Jag hoppades också att den skulle kunna komma att tillgängliggöras på något sätt så att folk faktiskt fick chansen att läsa den, eftersom antologin den publicerades i (Schakts Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter) lär vara väldigt knepig att få tag i. Själv läste jag den en natt hemma hos Maria Nygård efter att alla andra gått och lagt sig, till exempel.

Nu har det i alla fall skett, och du kan läsa ”Endast jag är vaken” på Catahya. Gör det här, och om du är medlem (och om du inte är det, bli det gärna), diskutera den i litteraturforumet.

Mer om litteratur, skräck, noveller, johan theorin, internet

Terra Hexa-serien som ges ut på Wela är inriktad till ungdomar, hur är det annorlunda att skriva till en yngre publik, SF kan fördomsfullt ses som väldigt akademisk litteratur?

Stefan Hedström i intervju med A.R. Yngve i Tidningen Kulturen. Jag vill ha mer fördomar om science fiction som akademisk litteratur. Färre om sf som rymdaction med stora vapen och slemmiga utomjordingar, som väl ligger bakom det som Yngve säger om Kobras fullständigt sanslöst idiotiska kulturjournalistik och Richard Morgan.

Som svensk fantastikförfattare har man lärt sig att sänka förväntningarna så fort typiska svenska kulturjournalister öppnar käften om SF. Till exempel: För några år sedan intervjuades den framgångsrike brittiske SF-författaren Richard Morgan för SVT:s kulturprogram Kobra. Men så fort Morgan råkade tala om rymdvarelser, målade programmets videografiker plötsligt gröna antenner och ett par extra ögon över Morgans ansikte. Gröna! Antenner! Inslaget kompletterades med bilder från den gamla TV-serien Star Trek och femtiotalsfilmen Rymdinvasion i Lappland. Det hela var en pinsam uppvisning i okunnighet och fördomar, och direkt nedlåtande mot Richard Morgan.

Mer om science fiction, journalistik, litteratur, fördomar, böcker

För alldeles för länge sedan lyckades jag övertyga såväl Alvarfonden som Catahya om att det skulle vara en god idé att stötta respektive samarbete kring en essätävling på Vetsaga. Nu är det äntligen dags att lansera tävlingen.

Det är inte särskilt mycket man behöver komma ihåg: skriv en ? eller flera om man så önskar; det är tillåtet att delta med precis hur många essäer man vill ? essä om science fiction- eller/och fantasylitteratur. Skicka in den till oss i enlighet med instruktionerna. Den vinnande essän belönas med femtusen kronor. Dessutom ett ungdomspris på ettusen kronor för personer födda 1989 eller senare (utan att det för den sakens skull diskvalificerar dem från medverkan i den stora essätävlingen).

Läs de fullständiga instruktionerna och reglerna här. Några frågor? Ställ dem, och du skall få svar.

Mer om fantasy, science fiction, litteratur, tävlingar, kritik, litteraturkritik, böcker, kultur, essäer

På Vetsaga skriver jag idag om Ted Chiang, och varför han aldrig hade kunnat få det genomslag han fick med sina tidiga noveller om han hade skrivit någonting annat än science fiction. Läs.

Mer om science fiction, sf, litteratur, noveller, språk, vetenskap